Det svenska CIA-finansierade bolaget Recorded Future förutser framtiden

Gaddafi håller upprört tal med svensk nonsensöversättning. Effekten är oerhört komisk.

Vi lever i ett drömstillstånd, i en illusion av verklighetsbilder som alltmer utmanas av alternativa förklaringsmodeller – men dessa retar etablissemanget. Informationskriget och insikten om vår haltande demokrati och vårt samhälle, tar nya former.

Text: återpublicerad med tillstånd av Mats Sederholm, Krönikör och medförfattare till boken Robotfolket

Den 15:e januari blev en dag där man över hela världen demonstrerade (“Freedom of Information Rally”) för yttrandefrihet, pressfrihet och mötesfrihet, på initiativ av rörelsen “Why we protest” och delvis som en reaktion på Wikileaks avslöjanden och reaktionerna efteråt.

De ännu ett fåtal som har vaknat till anar att det finns ett annat sätt att se på tillvaron, ett medvetandeskikt till att nå, ett skikt ovanför det kollektiva som vi alla fostras in i att tro är det självklara och alldeles omfattande. “Vi lever i en demokrati, vi har det bra, vi har rättigheter som inte är så självklara överallt i världen.” Ja, ni vet, det där vi tar till när vi behöver känna oss “hemma”, när vår existentiella ångest behöver lugnas.

Vårt blåa Matrix-piller vi slänger i oss för att slippa veta hur djupt kaninhålet är. Pillret som samlar flocken i en vaggande koncensus. Men pillret gör oss också dömande över de som lämnat detta skikt och som förändrat sitt medvetande, sin syn på och sina känslor inför världen. Den intellektuella främlingsfientligheten, med rädslan att mista sin samhällsillusion som grundkraft, tar samma former som all annan främlingsfientlighet. Den präglas av glåpord, fördomar, generaliseringar och framför brist på kunskaper.

Har ni sett filmen Inception med Leonardo DiCaprio? I filmen utspelar sig handlingen på flera olika drömnivåer. Och precis som i drömmarnas värld så saknas för vissa insikten om att det just finns en “nyktrare” nivå ovanför. De tror fortfarande att vår värld är ganska hygglig, att våra politiker står för en framtid där människor kan må bättre, de tror fortfarande att media ändå rapporterar det viktigaste, att de skapar rättvisande bilder av vår värld och att vårt samhälle nog ändå är det bästa man kan få fram med tanke på att människan av naturen ändå är ond.

De tror att det endast finns två existentiella samhällssystem, kommunism eller kapitalism, och den senare klassas som minst sämst och så är valet klart. De tror att pengar och vårt monetära system är lika självklart som våra naturlagar och reflekterar aldrig ens över dess existens. De tror fortfarande att makten i samhället utgår från folket och att det är våra folkvalda som styr samhället. Med andra ord – keep dreaming.

Det här är gamla tankar, gamla vägval med förbrukningsdatum som ett efter ett håller på att gå ut. En annan framtid, ett annat skikt av medvetenhet kan anas om man kisar genom dammet och i kaoset bland rasande pelarsegment i vårt fallande Atlantis. För bara en eller två frågor bort från vår drömvärld så väntar stupet och mörkret, där tar illusionen slut och “verkligheten” börjar lösas upp.

  • Fråga inte om Afghanistan och Orwells uttryck Krig är Fred.
  • Fråga inte varför vi människor är här utan fortsätt att hålla spelet igång. Tvätten, disken, barnaktiviteterna, lönearbetet, huvudvärken, den nya tv-serien håller dig “levande” tills du är gammal och dör.
  • Ställ inga frågor om demokratin och EU.
  • Ställ inga intelligenta frågor om hur pengar egentligen skapas.
  • Fråga dig inte hur vi ska kunna få ett rikare liv där både själ och hjärta har sin plats när den “livsviktiga” tillväxten kräver att vi måste konsumera mer saker och allt snabbare.

USA:s och västvärldens snabba och omedelbara reaktion på Wikileaks senaste avslöjanden, med styrning av företag som förmedlar penningtransaktioner, med krav på utelämnande av personuppgifter från Twitter, med lobbandet bland politiker världen runt i syfte att till vilket pris som helst brottsrubricera Julian Assange, är som debatten redan konstaterat, helt i linje med gamla öststatsmodeller. Folks gamla bilder av samhället krackeleras likt en varm havsström som sakta gör isen allt bräckligare att gå på.

Tankesmedjan Mänsklighet (TM) fick nyligen ett 80-tal artiklar bortraderade av Facebook. De handlade om Wikileaks, om Bilderberggruppen och mycket annat som andas alternativ information. En helt osannolik händelse, som tagen ur 1984 eller liknande litteratur. Flera politiker protesterade när TM publicerade listor på politiker som deltagit i Bilderberggruppens senaste möten. En MP-politiker försökte anmäla TM för spam, när de skickade ut information till sin Facebook-grupp (som politikern var med i) om sin egen granskning av Assange-händelserna.

Det sista politiska fästet för en kritisk syn på EU-anslutningen, Vänsterpartiet, reagerade när TM kritiserade dem för deras stöd till ändringen i den Svenska Grundlagen vad gäller Sveriges koppling till EU. När bland annat politiker som Jonas Sjöstedt (V) anser att grundlagsändringen “inte var någon större förändring” så inser man att behovet av en alternativ debatt är närmast desperat.

Men hoten mot yttrandefriheten på internet kommer inte enbart från privata företag eller från politiker, det kommer också från tidskriften EXPO som utan urskiljning försöker “extremisera” det mesta som kan tänkas avvika från debattkoncensus och den gamla samhällssynen. Och även från akademiska kretsar märks nervositeten. I december yttrade sig statsvetaren Markus Gossas i tidskriften “Framtider” (Institutet för framtidstudier) på temat “Katastrofer, om konspirationsteorier på nätet”. Han skriver:

“Samtidigt finns det problematiska sidor hos informationsrevolutionen. Genom webbläsare filtreras innehållet på internet och det bildas slutna kretsar med likasinnade som söker sig till varandra. Resultatet är virtuella gemenskaper eller ‘pseudooffentligheter’ avskärmade från verklig debatt – gemenskaper som dessutom kan fungera som grogrund för extrema rörelser och idéer.”

Det är alltså ett problem när människor med likasinnade intressen finner varandra och “på sin kammare” diskuterar vad de är intresserade av!? Den “verkliga debatten” är alltså den debatt som man här får tolka som den “riktiga”, den av samhället mer “godkända”.
Förutom den närmast fascistoida attityden så är hela artikeln en akademisk variant på skitsnack som med sitt språk säkert får somliga att sluka betet, men för de som kräver sakinformation, fakta och ett uns av balans, så är den smått chockerande.

I sin forskningsrapport “Ubikvitär framtid?” skriver han tillsammans med Torbjörn Lundqvist:

“I stället för en allmän kunskapsrenässans ser vi här snarare en renässans för utdaterad, marginaliserad och ‘alternativ’ kunskap. Ett genomgående drag är misstänksamhet eller fientlig inställning till institutioner som etablerad religion och vetenskap, en revisionistisk inställning till etablerad historieskrivning och en konspiratorisk förklaringsmodell till politiska skeenden.”

Det institutionella och det etablerade ställs mot “galenskapen”. Vilken diktator eller odemokratisk regim som helst hade med glädje tagit med sånt här i sina propagandistiska tal till folket. De hade säkert också haft samma namn på en av sina siter som hobbyakademikerna VoF har, nämligen, “Tankebrott”. VoF, vetenskapens egen milis, föreningen för grabbar (i alla åldrar) med vetenskapskomplex och med en dysfunktionell obalans där den vänstra hjärnhalvans mekaniska tro på en materialiserad och regeldikterad verklighet, dominerar.

För de som fortfarande lever i det djupaste av drömtillstånd så blir de alltmer hätska och ivrigare angreppen på alternativa förklaringsmodeller av samhällsutveckling och händelser, en tröst. För även om man som i Gossas artikel eller i medias snytingar saknar fakta och argument, så håller retoriken de trogna hoppfulla om den totalitära trygghetens eviga bestånd.

Nästan all offentlig debatt består av ryggdunkare som håller drömtillståndet vid liv.

  • Man diskuterar jämställdhet som en särfråga när det i själva verket är en kärnfråga.
  • Man diskuterar särfrågor om kunskap i skolan, när kärnfrågan är om barn i första hand ska formas till drönare i syfte att hålla tillväxten igång eller till en människa som i första hand ges en kärleksfull och kraftfull mänsklig basis att stå på så att kunskaper blir underordnat vishet och inte tvärtom.
  • Man diskuterar särfrågan barnomsorg när kärnfrågan är varför samhället inte förmår att ge föräldrar en möjlighet att få vara där de borde vara, med sina barn, i ett levande samhälle, istället för på institutioner.
  • Man diskuterar särfrågorna skatter och löner när kärnfrågan är i fall det ekonomiska systemet är rätt eller fel.
  • Man diskuterar särfrågor som effekterna av övervakningskameror när kärnfrågan är ifall vi vill skapa ett samhälle där människors integritet sakta ska vänjas bort.
  • Man diskuterar sjukfrågor istället för “varför-vi-inte-är-friska” frågan.

Listan är oändlig. Drömtillståndet är kompakt, likt en tät dimma och med människor som tyvärr blir alltmer indignerade.

En som inte är indignerad trots sina 93 år är fransmannen Stephane Hessel, han fanns med i den franska motståndsrörelsen under andra världskriget och har just utkommit med en bok, Indignez-vous, som sålt över 600 000 ex! Han uppmanar till revolt mot bland annat konsumtionssamhället och mot likgiltigheten. Men det allra viktigaste är hur han tagit sig ur drömtillståndet, vilket man förstår av citatet:

“Allt vi stred för, allt som motståndsrörelsen fick igenom – sjukförsäkring för alla, pensioner, trygghet för sämre ställda, en fri press, allt är på väg att krossas av en makt som är så spridd att någon anfallsyta inte går att se.”

Drömvärlden tillhör de som med de allra subtilaste kontrasterna behåller makten. De skenbara kontrasterna i samhället, såsom till exempel röd och blå politik håller endast illusionen vid liv och döljer sanningen. “Den riktiga debatten”, “de riktiga kunskaperna”, “de normala åsikterna” är vad den gamla världen såsom Gossas och så många andra medvetet eller omedvetet försöker binda oss kvar vid.

Så hur gör vi för att lämna det gamla? Det finns mycket att säga om det men jag nöjer mig med att citera den gamle: “Lyssna till allt och rätta dig inte efter någonting.”

Vi lever i ett drömstillstånd, i en illusion av verklighetsbilder som alltmer utmanas av alternativa förklaringsmodeller – men dessa retar etablissemanget. Informationskriget och insikten om vår haltande demokrati och vårt samhälle, tar nya former.

Text: återpublicerad med tillstånd av Mats Sederholm, Krönikör och medförfattare till boken Robotfolket

Den 15:e januari blev en dag där man över hela världen demonstrerade (“Freedom of Information Rally”) för yttrandefrihet, pressfrihet och mötesfrihet, på initiativ av rörelsen “Why we protest” och delvis som en reaktion på Wikileaks avslöjanden och reaktionerna efteråt.

De ännu ett fåtal som har vaknat till anar att det finns ett annat sätt att se på tillvaron, ett medvetandeskikt till att nå, ett skikt ovanför det kollektiva som vi alla fostras in i att tro är det självklara och alldeles omfattande. “Vi lever i en demokrati, vi har det bra, vi har rättigheter som inte är så självklara överallt i världen.” Ja, ni vet, det där vi tar till när vi behöver känna oss “hemma”, när vår existentiella ångest behöver lugnas.

Vårt blåa Matrix-piller vi slänger i oss för att slippa veta hur djupt kaninhålet är. Pillret som samlar flocken i en vaggande koncensus. Men pillret gör oss också dömande över de som lämnat detta skikt och som förändrat sitt medvetande, sin syn på och sina känslor inför världen. Den intellektuella främlingsfientligheten, med rädslan att mista sin samhällsillusion som grundkraft, tar samma former som all annan främlingsfientlighet. Den präglas av glåpord, fördomar, generaliseringar och framför brist på kunskaper.

Har ni sett filmen Inception med Leonardo DiCaprio? I filmen utspelar sig handlingen på flera olika drömnivåer. Och precis som i drömmarnas värld så saknas för vissa insikten om att det just finns en “nyktrare” nivå ovanför. De tror fortfarande att vår värld är ganska hygglig, att våra politiker står för en framtid där människor kan må bättre, de tror fortfarande att media ändå rapporterar det viktigaste, att de skapar rättvisande bilder av vår värld och att vårt samhälle nog ändå är det bästa man kan få fram med tanke på att människan av naturen ändå är ond.

De tror att det endast finns två existentiella samhällssystem, kommunism eller kapitalism, och den senare klassas som minst sämst och så är valet klart. De tror att pengar och vårt monetära system är lika självklart som våra naturlagar och reflekterar aldrig ens över dess existens. De tror fortfarande att makten i samhället utgår från folket och att det är våra folkvalda som styr samhället. Med andra ord – keep dreaming.

Det här är gamla tankar, gamla vägval med förbrukningsdatum som ett efter ett håller på att gå ut. En annan framtid, ett annat skikt av medvetenhet kan anas om man kisar genom dammet och i kaoset bland rasande pelarsegment i vårt fallande Atlantis. För bara en eller två frågor bort från vår drömvärld så väntar stupet och mörkret, där tar illusionen slut och “verkligheten” börjar lösas upp.

  • Fråga inte om Afghanistan och Orwells uttryck Krig är Fred.
  • Fråga inte varför vi människor är här utan fortsätt att hålla spelet igång. Tvätten, disken, barnaktiviteterna, lönearbetet, huvudvärken, den nya tv-serien håller dig “levande” tills du är gammal och dör.
  • Ställ inga frågor om demokratin och EU.
  • Ställ inga intelligenta frågor om hur pengar egentligen skapas.
  • Fråga dig inte hur vi ska kunna få ett rikare liv där både själ och hjärta har sin plats när den “livsviktiga” tillväxten kräver att vi måste konsumera mer saker och allt snabbare.

USA:s och västvärldens snabba och omedelbara reaktion på Wikileaks senaste avslöjanden, med styrning av företag som förmedlar penningtransaktioner, med krav på utelämnande av personuppgifter från Twitter, med lobbandet bland politiker världen runt i syfte att till vilket pris som helst brottsrubricera Julian Assange, är som debatten redan konstaterat, helt i linje med gamla öststatsmodeller. Folks gamla bilder av samhället krackeleras likt en varm havsström som sakta gör isen allt bräckligare att gå på.

Tankesmedjan Mänsklighet (TM) fick nyligen ett 80-tal artiklar bortraderade av Facebook. De handlade om Wikileaks, om Bilderberggruppen och mycket annat som andas alternativ information. En helt osannolik händelse, som tagen ur 1984 eller liknande litteratur. Flera politiker protesterade när TM publicerade listor på politiker som deltagit i Bilderberggruppens senaste möten. En MP-politiker försökte anmäla TM för spam, när de skickade ut information till sin Facebook-grupp (som politikern var med i) om sin egen granskning av Assange-händelserna.

Det sista politiska fästet för en kritisk syn på EU-anslutningen, Vänsterpartiet, reagerade när TM kritiserade dem för deras stöd till ändringen i den Svenska Grundlagen vad gäller Sveriges koppling till EU. När bland annat politiker som Jonas Sjöstedt (V) anser att grundlagsändringen “inte var någon större förändring” så inser man att behovet av en alternativ debatt är närmast desperat.

Men hoten mot yttrandefriheten på internet kommer inte enbart från privata företag eller från politiker, det kommer också från tidskriften EXPO som utan urskiljning försöker “extremisera” det mesta som kan tänkas avvika från debattkoncensus och den gamla samhällssynen. Och även från akademiska kretsar märks nervositeten. I december yttrade sig statsvetaren Markus Gossas i tidskriften “Framtider” (Institutet för framtidstudier) på temat “Katastrofer, om konspirationsteorier på nätet”. Han skriver:

“Samtidigt finns det problematiska sidor hos informationsrevolutionen. Genom webbläsare filtreras innehållet på internet och det bildas slutna kretsar med likasinnade som söker sig till varandra. Resultatet är virtuella gemenskaper eller ‘pseudooffentligheter’ avskärmade från verklig debatt – gemenskaper som dessutom kan fungera som grogrund för extrema rörelser och idéer.”

Det är alltså ett problem när människor med likasinnade intressen finner varandra och “på sin kammare” diskuterar vad de är intresserade av!? Den “verkliga debatten” är alltså den debatt som man här får tolka som den “riktiga”, den av samhället mer “godkända”.
Förutom den närmast fascistoida attityden så är hela artikeln en akademisk variant på skitsnack som med sitt språk säkert får somliga att sluka betet, men för de som kräver sakinformation, fakta och ett uns av balans, så är den smått chockerande.

I sin forskningsrapport “Ubikvitär framtid?” skriver han tillsammans med Torbjörn Lundqvist:

“I stället för en allmän kunskapsrenässans ser vi här snarare en renässans för utdaterad, marginaliserad och ‘alternativ’ kunskap. Ett genomgående drag är misstänksamhet eller fientlig inställning till institutioner som etablerad religion och vetenskap, en revisionistisk inställning till etablerad historieskrivning och en konspiratorisk förklaringsmodell till politiska skeenden.”

Det institutionella och det etablerade ställs mot “galenskapen”. Vilken diktator eller odemokratisk regim som helst hade med glädje tagit med sånt här i sina propagandistiska tal till folket. De hade säkert också haft samma namn på en av sina siter som hobbyakademikerna VoF har, nämligen, “Tankebrott”. VoF, vetenskapens egen milis, föreningen för grabbar (i alla åldrar) med vetenskapskomplex och med en dysfunktionell obalans där den vänstra hjärnhalvans mekaniska tro på en materialiserad och regeldikterad verklighet, dominerar.

För de som fortfarande lever i det djupaste av drömtillstånd så blir de alltmer hätska och ivrigare angreppen på alternativa förklaringsmodeller av samhällsutveckling och händelser, en tröst. För även om man som i Gossas artikel eller i medias snytingar saknar fakta och argument, så håller retoriken de trogna hoppfulla om den totalitära trygghetens eviga bestånd.

Nästan all offentlig debatt består av ryggdunkare som håller drömtillståndet vid liv.

  • Man diskuterar jämställdhet som en särfråga när det i själva verket är en kärnfråga.
  • Man diskuterar särfrågor om kunskap i skolan, när kärnfrågan är om barn i första hand ska formas till drönare i syfte att hålla tillväxten igång eller till en människa som i första hand ges en kärleksfull och kraftfull mänsklig basis att stå på så att kunskaper blir underordnat vishet och inte tvärtom.
  • Man diskuterar särfrågan barnomsorg när kärnfrågan är varför samhället inte förmår att ge föräldrar en möjlighet att få vara där de borde vara, med sina barn, i ett levande samhälle, istället för på institutioner.
  • Man diskuterar särfrågorna skatter och löner när kärnfrågan är i fall det ekonomiska systemet är rätt eller fel.
  • Man diskuterar särfrågor som effekterna av övervakningskameror när kärnfrågan är ifall vi vill skapa ett samhälle där människors integritet sakta ska vänjas bort.
  • Man diskuterar sjukfrågor istället för “varför-vi-inte-är-friska” frågan.

Listan är oändlig. Drömtillståndet är kompakt, likt en tät dimma och med människor som tyvärr blir alltmer indignerade.

En som inte är indignerad trots sina 93 år är fransmannen Stephane Hessel, han fanns med i den franska motståndsrörelsen under andra världskriget och har just utkommit med en bok, Indignez-vous, som sålt över 600 000 ex! Han uppmanar till revolt mot bland annat konsumtionssamhället och mot likgiltigheten. Men det allra viktigaste är hur han tagit sig ur drömtillståndet, vilket man förstår av citatet:

“Allt vi stred för, allt som motståndsrörelsen fick igenom – sjukförsäkring för alla, pensioner, trygghet för sämre ställda, en fri press, allt är på väg att krossas av en makt som är så spridd att någon anfallsyta inte går att se.”

Drömvärlden tillhör de som med de allra subtilaste kontrasterna behåller makten. De skenbara kontrasterna i samhället, såsom till exempel röd och blå politik håller endast illusionen vid liv och döljer sanningen. “Den riktiga debatten”, “de riktiga kunskaperna”, “de normala åsikterna” är vad den gamla världen såsom Gossas och så många andra medvetet eller omedvetet försöker binda oss kvar vid.

Så hur gör vi för att lämna det gamla? Det finns mycket att säga om det men jag nöjer mig med att citera den gamle: “Lyssna till allt och rätta dig inte efter någonting.”

En rapport från Industry review ger intrycket av en ökad grad av hjärntumörer över hela världen. Företag involverade i vård av hjärntumörer uppmanas att  agera för att säkerställa och maximera sina intäkter.  Analytiker använder formuleringar av typen: “What’s the next big thing in the global brain tumour market landscape? – Identify, understand and capitalize”.

Industry Review skriver att de levererar högkvalitativa forskningsrapporter, ekonomiska prognoser och analyser för industrier som vill maximera och säkerställa framtida intäkter. Industry Review marknadsför rapporter från bästa tänkbara publicister, analytiker och utredare. Företag kan köpa tillgång till rapporterna till ett pris på mellan 2000 till 6000 dollar.

I rapporten: “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” från 2010 kan teknik- och läkemedelsbolag fokuserade på tumörbehandling få insyn i hur marknaden för hjärntumörer förväntas att utvecklas fram till år 2016. Rapporten svarar på frågor om vilka trender som är pådrivande och vad som formar den framtida hjärntumörsmarknaden, hur konkurrensen ser ut och hur företagen ska positionera sig för att kunna nå bästa tänkbara förutsättningar för intäkter. Rapporten beskriver den nästa stora “grejen” på den globala hjärntumörmarknaden som ska hjälpa företagen att öka kapitaliseringen.

Det jag som läsare slås av är jargongen som gör gällande att företag inte bör missa sin chans att öka försäljningen på en så kallad “hjärntumörmarknad”. Det var första gången jag hörde talas om ordet och att det tydligen är ett etablerat begrepp inom branschen. Det ger insyn i hur läkemedels- och teknikbolag verksamma på denna hjärntumörmarknad tänker och agerar. Här finns pengar att tjäna. Här finns ännu mer möjligheter att tjäna mer pengar i framtiden. Vi måste vara på hugget nu.

Låt mig få citera några rader av säljsnacket:

The report identifies the key trends shaping and driving the global brain tumour market.

Most importantly, the report provides valuable insight on the pipeline products within the global brain tumour sector.

Drive revenues by understanding key trends, innovative products and technologies, market segments and companies likely to impact the global brain tumour market in future.

Det verkar som om tanken helt enkelt är: “Your Brain Tumour – Our Revenue”.

Det finns några meningar som sticker ut och som ger mig vissa funderingar:

This report is built using data and information sourced from proprietary databases, primary and secondary research and in house analysis by GlobalData’s team of industry experts.

Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market.

Först och främst får jag uppfattningen att dessa “industriexperter” verkar ha insyn i hur hjärntumörstatistiken ser ut på de “hjärntumörmarknader” som rapporten täcker. Länderna som rapporten skannat av är: USA, England, Italien, Spanien, Tyskland, Frankrike och Japan. Alla är i-länder med hög använding av mobiltelefoner. Om de “whistle blowers” som under flera år varnat för riskerna med mobiltelefonerande får rätt kommer det ökande användandet av mobiltelefoner dramatiskt öka hjärncancern på dessa “marknader”.

Samtidigt meddelar den undersökande journalisten Mona Nilsson som skrev boken ”Mobiltelefonins hälsorisker” att det finns problem med den officiella  hjärntumörstatistiken från Socialstyrelsen, och det gäller i synnerhet Stockholmsregionens statistik. Incidensen är närmare hälften av vad den är i Göteborg. Det kan betyda att den svenska statistiken över antalet hjärntumörer är underrapporterad gällande Stockholm, som rimligen är den största ”hjärncancermarknaden” i Sverige. Stockholm har inte redovisat det verkliga antalet fall av hjärncancer, säger Mona Nilsson.

Jag fann det bekymmersamt och frågade därför en läkarsekreterare som arbetat nästan 10 år på ett sjukhus i Stockholm som behandlar patienter med hjärncancer. Läkarsekreteraren som själv sett en tydlig trend att allt yngre människor får hjärncancer hade själv ställt frågor om läkarna såg denna ökning. Responsen som läkarsekreteraren fick var “ointresserad”. Inget svar, ingen diskussion och inget intresse. Min slutsats måste bli att det finns ett ej dokumenterat hjärntumörlik i garderoben i Stockholms sjukhusvärld.

När jag läser det sista citatet i säljtexten för rapporten “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” ställer jag mig ytterligare en fråga. Det står: “Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market”. Ordet “driving” av den globala hjärntumörmarknaden får mig att tänka den förbjudna tanken att det som driver denna marknad rimligen är 4 miljarder mikrovågsstrålande mobiltelefoner som hålls intill hjärnan på 4 miljarder oskyddade hjärnor.

Maria Feychting som är professor i epidemiologi på Karolinska Institutet hävdar att det inte finns risker med mobiltelefonerande. När hon presenterade den senaste internationella mobilstudien bortförklarade hon den ökade risk hon sett för de som använt mobilen mer än 27 minuter om dagen utslaget på tio år, med att det var osannolikt att någon skulle ringt på telefonen mer än en timma om dagen. I stället fann hon stöd för att det inte fanns någon ökad risk genom att fokusera på de som använt mobilen enbart cirka sex minuter om dagen utslaget på tio år där hon fann en minskad risk för hjärntumör.

Nu stämde ju inte heller detta resultat, eftersom inte ens Maria Feychting vill ge sig på att försöka övertyga allmänhet och beslutsfattare att mobilen skulle skydda mot hjärntumör om den använts lite. Det är i stället resultatet mitt emellan, där risken varken är förhöjd eller förminskad, som är det rätta, enligt Feychting. Det är denna logiska akrobatik Maria Feychting måste använda för att bortförklara de hjärntumörrisker hon sett, säger Mona Nilsson som försökt varna för denna desinformation i flera år.

Frågorna du kan ställa dig själv är: hur många minuter per dag pratar du i mobiltelefonen?  Hur många år har du använt mobiltelefon? Hur många minuter pratar en genomsnittlig tonåring per dag i sin mobiltelefon? Min subjektiva uppfattning är 1-2 timmar per dag. Om mer än en timmas ringande per dag är osannolik extremanvändning, vad ska vi då kalla två timmars mobiltelefonerande per dag?

Text: Torbjörn Sassersson

Läs mer om mobiltelefonerandets hälsorisker

Maria Feychting i DN: Mobil ökar inte risk för hjärntumör

Bok: Mobiltelefonins hälsorisker

Artikel av Mona Nilsson: Det är viktigt att förhindra att du bildar dig en egen uppfattning om riskerna

Artikel: Mobiltelefonen tog Per Haags liv

En rapport från Industry review ger intrycket av en ökad grad av hjärntumörer över hela världen. Företag involverade i vård av hjärntumörer uppmanas att  agera för att säkerställa och maximera sina intäkter.  Analytiker använder formuleringar av typen: “What’s the next big thing in the global brain tumour market landscape? – Identify, understand and capitalize”.

Industry Review skriver att de levererar högkvalitativa forskningsrapporter, ekonomiska prognoser och analyser för industrier som vill maximera och säkerställa framtida intäkter. Industry Review marknadsför rapporter från bästa tänkbara publicister, analytiker och utredare. Företag kan köpa tillgång till rapporterna till ett pris på mellan 2000 till 6000 dollar.

I rapporten: “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” från 2010 kan teknik- och läkemedelsbolag fokuserade på tumörbehandling få insyn i hur marknaden för hjärntumörer förväntas att utvecklas fram till år 2016. Rapporten svarar på frågor om vilka trender som är pådrivande och vad som formar den framtida hjärntumörsmarknaden, hur konkurrensen ser ut och hur företagen ska positionera sig för att kunna nå bästa tänkbara förutsättningar för intäkter. Rapporten beskriver den nästa stora “grejen” på den globala hjärntumörmarknaden som ska hjälpa företagen att öka kapitaliseringen.

Det jag som läsare slås av är jargongen som gör gällande att företag inte bör missa sin chans att öka försäljningen på en så kallad “hjärntumörmarknad”. Det var första gången jag hörde talas om ordet och att det tydligen är ett etablerat begrepp inom branschen. Det ger insyn i hur läkemedels- och teknikbolag verksamma på denna hjärntumörmarknad tänker och agerar. Här finns pengar att tjäna. Här finns ännu mer möjligheter att tjäna mer pengar i framtiden. Vi måste vara på hugget nu.

Låt mig få citera några rader av säljsnacket:

The report identifies the key trends shaping and driving the global brain tumour market.

Most importantly, the report provides valuable insight on the pipeline products within the global brain tumour sector.

Drive revenues by understanding key trends, innovative products and technologies, market segments and companies likely to impact the global brain tumour market in future.

Det verkar som om tanken helt enkelt är: “Your Brain Tumour – Our Revenue”.

Det finns några meningar som sticker ut och som ger mig vissa funderingar:

This report is built using data and information sourced from proprietary databases, primary and secondary research and in house analysis by GlobalData’s team of industry experts.

Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market.

Först och främst får jag uppfattningen att dessa “industriexperter” verkar ha insyn i hur hjärntumörstatistiken ser ut på de “hjärntumörmarknader” som rapporten täcker. Länderna som rapporten skannat av är: USA, England, Italien, Spanien, Tyskland, Frankrike och Japan. Alla är i-länder med hög använding av mobiltelefoner. Om de “whistle blowers” som under flera år varnat för riskerna med mobiltelefonerande får rätt kommer det ökande användandet av mobiltelefoner dramatiskt öka hjärncancern på dessa “marknader”.

Samtidigt meddelar den undersökande journalisten Mona Nilsson som skrev boken ”Mobiltelefonins hälsorisker” att det finns problem med den officiella  hjärntumörstatistiken från Socialstyrelsen, och det gäller i synnerhet Stockholmsregionens statistik. Incidensen är närmare hälften av vad den är i Göteborg. Det kan betyda att den svenska statistiken över antalet hjärntumörer är underrapporterad gällande Stockholm, som rimligen är den största ”hjärncancermarknaden” i Sverige. Stockholm har inte redovisat det verkliga antalet fall av hjärncancer, säger Mona Nilsson.

Jag fann det bekymmersamt och frågade därför en läkarsekreterare som arbetat nästan 10 år på ett sjukhus i Stockholm som behandlar patienter med hjärncancer. Läkarsekreteraren som själv sett en tydlig trend att allt yngre människor får hjärncancer hade själv ställt frågor om läkarna såg denna ökning. Responsen som läkarsekreteraren fick var “ointresserad”. Inget svar, ingen diskussion och inget intresse. Min slutsats måste bli att det finns ett ej dokumenterat hjärntumörlik i garderoben i Stockholms sjukhusvärld.

När jag läser det sista citatet i säljtexten för rapporten “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” ställer jag mig ytterligare en fråga. Det står: “Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market”. Ordet “driving” av den globala hjärntumörmarknaden får mig att tänka den förbjudna tanken att det som driver denna marknad rimligen är 4 miljarder mikrovågsstrålande mobiltelefoner som hålls intill hjärnan på 4 miljarder oskyddade hjärnor.

Maria Feychting som är professor i epidemiologi på Karolinska Institutet hävdar att det inte finns risker med mobiltelefonerande. När hon presenterade den senaste internationella mobilstudien bortförklarade hon den ökade risk hon sett för de som använt mobilen mer än 27 minuter om dagen utslaget på tio år, med att det var osannolikt att någon skulle ringt på telefonen mer än en timma om dagen. I stället fann hon stöd för att det inte fanns någon ökad risk genom att fokusera på de som använt mobilen enbart cirka sex minuter om dagen utslaget på tio år där hon fann en minskad risk för hjärntumör.

Nu stämde ju inte heller detta resultat, eftersom inte ens Maria Feychting vill ge sig på att försöka övertyga allmänhet och beslutsfattare att mobilen skulle skydda mot hjärntumör om den använts lite. Det är i stället resultatet mitt emellan, där risken varken är förhöjd eller förminskad, som är det rätta, enligt Feychting. Det är denna logiska akrobatik Maria Feychting måste använda för att bortförklara de hjärntumörrisker hon sett, säger Mona Nilsson som försökt varna för denna desinformation i flera år.

Frågorna du kan ställa dig själv är: hur många minuter per dag pratar du i mobiltelefonen?  Hur många år har du använt mobiltelefon? Hur många minuter pratar en genomsnittlig tonåring per dag i sin mobiltelefon? Min subjektiva uppfattning är 1-2 timmar per dag. Om mer än en timmas ringande per dag är osannolik extremanvändning, vad ska vi då kalla två timmars mobiltelefonerande per dag?

Text: Torbjörn Sassersson

Läs mer om mobiltelefonerandets hälsorisker

Maria Feychting i DN: Mobil ökar inte risk för hjärntumör

Bok: Mobiltelefonins hälsorisker

Artikel av Mona Nilsson: Det är viktigt att förhindra att du bildar dig en egen uppfattning om riskerna

Artikel: Mobiltelefonen tog Per Haags liv

En rapport från Industry review ger intrycket av en ökad grad av hjärntumörer över hela världen. Företag involverade i vård av hjärntumörer uppmanas att  agera för att säkerställa och maximera sina intäkter.  Analytiker använder formuleringar av typen: “What’s the next big thing in the global brain tumour market landscape? – Identify, understand and capitalize”.

Industry Review skriver att de levererar högkvalitativa forskningsrapporter, ekonomiska prognoser och analyser för industrier som vill maximera och säkerställa framtida intäkter. Industry Review marknadsför rapporter från bästa tänkbara publicister, analytiker och utredare. Företag kan köpa tillgång till rapporterna till ett pris på mellan 2000 till 6000 dollar.

I rapporten: “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” från 2010 kan teknik- och läkemedelsbolag fokuserade på tumörbehandling få insyn i hur marknaden för hjärntumörer förväntas att utvecklas fram till år 2016. Rapporten svarar på frågor om vilka trender som är pådrivande och vad som formar den framtida hjärntumörsmarknaden, hur konkurrensen ser ut och hur företagen ska positionera sig för att kunna nå bästa tänkbara förutsättningar för intäkter. Rapporten beskriver den nästa stora “grejen” på den globala hjärntumörmarknaden som ska hjälpa företagen att öka kapitaliseringen.

Det jag som läsare slås av är jargongen som gör gällande att företag inte bör missa sin chans att öka försäljningen på en så kallad “hjärntumörmarknad”. Det var första gången jag hörde talas om ordet och att det tydligen är ett etablerat begrepp inom branschen. Det ger insyn i hur läkemedels- och teknikbolag verksamma på denna hjärntumörmarknad tänker och agerar. Här finns pengar att tjäna. Här finns ännu mer möjligheter att tjäna mer pengar i framtiden. Vi måste vara på hugget nu.

Låt mig få citera några rader av säljsnacket:

The report identifies the key trends shaping and driving the global brain tumour market.

Most importantly, the report provides valuable insight on the pipeline products within the global brain tumour sector.

Drive revenues by understanding key trends, innovative products and technologies, market segments and companies likely to impact the global brain tumour market in future.

Det verkar som om tanken helt enkelt är: “Your Brain Tumour – Our Revenue”.

Det finns några meningar som sticker ut och som ger mig vissa funderingar:

This report is built using data and information sourced from proprietary databases, primary and secondary research and in house analysis by GlobalData’s team of industry experts.

Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market.

Först och främst får jag uppfattningen att dessa “industriexperter” verkar ha insyn i hur hjärntumörstatistiken ser ut på de “hjärntumörmarknader” som rapporten täcker. Länderna som rapporten skannat av är: USA, England, Italien, Spanien, Tyskland, Frankrike och Japan. Alla är i-länder med hög använding av mobiltelefoner. Om de “whistle blowers” som under flera år varnat för riskerna med mobiltelefonerande får rätt kommer det ökande användandet av mobiltelefoner dramatiskt öka hjärncancern på dessa “marknader”.

Samtidigt meddelar den undersökande journalisten Mona Nilsson som skrev boken ”Mobiltelefonins hälsorisker” att det finns problem med den officiella  hjärntumörstatistiken från Socialstyrelsen, och det gäller i synnerhet Stockholmsregionens statistik. Incidensen är närmare hälften av vad den är i Göteborg. Det kan betyda att den svenska statistiken över antalet hjärntumörer är underrapporterad gällande Stockholm, som rimligen är den största ”hjärncancermarknaden” i Sverige. Stockholm har inte redovisat det verkliga antalet fall av hjärncancer, säger Mona Nilsson.

Jag fann det bekymmersamt och frågade därför en läkarsekreterare som arbetat nästan 10 år på ett sjukhus i Stockholm som behandlar patienter med hjärncancer. Läkarsekreteraren som själv sett en tydlig trend att allt yngre människor får hjärncancer hade själv ställt frågor om läkarna såg denna ökning. Responsen som läkarsekreteraren fick var “ointresserad”. Inget svar, ingen diskussion och inget intresse. Min slutsats måste bli att det finns ett ej dokumenterat hjärntumörlik i garderoben i Stockholms sjukhusvärld.

När jag läser det sista citatet i säljtexten för rapporten “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” ställer jag mig ytterligare en fråga. Det står: “Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market”. Ordet “driving” av den globala hjärntumörmarknaden får mig att tänka den förbjudna tanken att det som driver denna marknad rimligen är 4 miljarder mikrovågsstrålande mobiltelefoner som hålls intill hjärnan på 4 miljarder oskyddade hjärnor.

Maria Feychting som är professor i epidemiologi på Karolinska Institutet hävdar att det inte finns risker med mobiltelefonerande. När hon presenterade den senaste internationella mobilstudien bortförklarade hon den ökade risk hon sett för de som använt mobilen mer än 27 minuter om dagen utslaget på tio år, med att det var osannolikt att någon skulle ringt på telefonen mer än en timma om dagen. I stället fann hon stöd för att det inte fanns någon ökad risk genom att fokusera på de som använt mobilen enbart cirka sex minuter om dagen utslaget på tio år där hon fann en minskad risk för hjärntumör.

Nu stämde ju inte heller detta resultat, eftersom inte ens Maria Feychting vill ge sig på att försöka övertyga allmänhet och beslutsfattare att mobilen skulle skydda mot hjärntumör om den använts lite. Det är i stället resultatet mitt emellan, där risken varken är förhöjd eller förminskad, som är det rätta, enligt Feychting. Det är denna logiska akrobatik Maria Feychting måste använda för att bortförklara de hjärntumörrisker hon sett, säger Mona Nilsson som försökt varna för denna desinformation i flera år.

Frågorna du kan ställa dig själv är: hur många minuter per dag pratar du i mobiltelefonen?  Hur många år har du använt mobiltelefon? Hur många minuter pratar en genomsnittlig tonåring per dag i sin mobiltelefon? Min subjektiva uppfattning är 1-2 timmar per dag. Om mer än en timmas ringande per dag är osannolik extremanvändning, vad ska vi då kalla två timmars mobiltelefonerande per dag?

Text: Torbjörn Sassersson

Läs mer om mobiltelefonerandets hälsorisker

Maria Feychting i DN: Mobil ökar inte risk för hjärntumör

Bok: Mobiltelefonins hälsorisker

Artikel av Mona Nilsson: Det är viktigt att förhindra att du bildar dig en egen uppfattning om riskerna

Artikel: Mobiltelefonen tog Per Haags liv

En rapport från Industry review ger intrycket av en ökad grad av hjärntumörer över hela världen. Företag involverade i vård av hjärntumörer uppmanas att  agera för att säkerställa och maximera sina intäkter.  Analytiker använder formuleringar av typen: “What’s the next big thing in the global brain tumour market landscape? – Identify, understand and capitalize”.

Industry Review skriver att de levererar högkvalitativa forskningsrapporter, ekonomiska prognoser och analyser för industrier som vill maximera och säkerställa framtida intäkter. Industry Review marknadsför rapporter från bästa tänkbara publicister, analytiker och utredare. Företag kan köpa tillgång till rapporterna till ett pris på mellan 2000 till 6000 dollar.

I rapporten: “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” från 2010 kan teknik- och läkemedelsbolag fokuserade på tumörbehandling få insyn i hur marknaden för hjärntumörer förväntas att utvecklas fram till år 2016. Rapporten svarar på frågor om vilka trender som är pådrivande och vad som formar den framtida hjärntumörsmarknaden, hur konkurrensen ser ut och hur företagen ska positionera sig för att kunna nå bästa tänkbara förutsättningar för intäkter. Rapporten beskriver den nästa stora “grejen” på den globala hjärntumörmarknaden som ska hjälpa företagen att öka kapitaliseringen.

Det jag som läsare slås av är jargongen som gör gällande att företag inte bör missa sin chans att öka försäljningen på en så kallad “hjärntumörmarknad”. Det var första gången jag hörde talas om ordet och att det tydligen är ett etablerat begrepp inom branschen. Det ger insyn i hur läkemedels- och teknikbolag verksamma på denna hjärntumörmarknad tänker och agerar. Här finns pengar att tjäna. Här finns ännu mer möjligheter att tjäna mer pengar i framtiden. Vi måste vara på hugget nu.

Låt mig få citera några rader av säljsnacket:

The report identifies the key trends shaping and driving the global brain tumour market.

Most importantly, the report provides valuable insight on the pipeline products within the global brain tumour sector.

Drive revenues by understanding key trends, innovative products and technologies, market segments and companies likely to impact the global brain tumour market in future.

Det verkar som om tanken helt enkelt är: “Your Brain Tumour – Our Revenue”.

Det finns några meningar som sticker ut och som ger mig vissa funderingar:

This report is built using data and information sourced from proprietary databases, primary and secondary research and in house analysis by GlobalData’s team of industry experts.

Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market.

Först och främst får jag uppfattningen att dessa “industriexperter” verkar ha insyn i hur hjärntumörstatistiken ser ut på de “hjärntumörmarknader” som rapporten täcker. Länderna som rapporten skannat av är: USA, England, Italien, Spanien, Tyskland, Frankrike och Japan. Alla är i-länder med hög använding av mobiltelefoner. Om de “whistle blowers” som under flera år varnat för riskerna med mobiltelefonerande får rätt kommer det ökande användandet av mobiltelefoner dramatiskt öka hjärncancern på dessa “marknader”.

Samtidigt meddelar den undersökande journalisten Mona Nilsson som skrev boken ”Mobiltelefonins hälsorisker” att det finns problem med den officiella  hjärntumörstatistiken från Socialstyrelsen, och det gäller i synnerhet Stockholmsregionens statistik. Incidensen är närmare hälften av vad den är i Göteborg. Det kan betyda att den svenska statistiken över antalet hjärntumörer är underrapporterad gällande Stockholm, som rimligen är den största ”hjärncancermarknaden” i Sverige. Stockholm har inte redovisat det verkliga antalet fall av hjärncancer, säger Mona Nilsson.

Jag fann det bekymmersamt och frågade därför en läkarsekreterare som arbetat nästan 10 år på ett sjukhus i Stockholm som behandlar patienter med hjärncancer. Läkarsekreteraren som själv sett en tydlig trend att allt yngre människor får hjärncancer hade själv ställt frågor om läkarna såg denna ökning. Responsen som läkarsekreteraren fick var “ointresserad”. Inget svar, ingen diskussion och inget intresse. Min slutsats måste bli att det finns ett ej dokumenterat hjärntumörlik i garderoben i Stockholms sjukhusvärld.

När jag läser det sista citatet i säljtexten för rapporten “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” ställer jag mig ytterligare en fråga. Det står: “Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market”. Ordet “driving” av den globala hjärntumörmarknaden får mig att tänka den förbjudna tanken att det som driver denna marknad rimligen är 4 miljarder mikrovågsstrålande mobiltelefoner som hålls intill hjärnan på 4 miljarder oskyddade hjärnor.

Maria Feychting som är professor i epidemiologi på Karolinska Institutet hävdar att det inte finns risker med mobiltelefonerande. När hon presenterade den senaste internationella mobilstudien bortförklarade hon den ökade risk hon sett för de som använt mobilen mer än 27 minuter om dagen utslaget på tio år, med att det var osannolikt att någon skulle ringt på telefonen mer än en timma om dagen. I stället fann hon stöd för att det inte fanns någon ökad risk genom att fokusera på de som använt mobilen enbart cirka sex minuter om dagen utslaget på tio år där hon fann en minskad risk för hjärntumör.

Nu stämde ju inte heller detta resultat, eftersom inte ens Maria Feychting vill ge sig på att försöka övertyga allmänhet och beslutsfattare att mobilen skulle skydda mot hjärntumör om den använts lite. Det är i stället resultatet mitt emellan, där risken varken är förhöjd eller förminskad, som är det rätta, enligt Feychting. Det är denna logiska akrobatik Maria Feychting måste använda för att bortförklara de hjärntumörrisker hon sett, säger Mona Nilsson som försökt varna för denna desinformation i flera år.

Frågorna du kan ställa dig själv är: hur många minuter per dag pratar du i mobiltelefonen?  Hur många år har du använt mobiltelefon? Hur många minuter pratar en genomsnittlig tonåring per dag i sin mobiltelefon? Min subjektiva uppfattning är 1-2 timmar per dag. Om mer än en timmas ringande per dag är osannolik extremanvändning, vad ska vi då kalla två timmars mobiltelefonerande per dag?

Text: Torbjörn Sassersson

Läs mer om mobiltelefonerandets hälsorisker

Maria Feychting i DN: Mobil ökar inte risk för hjärntumör

Bok: Mobiltelefonins hälsorisker

Artikel av Mona Nilsson: Det är viktigt att förhindra att du bildar dig en egen uppfattning om riskerna

Artikel: Mobiltelefonen tog Per Haags liv

De yngre generationerna präglas allt mer att passa industrins krav på lönsamhet. I början på produktkedjorna arbetar fattiga för nästan ingen lön alls. I andra änden ska produkterna kvickt gå sönder för att mana oss att köpa nytt. Snart minns ingen att det en gång fanns något som heter kvalitet. Det ger bäst cashflow för industrin och vi upplever konstant tillfredsställelse av allt det nya vi köper.

Text: Torbjörn Sassersson, 2010-09-04
Photo by Warner Bros. Entertainment hittad på IMDB.
Al Pacino har inget med artikelns text att göra.

En person djupt insatt på hög nivå inom Electrolux säger att Electrolux satsat 100 miljoner kronor i forskning på att få kylskåpen att gå sönder efter exakt 10 år. Jag la det på minnet och när mitt eget kylskåp gick sönder kollade jag inköpskvittot. Till min förvåning var det exakt 10 år gammalt plus-minus några veckor. Att be en kylskåpsreperatör att byta kompressorn som felat var meningslöst för bytet var naturligtvis dyrare än att köpa ett nytt kylskåp. Att laga en kapitalvara är idag aldrig meningsfullt för den nya produkten är alltid billigare än att reparera den gamla.

Även billiga varor tycks ha sina egna inbyggda dödsdatum. En kvinnlig bekant till mig nämnde exemplet med nylonstrumpor. Hon säger att hon minns att de kunde hålla i många månader på 70-talet. Nu håller de i några dagar.

Vid ett tillfälle ville jag köpa en datorskärm. Jag gick in på en stormarknad på Kungsgatan i Stockholm och diskuterade en Samsung-skärm med ett butiksbiträde. Jag sa att jag skulle kolla samma skärm påSiba några meter längre ned på gatan. Butiksbiträdet  skrattade och sa: “Ja, gör det. Det är samma ägare bakom båda butikskedjorna”.

Det här är egentligen ingen nyhet för idag vet många att butikskonkurrenter har samma ägare och att ägargrupper medvetet köper eller skapar “konkurrenter” för att ge konsumenterna “upplevelsen” av att de kan välja bland produkter i olika butiker för att finna bästa tänkbara pris. Vårt möjlighet att välja är ofta skenbar.

Jag har arbetat i många PR- och marknadsföringssammanhang och kan intyga att den ledande tankegången är att skapa “upplevelser” hos kunden. Mottot är att ge kunden “upplevelsen” av tillfredsställelse. Det viktiga är inte att leverera bästa kvalitet, bästa tjänst eller produkt till kunden utan att skapa “upplevelsen” av just tillfredsställelse.

Jag satt i styrelsen i en bostadsrättsförening som hade en förvaltare frånHSB som representant i styrelsen. Förvaltaren som vi i styrelsen litade på pushade ständigt för olika typer av renoveringar och kostsamma totalreparationer. Tro det eller ej, men han liknade Al Pacino i någon gangsterfilm. Han körde en stor vit BMW och hade alltid snygg kostym, bakåtkammat hår och guldsmycken. Han var alltid solbränd.

Han hade under flera år frågat sig hur till exempel en stor plattskärm kan vara så billig att inhandla. Den borde vara väsentligt dyrare än de få tusenlappar vi betalar. Hans svarade på sin egen fråga att orsaken var underbetalda arbetare i fattiga länder som under slavliknande förhållanden grävde fram malmen i gruvorna och att barnarbetare och deras föräldrar sätter ihop prylarna för nästan ingen lön alls.

Med andra ord är vi konsumenter konstant lurade av smart girighet och vi är beroende av slavliknande arbetsförhållanden i tredje världen för att få vår “upplevelse” av tillfredsställelse. Vi rika västerlänningar är både lurade och samtidigt omedvetna utnyttjare av andra. Systemtänkandet och genomförandet upprätthålls tack vare att vi är duktiga på att praktisera fem av de sju dödssynderna: girighet, vällust, avund, frosseri och lättja.

Att betrakta den amerikanska vapenindustrin härjningar i Mellanöstern är att betrakta en kriminell internationell affärsrörelse som med simpel emotionell retorik trollbinder omvärlden.

Text: Torbjörn Sassersson, publicerad 2010-08-24, Foto: AP
Uppdaterad 2010-08-25, kl 17:30, uppdat 2010-08-26, kl 00:01
Denna artikel refuserades av Newsmill.se. Motivering: “för konspiratorisk”.

Tiden då politiker styrde världen är sedan länge förbi. Idag har vi en “corporate world” där multinationella företag med ekonomiska intressen kontrollerar en värld där politikerna blivit industrins administratörer. Ju förr vi tänker i dessa termer desto bättre.

När vi förstår de bakomliggande drivkrafterna bakom alla betydande beslut blir det enklare att förstå varför stora världsproblem aldrig löses och varför vissa lösningar alltid premieras. En av de största kassakorna som existerar är krigsföring och allt vad det innebär före, under och efter väpnade konflikter. I fallet USA har vi tydligt sett hur nyckelpersoner från krigsmakten tagit plats i den amerikanska regeringen. Namnen är kända på de personer som först beslutar om krig för att sedan tjäna på krigsindustrins intäkter.

När Nestor Kirchner (tidigare president i Argentina) i Oliver Stone-filmen “South of the border” citerar George Bush: “att det bästa sättet att revitalisera ekonomin är krig och att USA har växt sig starkare genom krigföring”, så vet vi att Bush premierade industrins vinster och inte att skattepengarna gått till sjukvård och utbildning i USA. Att sedan lyckas få omvärlden att tro att det egentligen handlar om att sätta dit terrorister är resultatet av retorisk manipulation.

Ägarstrukturerna i det militära industriella komplexet vinner på krig eftersom kostnaderna för krig är deras vinst. Samtidigt förlorar länder på krig om vi ser till populationerna som ska betala för spektaklet med sina skattepengar och genom att familjerna offrar sina söner.

Så låt oss titta närmare på det idag sjuåriga kriget i Mellanöstern och hur “the sustained war”, det utdragna kriget, är en metod att säkra löpande intäkter.

USAs krigsretorik byter konstant “bad guy”

Notera att USAs krigsretorik byter mål hela tiden beroende på vad som för dagen är den mest framkomliga vägen för att bibehålla hemmaopinionen på sin sida i rättfärdigandet av krigföring.

Det har handlat om påstådda massförstörelsevapen i Saddam Husseinsägo, jakten på Usama bin Laden, behovet av att krossa en “kortlek” aval Qaidas nyckelmedlemmar. Med tiden har argumenten glidit över allt mer till att sätta dit talibanerna och en annan “fin” anledning till att förlänga kriget (läs vidmakthålla intäktsströmmarna) har varit USA:s “ansvar” att stanna för att med Halliburton och Co bygga upp landet som de just bombat sönder. Ytterligare en nu populär anledning till USAs militära förlängda närvaro i Mellanöstern är kriget mot narkotikan.

Bush basunerade ut att USA vunnit kriget redan 2004, men det hindrar alltså inte maktapparaten att fortsätta utropa att USA måste vinna kriget om och om igen för Pentagon hittar på nya krig i kriget.

Uppviglare och “false flag operations” har använts genom historien för att starta eller vidmakthålla krig och ockupation

Det är naivt att tro att det bara handlar om terrorister eller “insurgents” som gör motstånd. Så fort en bomb smäller på en marknad påstår media eller USA:s krigsmakt att det sannolikt var al Qaida, men inga brottsplatsundersökningar verkar genomföras så det kan lika gärna vara specialtrupper från USA-alliansen som lägger bomber på marknader för att vidmakthålla krig och kaos. Härska genom att söndra.

Se till exempel fallet från Basra 2005 då två brittiska specialsoldater iklädda svarta peruker attackerade en irakisk polisstation. De hade tom med sig raketgevär. De irakiska poliserna grep dem och kastade dem i en cell samt avkrävde en förklaring från England. Ingen förklaring kom. Istället kom några brittiska tanks som fritog sina soldater. Var de ute på ett hemligt uppdrag som krävde att de sköt sig fria från irakisk polis, som rimligen var på alliansens sida, eller var de i själva verket uppviglare?

The dramatic events began to unfold just before dawn yesterday, when two British nationals were detained by Iraqi authorities. It emerged later that they were British soldiers.  Dressed in plain clothes – according to some they were wearing traditional Arab dress – the two men had been driving in an unmarked car when they arrived at a checkpoint in the city.”

In the confrontation that followed, shots were fired, and two Iraqi policemen were shot, one of whom later died. The Iraqi authorities blamed the men, reported to be undercover commandos, and arrested them.” … “They refused to say what their mission was.

Källa: The Independent – Sep 20, 2005, by Helen McCormack

Two undercover soldiers freed in Basra in a British
raid appeared nervous in television footage of their detention which showed wigs, Arab headdresses and weapons apparently used in their mission.”

Källa: Reuters – Sep 20, 2005, “British troops freed in Iraq appear nervous on TV”. Artikeln har tagits bort på Reuters.com

The two gunmen fled the scene but were captured and taken in for questioning, admitting they were British Marines carrying out a “special security task,” the official said.

Källa: CNN – Sep 20, 2005, “Basra tense after jail raid drama”.
Artikeln har tagits bort på CNN.com

“Mohammed al-Waili, the governor of Basra province, condemned the British for raiding the prison, an act he called “barbaric, savage and irresponsible”.

Källa: AP via MSNBC – Sep 19, 2005, “U.K. forces break into Basra jail to free soldiers”

British troops used tanks last night to break down the walls of a prison in the southern Iraqi city of Basra and free two undercover British soldiers who were seized earlier in the day by local police. An official from the Iraqi interior ministry said half a dozen tanks had broken down the walls of the jail and troops had then stormed it to free the two British soldiers.”

Källa: The Guardian, Sep 20, 2005, “British tanks storm Basra jail to free undercover soldiers”

BBC, Independent, CNN, Reuters, MSNBC rapporterade om skandalen, som aldrig fick alla aspekter klargjorda. Varför var soldaterna klädda så att de såg ut som lokalbefolkningen? Varför attackerade de irakiska poliser? Incidenten mörklades därefter genom glömska.

Eftersom inga brottsplatsundersökningar verkar utföras efter självmordsbombningar och andra “terrorist-attacker” för att det är krig, och ett “rättfärdigt” krig räknas inte som ett brott, måste det vara enkelt att dölja egenhändigt utförda attacker för att säkerställa att krigsmaterielindustrin under politiskt stöd kan fortsätta sin verksamhet, enligt källor.

Smäll regelbundet av bomber på torg och attackera polisstationer och USA:s förlängda närvaro i området kommer att försvaras. Kriget förlängs om och om igen (sustained war) och intäktsströmmarna upprätthålls enligt Alex Jones som i detalj går igenom detta fall och en rad andra historiska så kallade “false flag operations” i sin dokumentärfilm “Terror Storm”. Även Peter Joseph mannen bakom den populära Zeitgeist-trilogin hävdar samma sak genom att granska historiskt data.

Dokumentären Terror storm gör gällande att krig mot terror kräver att terrorn först måste initieras (uppviglas och iscensättas) av de som ska bekämpa den. Nyckeltermen är “false flag operations”. Spola fram till 15 minuter i filmen. Här beskrivs i detalj hur USA försökte starta ett krig och ta över Mellanöstern redan 1967 genom att genomföra ett militärt angrepp mot USS Liberty för att sedan skylla på Egypten. Spola fram till ca 43 minuter och du kan se avsnittet om Basra-incidenten som nämns ovan.

Wikileaks är samma problem för krigsindustrin som vapenexperten David Kelly var för Tony Blair

David KellyWikileaks och Irakexperter som försökt ge oss underlag att stoppa kriget behandlas nonchalant eller termineras. Nu senast har nya uppgifter om den brittiska vapenexpertenDavid Kelly kommit fram som pekar på att han avrättades (artikel, Daily Mail).

David Kelly som var anställd av det brittiska försvars-ministeriet hade fått fram “fakta” om att Iraks påstådda massförstörelsevapen var kraftigt överdriven och han gick därför emot Tony Blairs vilja att starta kriget mot Irak 2003.

De flesta minns radarparet Bush – Blair som for runt i media för att övertyga världen om att kriget måste startas. Enligt “The Hutton Inquiry” begick David Kelly plötsligt självmord (Expressen) och samma utredning beslöt att hemligstämpla all medicinsk information om Kellys död i 70 år. Spåren måste sopas undan.

Krigsmaterielindustrin behöver oss populationer för att genomföra krig. Industrin är i själva verket fullständigt beroende av vårt deltagande i fält och vårt medgivande under verksamhetens gång. Annars blir det inga slantar i kassan. Det enda folk måste göra är således att säga: Nej, vi har fått nog. Krigen är inte till vår fördel. Varför ska vi som medborgare i ett land mörda medborgare i ett annat land?

När insatta personer försöker stoppa ett orättfärdigt krig från att inledas blir dessa kritiserade eller rent ut sagt mördade. Att Julian Assange blir utsatt för en venusfälla var väntat. Nu jagar även USA:s krigsmakt wikileak-läckan och den skyldige riskerar 50 år i fängelse.

Sanning är ett stort problem för de som vill starta, driva och försvara krig. När Tony Blairs memoarer ges ut i september 2010 lär vi inte få några svar. Däremot kommer Julian Assange och hans Wikileak inom kort läcka nya dokument som svart på vitt berättar vad som händer i fält.

Read more

Is Tony Blair’s coming biography connected to “The Ghostwriter”?

Polanski’s ‘Ghost Writer’ Targets Tony Blair

Wikileaks räddar liv och påminner oss om krigföring som världens mest framgångsrika affärsidé


Att betrakta den amerikanska vapenindustrin härjningar i Mellanöstern är att betrakta en kriminell internationell affärsrörelse som med simpel emotionell retorik trollbinder omvärlden.

Text: Torbjörn Sassersson, publicerad 2010-08-24, Foto: AP
Uppdaterad 2010-08-25, kl 17:30, uppdat 2010-08-26, kl 00:01
Denna artikel refuserades av Newsmill.se. Motivering: “för konspiratorisk”.

Tiden då politiker styrde världen är sedan länge förbi. Idag har vi en “corporate world” där multinationella företag med ekonomiska intressen kontrollerar en värld där politikerna blivit industrins administratörer. Ju förr vi tänker i dessa termer desto bättre.

När vi förstår de bakomliggande drivkrafterna bakom alla betydande beslut blir det enklare att förstå varför stora världsproblem aldrig löses och varför vissa lösningar alltid premieras. En av de största kassakorna som existerar är krigsföring och allt vad det innebär före, under och efter väpnade konflikter. I fallet USA har vi tydligt sett hur nyckelpersoner från krigsmakten tagit plats i den amerikanska regeringen. Namnen är kända på de personer som först beslutar om krig för att sedan tjäna på krigsindustrins intäkter.

När Nestor Kirchner (tidigare president i Argentina) i Oliver Stone-filmen “South of the border” citerar George Bush: “att det bästa sättet att revitalisera ekonomin är krig och att USA har växt sig starkare genom krigföring”, så vet vi att Bush premierade industrins vinster och inte att skattepengarna gått till sjukvård och utbildning i USA. Att sedan lyckas få omvärlden att tro att det egentligen handlar om att sätta dit terrorister är resultatet av retorisk manipulation.

Ägarstrukturerna i det militära industriella komplexet vinner på krig eftersom kostnaderna för krig är deras vinst. Samtidigt förlorar länder på krig om vi ser till populationerna som ska betala för spektaklet med sina skattepengar och genom att familjerna offrar sina söner.

Så låt oss titta närmare på det idag sjuåriga kriget i Mellanöstern och hur “the sustained war”, det utdragna kriget, är en metod att säkra löpande intäkter.

USAs krigsretorik byter konstant “bad guy”

Notera att USAs krigsretorik byter mål hela tiden beroende på vad som för dagen är den mest framkomliga vägen för att bibehålla hemmaopinionen på sin sida i rättfärdigandet av krigföring.

Det har handlat om påstådda massförstörelsevapen i Saddam Husseinsägo, jakten på Usama bin Laden, behovet av att krossa en “kortlek” aval Qaidas nyckelmedlemmar. Med tiden har argumenten glidit över allt mer till att sätta dit talibanerna och en annan “fin” anledning till att förlänga kriget (läs vidmakthålla intäktsströmmarna) har varit USA:s “ansvar” att stanna för att med Halliburton och Co bygga upp landet som de just bombat sönder. Ytterligare en nu populär anledning till USAs militära förlängda närvaro i Mellanöstern är kriget mot narkotikan.

Bush basunerade ut att USA vunnit kriget redan 2004, men det hindrar alltså inte maktapparaten att fortsätta utropa att USA måste vinna kriget om och om igen för Pentagon hittar på nya krig i kriget.

Uppviglare och “false flag operations” har använts genom historien för att starta eller vidmakthålla krig och ockupation

Det är naivt att tro att det bara handlar om terrorister eller “insurgents” som gör motstånd. Så fort en bomb smäller på en marknad påstår media eller USA:s krigsmakt att det sannolikt var al Qaida, men inga brottsplatsundersökningar verkar genomföras så det kan lika gärna vara specialtrupper från USA-alliansen som lägger bomber på marknader för att vidmakthålla krig och kaos. Härska genom att söndra.

Se till exempel fallet från Basra 2005 då två brittiska specialsoldater iklädda svarta peruker attackerade en irakisk polisstation. De hade tom med sig raketgevär. De irakiska poliserna grep dem och kastade dem i en cell samt avkrävde en förklaring från England. Ingen förklaring kom. Istället kom några brittiska tanks som fritog sina soldater. Var de ute på ett hemligt uppdrag som krävde att de sköt sig fria från irakisk polis, som rimligen var på alliansens sida, eller var de i själva verket uppviglare?

The dramatic events began to unfold just before dawn yesterday, when two British nationals were detained by Iraqi authorities. It emerged later that they were British soldiers.  Dressed in plain clothes – according to some they were wearing traditional Arab dress – the two men had been driving in an unmarked car when they arrived at a checkpoint in the city.”

In the confrontation that followed, shots were fired, and two Iraqi policemen were shot, one of whom later died. The Iraqi authorities blamed the men, reported to be undercover commandos, and arrested them.” … “They refused to say what their mission was.

Källa: The Independent – Sep 20, 2005, by Helen McCormack

Two undercover soldiers freed in Basra in a British
raid appeared nervous in television footage of their detention which showed wigs, Arab headdresses and weapons apparently used in their mission.”

Källa: Reuters – Sep 20, 2005, “British troops freed in Iraq appear nervous on TV”. Artikeln har tagits bort på Reuters.com

The two gunmen fled the scene but were captured and taken in for questioning, admitting they were British Marines carrying out a “special security task,” the official said.

Källa: CNN – Sep 20, 2005, “Basra tense after jail raid drama”.
Artikeln har tagits bort på CNN.com

“Mohammed al-Waili, the governor of Basra province, condemned the British for raiding the prison, an act he called “barbaric, savage and irresponsible”.

Källa: AP via MSNBC – Sep 19, 2005, “U.K. forces break into Basra jail to free soldiers”

British troops used tanks last night to break down the walls of a prison in the southern Iraqi city of Basra and free two undercover British soldiers who were seized earlier in the day by local police. An official from the Iraqi interior ministry said half a dozen tanks had broken down the walls of the jail and troops had then stormed it to free the two British soldiers.”

Källa: The Guardian, Sep 20, 2005, “British tanks storm Basra jail to free undercover soldiers”

BBC, Independent, CNN, Reuters, MSNBC rapporterade om skandalen, som aldrig fick alla aspekter klargjorda. Varför var soldaterna klädda så att de såg ut som lokalbefolkningen? Varför attackerade de irakiska poliser? Incidenten mörklades därefter genom glömska.

Eftersom inga brottsplatsundersökningar verkar utföras efter självmordsbombningar och andra “terrorist-attacker” för att det är krig, och ett “rättfärdigt” krig räknas inte som ett brott, måste det vara enkelt att dölja egenhändigt utförda attacker för att säkerställa att krigsmaterielindustrin under politiskt stöd kan fortsätta sin verksamhet, enligt källor.

Smäll regelbundet av bomber på torg och attackera polisstationer och USA:s förlängda närvaro i området kommer att försvaras. Kriget förlängs om och om igen (sustained war) och intäktsströmmarna upprätthålls enligt Alex Jones som i detalj går igenom detta fall och en rad andra historiska så kallade “false flag operations” i sin dokumentärfilm “Terror Storm”. Även Peter Joseph mannen bakom den populära Zeitgeist-trilogin hävdar samma sak genom att granska historiskt data.

Dokumentären Terror storm gör gällande att krig mot terror kräver att terrorn först måste initieras (uppviglas och iscensättas) av de som ska bekämpa den. Nyckeltermen är “false flag operations”. Spola fram till 15 minuter i filmen. Här beskrivs i detalj hur USA försökte starta ett krig och ta över Mellanöstern redan 1967 genom att genomföra ett militärt angrepp mot USS Liberty för att sedan skylla på Egypten. Spola fram till ca 43 minuter och du kan se avsnittet om Basra-incidenten som nämns ovan.

Wikileaks är samma problem för krigsindustrin som vapenexperten David Kelly var för Tony Blair

David KellyWikileaks och Irakexperter som försökt ge oss underlag att stoppa kriget behandlas nonchalant eller termineras. Nu senast har nya uppgifter om den brittiska vapenexpertenDavid Kelly kommit fram som pekar på att han avrättades (artikel, Daily Mail).

David Kelly som var anställd av det brittiska försvars-ministeriet hade fått fram “fakta” om att Iraks påstådda massförstörelsevapen var kraftigt överdriven och han gick därför emot Tony Blairs vilja att starta kriget mot Irak 2003.

De flesta minns radarparet Bush – Blair som for runt i media för att övertyga världen om att kriget måste startas. Enligt “The Hutton Inquiry” begick David Kelly plötsligt självmord (Expressen) och samma utredning beslöt att hemligstämpla all medicinsk information om Kellys död i 70 år. Spåren måste sopas undan.

Krigsmaterielindustrin behöver oss populationer för att genomföra krig. Industrin är i själva verket fullständigt beroende av vårt deltagande i fält och vårt medgivande under verksamhetens gång. Annars blir det inga slantar i kassan. Det enda folk måste göra är således att säga: Nej, vi har fått nog. Krigen är inte till vår fördel. Varför ska vi som medborgare i ett land mörda medborgare i ett annat land?

När insatta personer försöker stoppa ett orättfärdigt krig från att inledas blir dessa kritiserade eller rent ut sagt mördade. Att Julian Assange blir utsatt för en venusfälla var väntat. Nu jagar även USA:s krigsmakt wikileak-läckan och den skyldige riskerar 50 år i fängelse.

Sanning är ett stort problem för de som vill starta, driva och försvara krig. När Tony Blairs memoarer ges ut i september 2010 lär vi inte få några svar. Däremot kommer Julian Assange och hans Wikileak inom kort läcka nya dokument som svart på vitt berättar vad som händer i fält.

Read more

Is Tony Blair’s coming biography connected to “The Ghostwriter”?

Polanski’s ‘Ghost Writer’ Targets Tony Blair

Wikileaks räddar liv och påminner oss om krigföring som världens mest framgångsrika affärsidé


Att betrakta den amerikanska vapenindustrin härjningar i Mellanöstern är att betrakta en kriminell internationell affärsrörelse som med simpel emotionell retorik trollbinder omvärlden.

Text: Torbjörn Sassersson, publicerad 2010-08-24, Foto: AP
Uppdaterad 2010-08-25, kl 17:30, uppdat 2010-08-26, kl 00:01
Denna artikel refuserades av Newsmill.se. Motivering: “för konspiratorisk”.

Tiden då politiker styrde världen är sedan länge förbi. Idag har vi en “corporate world” där multinationella företag med ekonomiska intressen kontrollerar en värld där politikerna blivit industrins administratörer. Ju förr vi tänker i dessa termer desto bättre.

När vi förstår de bakomliggande drivkrafterna bakom alla betydande beslut blir det enklare att förstå varför stora världsproblem aldrig löses och varför vissa lösningar alltid premieras. En av de största kassakorna som existerar är krigsföring och allt vad det innebär före, under och efter väpnade konflikter. I fallet USA har vi tydligt sett hur nyckelpersoner från krigsmakten tagit plats i den amerikanska regeringen. Namnen är kända på de personer som först beslutar om krig för att sedan tjäna på krigsindustrins intäkter.

När Nestor Kirchner (tidigare president i Argentina) i Oliver Stone-filmen “South of the border” citerar George Bush: “att det bästa sättet att revitalisera ekonomin är krig och att USA har växt sig starkare genom krigföring”, så vet vi att Bush premierade industrins vinster och inte att skattepengarna gått till sjukvård och utbildning i USA. Att sedan lyckas få omvärlden att tro att det egentligen handlar om att sätta dit terrorister är resultatet av retorisk manipulation.

Ägarstrukturerna i det militära industriella komplexet vinner på krig eftersom kostnaderna för krig är deras vinst. Samtidigt förlorar länder på krig om vi ser till populationerna som ska betala för spektaklet med sina skattepengar och genom att familjerna offrar sina söner.

Så låt oss titta närmare på det idag sjuåriga kriget i Mellanöstern och hur “the sustained war”, det utdragna kriget, är en metod att säkra löpande intäkter.

USAs krigsretorik byter konstant “bad guy”

Notera att USAs krigsretorik byter mål hela tiden beroende på vad som för dagen är den mest framkomliga vägen för att bibehålla hemmaopinionen på sin sida i rättfärdigandet av krigföring.

Det har handlat om påstådda massförstörelsevapen i Saddam Husseinsägo, jakten på Usama bin Laden, behovet av att krossa en “kortlek” aval Qaidas nyckelmedlemmar. Med tiden har argumenten glidit över allt mer till att sätta dit talibanerna och en annan “fin” anledning till att förlänga kriget (läs vidmakthålla intäktsströmmarna) har varit USA:s “ansvar” att stanna för att med Halliburton och Co bygga upp landet som de just bombat sönder. Ytterligare en nu populär anledning till USAs militära förlängda närvaro i Mellanöstern är kriget mot narkotikan.

Bush basunerade ut att USA vunnit kriget redan 2004, men det hindrar alltså inte maktapparaten att fortsätta utropa att USA måste vinna kriget om och om igen för Pentagon hittar på nya krig i kriget.

Uppviglare och “false flag operations” har använts genom historien för att starta eller vidmakthålla krig och ockupation

Det är naivt att tro att det bara handlar om terrorister eller “insurgents” som gör motstånd. Så fort en bomb smäller på en marknad påstår media eller USA:s krigsmakt att det sannolikt var al Qaida, men inga brottsplatsundersökningar verkar genomföras så det kan lika gärna vara specialtrupper från USA-alliansen som lägger bomber på marknader för att vidmakthålla krig och kaos. Härska genom att söndra.

Se till exempel fallet från Basra 2005 då två brittiska specialsoldater iklädda svarta peruker attackerade en irakisk polisstation. De hade tom med sig raketgevär. De irakiska poliserna grep dem och kastade dem i en cell samt avkrävde en förklaring från England. Ingen förklaring kom. Istället kom några brittiska tanks som fritog sina soldater. Var de ute på ett hemligt uppdrag som krävde att de sköt sig fria från irakisk polis, som rimligen var på alliansens sida, eller var de i själva verket uppviglare?

The dramatic events began to unfold just before dawn yesterday, when two British nationals were detained by Iraqi authorities. It emerged later that they were British soldiers.  Dressed in plain clothes – according to some they were wearing traditional Arab dress – the two men had been driving in an unmarked car when they arrived at a checkpoint in the city.”

In the confrontation that followed, shots were fired, and two Iraqi policemen were shot, one of whom later died. The Iraqi authorities blamed the men, reported to be undercover commandos, and arrested them.” … “They refused to say what their mission was.

Källa: The Independent – Sep 20, 2005, by Helen McCormack

Two undercover soldiers freed in Basra in a British
raid appeared nervous in television footage of their detention which showed wigs, Arab headdresses and weapons apparently used in their mission.”

Källa: Reuters – Sep 20, 2005, “British troops freed in Iraq appear nervous on TV”. Artikeln har tagits bort på Reuters.com

The two gunmen fled the scene but were captured and taken in for questioning, admitting they were British Marines carrying out a “special security task,” the official said.

Källa: CNN – Sep 20, 2005, “Basra tense after jail raid drama”.
Artikeln har tagits bort på CNN.com

“Mohammed al-Waili, the governor of Basra province, condemned the British for raiding the prison, an act he called “barbaric, savage and irresponsible”.

Källa: AP via MSNBC – Sep 19, 2005, “U.K. forces break into Basra jail to free soldiers”

British troops used tanks last night to break down the walls of a prison in the southern Iraqi city of Basra and free two undercover British soldiers who were seized earlier in the day by local police. An official from the Iraqi interior ministry said half a dozen tanks had broken down the walls of the jail and troops had then stormed it to free the two British soldiers.”

Källa: The Guardian, Sep 20, 2005, “British tanks storm Basra jail to free undercover soldiers”

BBC, Independent, CNN, Reuters, MSNBC rapporterade om skandalen, som aldrig fick alla aspekter klargjorda. Varför var soldaterna klädda så att de såg ut som lokalbefolkningen? Varför attackerade de irakiska poliser? Incidenten mörklades därefter genom glömska.

Eftersom inga brottsplatsundersökningar verkar utföras efter självmordsbombningar och andra “terrorist-attacker” för att det är krig, och ett “rättfärdigt” krig räknas inte som ett brott, måste det vara enkelt att dölja egenhändigt utförda attacker för att säkerställa att krigsmaterielindustrin under politiskt stöd kan fortsätta sin verksamhet, enligt källor.

Smäll regelbundet av bomber på torg och attackera polisstationer och USA:s förlängda närvaro i området kommer att försvaras. Kriget förlängs om och om igen (sustained war) och intäktsströmmarna upprätthålls enligt Alex Jones som i detalj går igenom detta fall och en rad andra historiska så kallade “false flag operations” i sin dokumentärfilm “Terror Storm”. Även Peter Joseph mannen bakom den populära Zeitgeist-trilogin hävdar samma sak genom att granska historiskt data.

Dokumentären Terror storm gör gällande att krig mot terror kräver att terrorn först måste initieras (uppviglas och iscensättas) av de som ska bekämpa den. Nyckeltermen är “false flag operations”. Spola fram till 15 minuter i filmen. Här beskrivs i detalj hur USA försökte starta ett krig och ta över Mellanöstern redan 1967 genom att genomföra ett militärt angrepp mot USS Liberty för att sedan skylla på Egypten. Spola fram till ca 43 minuter och du kan se avsnittet om Basra-incidenten som nämns ovan.

Wikileaks är samma problem för krigsindustrin som vapenexperten David Kelly var för Tony Blair

David KellyWikileaks och Irakexperter som försökt ge oss underlag att stoppa kriget behandlas nonchalant eller termineras. Nu senast har nya uppgifter om den brittiska vapenexpertenDavid Kelly kommit fram som pekar på att han avrättades (artikel, Daily Mail).

David Kelly som var anställd av det brittiska försvars-ministeriet hade fått fram “fakta” om att Iraks påstådda massförstörelsevapen var kraftigt överdriven och han gick därför emot Tony Blairs vilja att starta kriget mot Irak 2003.

De flesta minns radarparet Bush – Blair som for runt i media för att övertyga världen om att kriget måste startas. Enligt “The Hutton Inquiry” begick David Kelly plötsligt självmord (Expressen) och samma utredning beslöt att hemligstämpla all medicinsk information om Kellys död i 70 år. Spåren måste sopas undan.

Krigsmaterielindustrin behöver oss populationer för att genomföra krig. Industrin är i själva verket fullständigt beroende av vårt deltagande i fält och vårt medgivande under verksamhetens gång. Annars blir det inga slantar i kassan. Det enda folk måste göra är således att säga: Nej, vi har fått nog. Krigen är inte till vår fördel. Varför ska vi som medborgare i ett land mörda medborgare i ett annat land?

När insatta personer försöker stoppa ett orättfärdigt krig från att inledas blir dessa kritiserade eller rent ut sagt mördade. Att Julian Assange blir utsatt för en venusfälla var väntat. Nu jagar även USA:s krigsmakt wikileak-läckan och den skyldige riskerar 50 år i fängelse.

Sanning är ett stort problem för de som vill starta, driva och försvara krig. När Tony Blairs memoarer ges ut i september 2010 lär vi inte få några svar. Däremot kommer Julian Assange och hans Wikileak inom kort läcka nya dokument som svart på vitt berättar vad som händer i fält.

Read more

Is Tony Blair’s coming biography connected to “The Ghostwriter”?

Polanski’s ‘Ghost Writer’ Targets Tony Blair

Wikileaks räddar liv och påminner oss om krigföring som världens mest framgångsrika affärsidé


Att betrakta den amerikanska vapenindustrin härjningar i Mellanöstern är att betrakta en kriminell internationell affärsrörelse som med simpel emotionell retorik trollbinder omvärlden.

Text: Torbjörn Sassersson, publicerad 2010-08-24, Foto: AP
Uppdaterad 2010-08-25, kl 17:30, uppdat 2010-08-26, kl 00:01
Denna artikel refuserades av Newsmill.se. Motivering: “för konspiratorisk”.

Tiden då politiker styrde världen är sedan länge förbi. Idag har vi en “corporate world” där multinationella företag med ekonomiska intressen kontrollerar en värld där politikerna blivit industrins administratörer. Ju förr vi tänker i dessa termer desto bättre.

När vi förstår de bakomliggande drivkrafterna bakom alla betydande beslut blir det enklare att förstå varför stora världsproblem aldrig löses och varför vissa lösningar alltid premieras. En av de största kassakorna som existerar är krigsföring och allt vad det innebär före, under och efter väpnade konflikter. I fallet USA har vi tydligt sett hur nyckelpersoner från krigsmakten tagit plats i den amerikanska regeringen. Namnen är kända på de personer som först beslutar om krig för att sedan tjäna på krigsindustrins intäkter.

När Nestor Kirchner (tidigare president i Argentina) i Oliver Stone-filmen “South of the border” citerar George Bush: “att det bästa sättet att revitalisera ekonomin är krig och att USA har växt sig starkare genom krigföring”, så vet vi att Bush premierade industrins vinster och inte att skattepengarna gått till sjukvård och utbildning i USA. Att sedan lyckas få omvärlden att tro att det egentligen handlar om att sätta dit terrorister är resultatet av retorisk manipulation.

Ägarstrukturerna i det militära industriella komplexet vinner på krig eftersom kostnaderna för krig är deras vinst. Samtidigt förlorar länder på krig om vi ser till populationerna som ska betala för spektaklet med sina skattepengar och genom att familjerna offrar sina söner.

Så låt oss titta närmare på det idag sjuåriga kriget i Mellanöstern och hur “the sustained war”, det utdragna kriget, är en metod att säkra löpande intäkter.

USAs krigsretorik byter konstant “bad guy”

Notera att USAs krigsretorik byter mål hela tiden beroende på vad som för dagen är den mest framkomliga vägen för att bibehålla hemmaopinionen på sin sida i rättfärdigandet av krigföring.

Det har handlat om påstådda massförstörelsevapen i Saddam Husseinsägo, jakten på Usama bin Laden, behovet av att krossa en “kortlek” aval Qaidas nyckelmedlemmar. Med tiden har argumenten glidit över allt mer till att sätta dit talibanerna och en annan “fin” anledning till att förlänga kriget (läs vidmakthålla intäktsströmmarna) har varit USA:s “ansvar” att stanna för att med Halliburton och Co bygga upp landet som de just bombat sönder. Ytterligare en nu populär anledning till USAs militära förlängda närvaro i Mellanöstern är kriget mot narkotikan.

Bush basunerade ut att USA vunnit kriget redan 2004, men det hindrar alltså inte maktapparaten att fortsätta utropa att USA måste vinna kriget om och om igen för Pentagon hittar på nya krig i kriget.

Uppviglare och “false flag operations” har använts genom historien för att starta eller vidmakthålla krig och ockupation

Det är naivt att tro att det bara handlar om terrorister eller “insurgents” som gör motstånd. Så fort en bomb smäller på en marknad påstår media eller USA:s krigsmakt att det sannolikt var al Qaida, men inga brottsplatsundersökningar verkar genomföras så det kan lika gärna vara specialtrupper från USA-alliansen som lägger bomber på marknader för att vidmakthålla krig och kaos. Härska genom att söndra.

Se till exempel fallet från Basra 2005 då två brittiska specialsoldater iklädda svarta peruker attackerade en irakisk polisstation. De hade tom med sig raketgevär. De irakiska poliserna grep dem och kastade dem i en cell samt avkrävde en förklaring från England. Ingen förklaring kom. Istället kom några brittiska tanks som fritog sina soldater. Var de ute på ett hemligt uppdrag som krävde att de sköt sig fria från irakisk polis, som rimligen var på alliansens sida, eller var de i själva verket uppviglare?

The dramatic events began to unfold just before dawn yesterday, when two British nationals were detained by Iraqi authorities. It emerged later that they were British soldiers.  Dressed in plain clothes – according to some they were wearing traditional Arab dress – the two men had been driving in an unmarked car when they arrived at a checkpoint in the city.”

In the confrontation that followed, shots were fired, and two Iraqi policemen were shot, one of whom later died. The Iraqi authorities blamed the men, reported to be undercover commandos, and arrested them.” … “They refused to say what their mission was.

Källa: The Independent – Sep 20, 2005, by Helen McCormack

Two undercover soldiers freed in Basra in a British
raid appeared nervous in television footage of their detention which showed wigs, Arab headdresses and weapons apparently used in their mission.”

Källa: Reuters – Sep 20, 2005, “British troops freed in Iraq appear nervous on TV”. Artikeln har tagits bort på Reuters.com

The two gunmen fled the scene but were captured and taken in for questioning, admitting they were British Marines carrying out a “special security task,” the official said.

Källa: CNN – Sep 20, 2005, “Basra tense after jail raid drama”.
Artikeln har tagits bort på CNN.com

“Mohammed al-Waili, the governor of Basra province, condemned the British for raiding the prison, an act he called “barbaric, savage and irresponsible”.

Källa: AP via MSNBC – Sep 19, 2005, “U.K. forces break into Basra jail to free soldiers”

British troops used tanks last night to break down the walls of a prison in the southern Iraqi city of Basra and free two undercover British soldiers who were seized earlier in the day by local police. An official from the Iraqi interior ministry said half a dozen tanks had broken down the walls of the jail and troops had then stormed it to free the two British soldiers.”

Källa: The Guardian, Sep 20, 2005, “British tanks storm Basra jail to free undercover soldiers”

BBC, Independent, CNN, Reuters, MSNBC rapporterade om skandalen, som aldrig fick alla aspekter klargjorda. Varför var soldaterna klädda så att de såg ut som lokalbefolkningen? Varför attackerade de irakiska poliser? Incidenten mörklades därefter genom glömska.

Eftersom inga brottsplatsundersökningar verkar utföras efter självmordsbombningar och andra “terrorist-attacker” för att det är krig, och ett “rättfärdigt” krig räknas inte som ett brott, måste det vara enkelt att dölja egenhändigt utförda attacker för att säkerställa att krigsmaterielindustrin under politiskt stöd kan fortsätta sin verksamhet, enligt källor.

Smäll regelbundet av bomber på torg och attackera polisstationer och USA:s förlängda närvaro i området kommer att försvaras. Kriget förlängs om och om igen (sustained war) och intäktsströmmarna upprätthålls enligt Alex Jones som i detalj går igenom detta fall och en rad andra historiska så kallade “false flag operations” i sin dokumentärfilm “Terror Storm”. Även Peter Joseph mannen bakom den populära Zeitgeist-trilogin hävdar samma sak genom att granska historiskt data.

Dokumentären Terror storm gör gällande att krig mot terror kräver att terrorn först måste initieras (uppviglas och iscensättas) av de som ska bekämpa den. Nyckeltermen är “false flag operations”. Spola fram till 15 minuter i filmen. Här beskrivs i detalj hur USA försökte starta ett krig och ta över Mellanöstern redan 1967 genom att genomföra ett militärt angrepp mot USS Liberty för att sedan skylla på Egypten. Spola fram till ca 43 minuter och du kan se avsnittet om Basra-incidenten som nämns ovan.

Wikileaks är samma problem för krigsindustrin som vapenexperten David Kelly var för Tony Blair

David KellyWikileaks och Irakexperter som försökt ge oss underlag att stoppa kriget behandlas nonchalant eller termineras. Nu senast har nya uppgifter om den brittiska vapenexpertenDavid Kelly kommit fram som pekar på att han avrättades (artikel, Daily Mail).

David Kelly som var anställd av det brittiska försvars-ministeriet hade fått fram “fakta” om att Iraks påstådda massförstörelsevapen var kraftigt överdriven och han gick därför emot Tony Blairs vilja att starta kriget mot Irak 2003.

De flesta minns radarparet Bush – Blair som for runt i media för att övertyga världen om att kriget måste startas. Enligt “The Hutton Inquiry” begick David Kelly plötsligt självmord (Expressen) och samma utredning beslöt att hemligstämpla all medicinsk information om Kellys död i 70 år. Spåren måste sopas undan.

Krigsmaterielindustrin behöver oss populationer för att genomföra krig. Industrin är i själva verket fullständigt beroende av vårt deltagande i fält och vårt medgivande under verksamhetens gång. Annars blir det inga slantar i kassan. Det enda folk måste göra är således att säga: Nej, vi har fått nog. Krigen är inte till vår fördel. Varför ska vi som medborgare i ett land mörda medborgare i ett annat land?

När insatta personer försöker stoppa ett orättfärdigt krig från att inledas blir dessa kritiserade eller rent ut sagt mördade. Att Julian Assange blir utsatt för en venusfälla var väntat. Nu jagar även USA:s krigsmakt wikileak-läckan och den skyldige riskerar 50 år i fängelse.

Sanning är ett stort problem för de som vill starta, driva och försvara krig. När Tony Blairs memoarer ges ut i september 2010 lär vi inte få några svar. Däremot kommer Julian Assange och hans Wikileak inom kort läcka nya dokument som svart på vitt berättar vad som händer i fält.

Read more

Is Tony Blair’s coming biography connected to “The Ghostwriter”?

Polanski’s ‘Ghost Writer’ Targets Tony Blair

Wikileaks räddar liv och påminner oss om krigföring som världens mest framgångsrika affärsidé


De yngre generationerna präglas allt mer att passa industrins krav på lönsamhet. I början på produktkedjorna arbetar fattiga för nästan ingen lön alls. I andra änden ska produkterna kvickt gå sönder för att mana oss att köpa nytt. Snart minns ingen att det en gång fanns något som heter kvalitet. Det ger bäst cashflow för industrin och vi upplever konstant tillfredsställelse av allt det nya vi köper.

Text: Torbjörn Sassersson, 2010-09-04
Photo by Warner Bros. Entertainment hittad på IMDB.
Al Pacino har inget med artikelns text att göra.

En person djupt insatt på hög nivå inom Electrolux säger att Electrolux satsat 100 miljoner kronor i forskning på att få kylskåpen att gå sönder efter exakt 10 år. Jag la det på minnet och när mitt eget kylskåp gick sönder kollade jag inköpskvittot. Till min förvåning var det exakt 10 år gammalt plus-minus några veckor. Att be en kylskåpsreperatör att byta kompressorn som felat var meningslöst för bytet var naturligtvis dyrare än att köpa ett nytt kylskåp. Att laga en kapitalvara är idag aldrig meningsfullt för den nya produkten är alltid billigare än att reparera den gamla.

Även billiga varor tycks ha sina egna inbyggda dödsdatum. En kvinnlig bekant till mig nämnde exemplet med nylonstrumpor. Hon säger att hon minns att de kunde hålla i många månader på 70-talet. Nu håller de i några dagar.

Vid ett tillfälle ville jag köpa en datorskärm. Jag gick in på en stormarknad på Kungsgatan i Stockholm och diskuterade en Samsung-skärm med ett butiksbiträde. Jag sa att jag skulle kolla samma skärm påSiba några meter längre ned på gatan. Butiksbiträdet  skrattade och sa: “Ja, gör det. Det är samma ägare bakom båda butikskedjorna”.

Det här är egentligen ingen nyhet för idag vet många att butikskonkurrenter har samma ägare och att ägargrupper medvetet köper eller skapar “konkurrenter” för att ge konsumenterna “upplevelsen” av att de kan välja bland produkter i olika butiker för att finna bästa tänkbara pris. Vårt möjlighet att välja är ofta skenbar.

Jag har arbetat i många PR- och marknadsföringssammanhang och kan intyga att den ledande tankegången är att skapa “upplevelser” hos kunden. Mottot är att ge kunden “upplevelsen” av tillfredsställelse. Det viktiga är inte att leverera bästa kvalitet, bästa tjänst eller produkt till kunden utan att skapa “upplevelsen” av just tillfredsställelse.

Jag satt i styrelsen i en bostadsrättsförening som hade en förvaltare frånHSB som representant i styrelsen. Förvaltaren som vi i styrelsen litade på pushade ständigt för olika typer av renoveringar och kostsamma totalreparationer. Tro det eller ej, men han liknade Al Pacino i någon gangsterfilm. Han körde en stor vit BMW och hade alltid snygg kostym, bakåtkammat hår och guldsmycken. Han var alltid solbränd.

Han hade under flera år frågat sig hur till exempel en stor plattskärm kan vara så billig att inhandla. Den borde vara väsentligt dyrare än de få tusenlappar vi betalar. Hans svarade på sin egen fråga att orsaken var underbetalda arbetare i fattiga länder som under slavliknande förhållanden grävde fram malmen i gruvorna och att barnarbetare och deras föräldrar sätter ihop prylarna för nästan ingen lön alls.

Med andra ord är vi konsumenter konstant lurade av smart girighet och vi är beroende av slavliknande arbetsförhållanden i tredje världen för att få vår “upplevelse” av tillfredsställelse. Vi rika västerlänningar är både lurade och samtidigt omedvetna utnyttjare av andra. Systemtänkandet och genomförandet upprätthålls tack vare att vi är duktiga på att praktisera fem av de sju dödssynderna: girighet, vällust, avund, frosseri och lättja.

En rapport från Industry review ger intrycket av en ökad grad av hjärntumörer över hela världen. Företag involverade i vård av hjärntumörer uppmanas att  agera för att säkerställa och maximera sina intäkter.  Analytiker använder formuleringar av typen: “What’s the next big thing in the global brain tumour market landscape? – Identify, understand and capitalize”.

Industry Review skriver att de levererar högkvalitativa forskningsrapporter, ekonomiska prognoser och analyser för industrier som vill maximera och säkerställa framtida intäkter. Industry Review marknadsför rapporter från bästa tänkbara publicister, analytiker och utredare. Företag kan köpa tillgång till rapporterna till ett pris på mellan 2000 till 6000 dollar.

I rapporten: “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” från 2010 kan teknik- och läkemedelsbolag fokuserade på tumörbehandling få insyn i hur marknaden för hjärntumörer förväntas att utvecklas fram till år 2016. Rapporten svarar på frågor om vilka trender som är pådrivande och vad som formar den framtida hjärntumörsmarknaden, hur konkurrensen ser ut och hur företagen ska positionera sig för att kunna nå bästa tänkbara förutsättningar för intäkter. Rapporten beskriver den nästa stora “grejen” på den globala hjärntumörmarknaden som ska hjälpa företagen att öka kapitaliseringen.

Det jag som läsare slås av är jargongen som gör gällande att företag inte bör missa sin chans att öka försäljningen på en så kallad “hjärntumörmarknad”. Det var första gången jag hörde talas om ordet och att det tydligen är ett etablerat begrepp inom branschen. Det ger insyn i hur läkemedels- och teknikbolag verksamma på denna hjärntumörmarknad tänker och agerar. Här finns pengar att tjäna. Här finns ännu mer möjligheter att tjäna mer pengar i framtiden. Vi måste vara på hugget nu.

Låt mig få citera några rader av säljsnacket:

The report identifies the key trends shaping and driving the global brain tumour market.

Most importantly, the report provides valuable insight on the pipeline products within the global brain tumour sector.

Drive revenues by understanding key trends, innovative products and technologies, market segments and companies likely to impact the global brain tumour market in future.

Det verkar som om tanken helt enkelt är: “Your Brain Tumour – Our Revenue”.

Det finns några meningar som sticker ut och som ger mig vissa funderingar:

This report is built using data and information sourced from proprietary databases, primary and secondary research and in house analysis by GlobalData’s team of industry experts.

Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market.

Först och främst får jag uppfattningen att dessa “industriexperter” verkar ha insyn i hur hjärntumörstatistiken ser ut på de “hjärntumörmarknader” som rapporten täcker. Länderna som rapporten skannat av är: USA, England, Italien, Spanien, Tyskland, Frankrike och Japan. Alla är i-länder med hög använding av mobiltelefoner. Om de “whistle blowers” som under flera år varnat för riskerna med mobiltelefonerande får rätt kommer det ökande användandet av mobiltelefoner dramatiskt öka hjärncancern på dessa “marknader”.

Samtidigt meddelar den undersökande journalisten Mona Nilsson som skrev boken ”Mobiltelefonins hälsorisker” att det finns problem med den officiella  hjärntumörstatistiken från Socialstyrelsen, och det gäller i synnerhet Stockholmsregionens statistik. Incidensen är närmare hälften av vad den är i Göteborg. Det kan betyda att den svenska statistiken över antalet hjärntumörer är underrapporterad gällande Stockholm, som rimligen är den största ”hjärncancermarknaden” i Sverige. Stockholm har inte redovisat det verkliga antalet fall av hjärncancer, säger Mona Nilsson.

Jag fann det bekymmersamt och frågade därför en läkarsekreterare som arbetat nästan 10 år på ett sjukhus i Stockholm som behandlar patienter med hjärncancer. Läkarsekreteraren som själv sett en tydlig trend att allt yngre människor får hjärncancer hade själv ställt frågor om läkarna såg denna ökning. Responsen som läkarsekreteraren fick var “ointresserad”. Inget svar, ingen diskussion och inget intresse. Min slutsats måste bli att det finns ett ej dokumenterat hjärntumörlik i garderoben i Stockholms sjukhusvärld.

När jag läser det sista citatet i säljtexten för rapporten “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” ställer jag mig ytterligare en fråga. Det står: “Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market”. Ordet “driving” av den globala hjärntumörmarknaden får mig att tänka den förbjudna tanken att det som driver denna marknad rimligen är 4 miljarder mikrovågsstrålande mobiltelefoner som hålls intill hjärnan på 4 miljarder oskyddade hjärnor.

Maria Feychting som är professor i epidemiologi på Karolinska Institutet hävdar att det inte finns risker med mobiltelefonerande. När hon presenterade den senaste internationella mobilstudien bortförklarade hon den ökade risk hon sett för de som använt mobilen mer än 27 minuter om dagen utslaget på tio år, med att det var osannolikt att någon skulle ringt på telefonen mer än en timma om dagen. I stället fann hon stöd för att det inte fanns någon ökad risk genom att fokusera på de som använt mobilen enbart cirka sex minuter om dagen utslaget på tio år där hon fann en minskad risk för hjärntumör.

Nu stämde ju inte heller detta resultat, eftersom inte ens Maria Feychting vill ge sig på att försöka övertyga allmänhet och beslutsfattare att mobilen skulle skydda mot hjärntumör om den använts lite. Det är i stället resultatet mitt emellan, där risken varken är förhöjd eller förminskad, som är det rätta, enligt Feychting. Det är denna logiska akrobatik Maria Feychting måste använda för att bortförklara de hjärntumörrisker hon sett, säger Mona Nilsson som försökt varna för denna desinformation i flera år.

Frågorna du kan ställa dig själv är: hur många minuter per dag pratar du i mobiltelefonen?  Hur många år har du använt mobiltelefon? Hur många minuter pratar en genomsnittlig tonåring per dag i sin mobiltelefon? Min subjektiva uppfattning är 1-2 timmar per dag. Om mer än en timmas ringande per dag är osannolik extremanvändning, vad ska vi då kalla två timmars mobiltelefonerande per dag?

Text: Torbjörn Sassersson

Läs mer om mobiltelefonerandets hälsorisker

Maria Feychting i DN: Mobil ökar inte risk för hjärntumör

Bok: Mobiltelefonins hälsorisker

Artikel av Mona Nilsson: Det är viktigt att förhindra att du bildar dig en egen uppfattning om riskerna

Artikel: Mobiltelefonen tog Per Haags liv

En rapport från Industry review ger intrycket av en ökad grad av hjärntumörer över hela världen. Företag involverade i vård av hjärntumörer uppmanas att  agera för att säkerställa och maximera sina intäkter.  Analytiker använder formuleringar av typen: “What’s the next big thing in the global brain tumour market landscape? – Identify, understand and capitalize”.

Industry Review skriver att de levererar högkvalitativa forskningsrapporter, ekonomiska prognoser och analyser för industrier som vill maximera och säkerställa framtida intäkter. Industry Review marknadsför rapporter från bästa tänkbara publicister, analytiker och utredare. Företag kan köpa tillgång till rapporterna till ett pris på mellan 2000 till 6000 dollar.

I rapporten: “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” från 2010 kan teknik- och läkemedelsbolag fokuserade på tumörbehandling få insyn i hur marknaden för hjärntumörer förväntas att utvecklas fram till år 2016. Rapporten svarar på frågor om vilka trender som är pådrivande och vad som formar den framtida hjärntumörsmarknaden, hur konkurrensen ser ut och hur företagen ska positionera sig för att kunna nå bästa tänkbara förutsättningar för intäkter. Rapporten beskriver den nästa stora “grejen” på den globala hjärntumörmarknaden som ska hjälpa företagen att öka kapitaliseringen.

Det jag som läsare slås av är jargongen som gör gällande att företag inte bör missa sin chans att öka försäljningen på en så kallad “hjärntumörmarknad”. Det var första gången jag hörde talas om ordet och att det tydligen är ett etablerat begrepp inom branschen. Det ger insyn i hur läkemedels- och teknikbolag verksamma på denna hjärntumörmarknad tänker och agerar. Här finns pengar att tjäna. Här finns ännu mer möjligheter att tjäna mer pengar i framtiden. Vi måste vara på hugget nu.

Låt mig få citera några rader av säljsnacket:

The report identifies the key trends shaping and driving the global brain tumour market.

Most importantly, the report provides valuable insight on the pipeline products within the global brain tumour sector.

Drive revenues by understanding key trends, innovative products and technologies, market segments and companies likely to impact the global brain tumour market in future.

Det verkar som om tanken helt enkelt är: “Your Brain Tumour – Our Revenue”.

Det finns några meningar som sticker ut och som ger mig vissa funderingar:

This report is built using data and information sourced from proprietary databases, primary and secondary research and in house analysis by GlobalData’s team of industry experts.

Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market.

Först och främst får jag uppfattningen att dessa “industriexperter” verkar ha insyn i hur hjärntumörstatistiken ser ut på de “hjärntumörmarknader” som rapporten täcker. Länderna som rapporten skannat av är: USA, England, Italien, Spanien, Tyskland, Frankrike och Japan. Alla är i-länder med hög använding av mobiltelefoner. Om de “whistle blowers” som under flera år varnat för riskerna med mobiltelefonerande får rätt kommer det ökande användandet av mobiltelefoner dramatiskt öka hjärncancern på dessa “marknader”.

Samtidigt meddelar den undersökande journalisten Mona Nilsson som skrev boken ”Mobiltelefonins hälsorisker” att det finns problem med den officiella  hjärntumörstatistiken från Socialstyrelsen, och det gäller i synnerhet Stockholmsregionens statistik. Incidensen är närmare hälften av vad den är i Göteborg. Det kan betyda att den svenska statistiken över antalet hjärntumörer är underrapporterad gällande Stockholm, som rimligen är den största ”hjärncancermarknaden” i Sverige. Stockholm har inte redovisat det verkliga antalet fall av hjärncancer, säger Mona Nilsson.

Jag fann det bekymmersamt och frågade därför en läkarsekreterare som arbetat nästan 10 år på ett sjukhus i Stockholm som behandlar patienter med hjärncancer. Läkarsekreteraren som själv sett en tydlig trend att allt yngre människor får hjärncancer hade själv ställt frågor om läkarna såg denna ökning. Responsen som läkarsekreteraren fick var “ointresserad”. Inget svar, ingen diskussion och inget intresse. Min slutsats måste bli att det finns ett ej dokumenterat hjärntumörlik i garderoben i Stockholms sjukhusvärld.

När jag läser det sista citatet i säljtexten för rapporten “Brain Tumor – Drug Pipeline Analysis and Market Forecasts to 2016” ställer jag mig ytterligare en fråga. Det står: “Develop business strategies by understanding the trends shaping and driving the global brain tumour market”. Ordet “driving” av den globala hjärntumörmarknaden får mig att tänka den förbjudna tanken att det som driver denna marknad rimligen är 4 miljarder mikrovågsstrålande mobiltelefoner som hålls intill hjärnan på 4 miljarder oskyddade hjärnor.

Maria Feychting som är professor i epidemiologi på Karolinska Institutet hävdar att det inte finns risker med mobiltelefonerande. När hon presenterade den senaste internationella mobilstudien bortförklarade hon den ökade risk hon sett för de som använt mobilen mer än 27 minuter om dagen utslaget på tio år, med att det var osannolikt att någon skulle ringt på telefonen mer än en timma om dagen. I stället fann hon stöd för att det inte fanns någon ökad risk genom att fokusera på de som använt mobilen enbart cirka sex minuter om dagen utslaget på tio år där hon fann en minskad risk för hjärntumör.

Nu stämde ju inte heller detta resultat, eftersom inte ens Maria Feychting vill ge sig på att försöka övertyga allmänhet och beslutsfattare att mobilen skulle skydda mot hjärntumör om den använts lite. Det är i stället resultatet mitt emellan, där risken varken är förhöjd eller förminskad, som är det rätta, enligt Feychting. Det är denna logiska akrobatik Maria Feychting måste använda för att bortförklara de hjärntumörrisker hon sett, säger Mona Nilsson som försökt varna för denna desinformation i flera år.

Frågorna du kan ställa dig själv är: hur många minuter per dag pratar du i mobiltelefonen?  Hur många år har du använt mobiltelefon? Hur många minuter pratar en genomsnittlig tonåring per dag i sin mobiltelefon? Min subjektiva uppfattning är 1-2 timmar per dag. Om mer än en timmas ringande per dag är osannolik extremanvändning, vad ska vi då kalla två timmars mobiltelefonerande per dag?

Text: Torbjörn Sassersson

Läs mer om mobiltelefonerandets hälsorisker

Maria Feychting i DN: Mobil ökar inte risk för hjärntumör

Bok: Mobiltelefonins hälsorisker

Artikel av Mona Nilsson: Det är viktigt att förhindra att du bildar dig en egen uppfattning om riskerna

Artikel: Mobiltelefonen tog Per Haags liv

Recorded Future,  Christopher AhlbergKometföretaget Recorded Future grundades av den svenska entreprenören Christopher Ahlberg. Affärsidéen är att förutsäga framtiden. Bolaget finansieras av både Google och CIA, vilket skapat stort intresse och “buzz” runt företaget.

Text: Torbjörn Sassersson, 2011-03-10.

Christopher Ahlberg är en före detta Chalmers-student och doldis i Sverige som blev stormrik efter att ha sålt sitt företag Spotfire till amerikanska Tibco för 1,3 miljarder kronor. Därefter vann bolaget Googles, IA Ventures och CIA:s förtroende och blev finansierat av dessa, skriver Business Insider.

Recorded Future samlar in stora mängder data från allt från sociala media, morgontidningar till den amerikanska finansinspektionen, SEC. Därefter sker analyser som sedan beställs av bland annat Wall Street och underrättelsebranschen per en månatlig avgift. Recorded Futures förutsägelser handlar om allt från internationella relationer, enstaka börskurser till naturkatastrofer.

Christopher Ahlbergs berättar att hemligheten är att sammanställa och raffinera scenarios, spekulationer och rådata på ett sätt att vi kan få en lönsam föraning om framtiden.

www.recordedfuture.com

Text: Torbjörn Sassersson (driver Rykteshantering.nu)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.