Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har verkar vara den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp, flykt eller ett derivat av dessa tillstånd. Så han satte upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Resultatet blev därefter. Försökspersoner skulle tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Borde inte de onaturliga förutsättningarna innebära att experimentets utfall även det blir onaturligt? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel en överförenkling:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

PS. Flera personer hade skrivit kommentarer till denna artikel, men någon på DN, kanske Karin Bojs själv, stängde av kommentarsfältet och raderade alla kommentarer av någon anledning. Kvar finns dock Twingly- bloggkoppling.
karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har verkar vara den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp, flykt eller ett derivat av dessa tillstånd. Så han satte upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Resultatet blev därefter. Försökspersoner skulle tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Borde inte de onaturliga förutsättningarna innebära att experimentets utfall även det blir onaturligt? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel en överförenkling:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

PS. Flera personer hade skrivit kommentarer till denna artikel, men någon på DN, kanske Karin Bojs själv, stängde av kommentarsfältet och raderade alla kommentarer av någon anledning. Kvar finns dock Twingly- bloggkoppling.
karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han satte upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Resultatet blev därefter. Försökspersoner skulle tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Borde inte de onaturliga förutsättningarna innebära att experimentets utfall även det blir onaturligt? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel en överförenkling:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har verkar vara den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp, flykt eller ett derivat av dessa tillstånd. Så han satte upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Resultatet blev därefter. Försökspersoner skulle tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Borde inte de onaturliga förutsättningarna innebära att experimentets utfall även det blir onaturligt? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel en överförenkling:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han satte upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Resultatet blev därefter. Försökspersoner skulle tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Borde inte de onaturliga förutsättningarna innebära att experimentets utfall även det blir onaturligt? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han satte upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Resultatet blev därefter. Försökspersoner skulle tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Borde inte de onaturliga förutsättningarna innebära att experimentets utfall även det blir onaturligt? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel en överförenkling:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har verkar vara den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp, flykt eller ett derivat av dessa tillstånd. Så han satte upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Resultatet blev därefter. Försökspersoner skulle tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet bidrar till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Borde inte de onaturliga förutsättningarna innebära att experimentets utfall även det blir onaturligt? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel en överförenkling:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

Notering: Flera personer hade skrivit kommentarer till denna artikel, men någon på DN, kanske Karin Bojs själv, stängde av kommentarsfältet och raderade alla kommentarer av någon anledning. Kvar finns dock Twingly-bloggkoppling.
karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han satte upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Resultatet blev därefter. Försökspersoner skulle tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Borde inte de onaturliga förutsättningarna innebära att experimentets utfall även det blir onaturligt? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Denna analys och ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

Gerald Celente, född den 29 november 1946, är en amerikansk trendanalytiker, företagskonsult, författare och skribent. Han gör förutsägelser om den finansiella ekonomin, såsom finanskrascher, och andra stora omvälvningar i samhället. Som analytiker har han varit gäst på TV-shower som The Oprah Winfrey Show, The Today Show, Good Morning America, CBS Morning News, The Glenn Beck Show och NBC Nightly News. Han har också synts i BBC, CNN och i nyzeeländsk och kanadensisk TV.

Celente uppges ha förutspått en rad stora omvälvningar. Bland annat aktiekrashen 1987, Sovjetunionens upplösning 1992, valutakrisen i Asien 1997, 9/11-katastrofen och finanskrisen 2008-2009. Hans senare förutspåelser inkluderar även terrorism, ekonomiska kollapser, krig och skatteuppror. Han har också länge förutspått ökande anti-amerikanism.

Source: Wikipedia

Tipsare: www.folkvet.nu

gerald celente
karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Denna analys och ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Denna analys och ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Denna analys och ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Denna analys och ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Denna analys och ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Denna analys och ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Denna analys och ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Denna analys och ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har är alltså den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp eller flykt. Så han sätter upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Försökspersoner ska tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning. Resultatet blev därefter.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet leder till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Denna analys och ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

karin bojs i dn

DN publicerar artiklar på löpande band som ska skrämmas eller få oss att känna främlingskap mot våra egna kroppar verkar det som. I en artikeln ska vi rusa till kliniken för att vaccinera oss och i nästa stund ska vi veta att i våra kroppar är naturliga må-bra-hormoner egentligen rasisthormon.

Text: Torbjörn Sassersson. Bilden ovan är ett montage baserat på två skärmdumpar.

I Karin Bojs-artikeln “Kärlekshormon är även rasisthormon” redovisar Karin Bojs den holländske psykologen Carsten De Dreus forskning på oxytocin. Vi får lära oss att produktionen av oxytocin höjs efter samlag, och bidrar därför till parets känsla av samhörighet, att massage ökar halten av ämnet, vilket får människor att känna sig lugna och välmående samt att präriesorkar, med hög aktivitet av oxytocin, lever i livslånga, trogna parförhållanden.

Så långt är allt bra till dess att psykologen Carsten De Dreu kommer med tesen:

“Om våra tidigaste förfäder bara gick omkring och kände sig lugna och mysiga och fulla av tillit skulle vi nog inte ha överlevt som art…”.

Sagt och gjort. Tesen Dreu har verkar vara den strikt biologiska att människan måste befinna sig i ett överlevnadstekniskt tillstånd för att skapa bästa förutsättningar för fortlevnad dvs stadd i kamp, flykt eller ett derivat av dessa tillstånd. Så han satte upp ett experiment med onaturliga-påtvingade förutsättningar. Resultatet blev därefter. Försökspersoner skulle tvingas rädda individer och offra andra som ska sprängas eller köras ihjäl av skenande tåg. I experimentet offrades fiktiva personer som hette  Ahmed, Youssef och Mohammed i högre utsträckning.

Experimentet verkar vara designat för att leda tesen i bevis att det naturliga hormonet bidrar till våld. Därmed blir vår självuppfattning skruvad av denna typ av forskare.

Ett ifrågasättande hoppade Karin Bojs över. Borde inte läsarna förvänta sig det av en vetenskapsjournalist på DN? Borde inte de onaturliga förutsättningarna innebära att experimentets utfall även det blir onaturligt? Istället blir Karin Bojs slutkommentar i sin artikel en överförenkling:

Hormonet förstärker vad han kallar ”etnocentrism”. Visserligen får det människor inom gruppen att kramas och mysa mer med varandra, men det kan också bidra till våld och konflikter gentemot andra.

Notering: Flera personer hade skrivit kommentarer till denna artikel, men någon på DN, kanske Karin Bojs själv, stängde av kommentarsfältet och raderade alla kommentarer av någon anledning. Kvar finns dock Twingly-bloggkoppling.

2 kommentarer på “Karin Bojs skräms igen: Kärlekshormon är rasisthormon”

  1. Varför skulle de “onaturliga” förutsättningarna göra så att folk blev mer benägna att offra muslimer och tyskar (främmande människor)? Och varför skulle de göra att man blir MER benägen att göra så vid högre halter av oxytocin??

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.