UAP:s stänger av kärnvapen enligt amerikansk och rysk militär

Det låter som ren science fiction och det är knappt känt i Sverige, men forskare menar att UAP:s de senaste decennierna stängt av kärnvapenmissiler vid fem baser i USA. Ämnet blir än mer laddat när militär personal via CNN bekräftar att det hänt i USA, England och Ryssland. Samtidigt släpper allt fler länder 1000-tals tidigare hemligstämplade UAP-rapporter till allmänheten. Senast ut var Frankrike, Storbritannien, Irland, Kanada, Danmark och även Sverige. Vad är det som händer i skyn, men framför allt, vad är det som inte händer i samhället?

Text: Torbjörn Sassersson 2009-05-17. Uppdaterad 2010-04-27

Varför kommenteras ämnet inte i stormedia? Varför är inte varje nyhetsstation eller tidning engagerad i något som borde vara bästa nyhetsstoff? Varför sker ingen analys? Varför vill varken flygvapen, politiker eller någon myndighet kommentera sakfrågan efter att rapporterna släppts fria till allmänheten? Denna artikeln försöker belysa möjligheten att ett världssamhälle börjar att överge den geocentriska världsåskådningen, att se sig självt som en isolerad ö i universum. Det kan vara den logiska konsekvensen.

Artikeln tar även upp den psykologi som omger förändringsprocesser under motstånd. En fråga som adresserats av skeptiker är: varför vill människor tro på konstiga saker? En annan fråga är: varför vill inte människan förändras när det finns goda skäl att överge en föråldrad världsåskådning och istället intellektuellt pröva nya synsätt?

Det här är mycket komplicerade frågor, men vid en närmare granskning kan det finnas mycket triviala motiv bakom människans oförmåga att lämna ett kosmologiskt navelskåderi, där vi ser oss själva som centrum i ett tomt universum. Om vi drar en parallell till den enskilda individens utvecklingslinje menar psykologer att när ett barn är två/tre år uppstår ett ökat intresse för omvärlden. Innan det skiftet tror barnet att omvärlden är en förlängning av barnet självt. Barnet börjar inse att världen “där ute” är något annat än “jag”. Är det där vi står idag, att människan som art börjar acceptera att hennes föreställning om en geocentrisk världsbild är inkomplett?


UAP:s och kärnvapen

Robert Hastings från New Mexico (USA) som forskat på UAP-fenomenet i 35 år höll ett föredrag den 1 juni 2009 på ABF-huset i Stockholm. Han anser att nu avslöjas något som varit sekretessbelagt allt sedan vi sprängde de första atombomberna på 40-talet. Bakom sig har han en diger samling av förstahandsvittnen från det militära som under de senaste åren valt att komma fram offentligt. Flera har figurerat på CNN.

“As of April 2009, I have interviewed over 100 individuals who were involved in various UAP-related incidents at Strategic Air Command bases or remote ICBM sites.”

– Robert Hastings

ICBM står för “Inter-Continental Ballistic Missile”, en ballistisk missil med en interkontinental räckvidd.

Sambandet som skapar debatt är att UAP:s och kärnvapen hänger ihop, att det finns en tidigare otippad koppling mellan två mycket laddade ämnesområden. Detta kontroversiella sammanhang genererar nu mängder med frågor hos forskare och allmänhet men mycket få egentliga svar har kommit fram. Inte desto mindre spekuleras det i att just detta samband faktiskt är den primära anledningen till att UAP-fenomenet varit hemligstämplat i över 60 år.

Det finns därmed en möjlig anledning till att försvarsmakter runt hela världen envisats med att hemligstämpla UAP-rapporter och skälet är säkerhetspolitiskt.

Personal som under tjänstgöring hade det tunga ansvaret att skydda och övervaka kärnvapenanläggningar i USA och Storbritannien, upprepar att UAP:s stänger av våra vapen genom att belysa missiler och vapenförråd med strålliknande ljuskäglor.
– Objekten landar på marken och vi har till och med vidrört dem fysiskt. Vi var förbjudna att prata om det, säger de.

Det är anmärkningsvärda uttalanden som kommer från personal som utvalts att skydda och övervaka kärnvapenanläggningar. Vem som helst kan inte få den typen av uppdrag. Ansvariga har lämplighetstestats och rigoröst undersökts psykiskt. Inga tendenser till labilitet får existera.

Låt oss titta närmare på några exempelfall så att vi får en klar bild av karaktären på vad UAP-fenomenet har att erbjuda oss. Handlar det blott om att människor ser några ljuspunkter mot en svart natthimmel eller är observationerna mer omfattande?

 

Tre exempelfall där UAP:s resulterat i beredskap vid kärnvapenanläggningar

1980: Bentwater-fallet
Bentwater – Woodbridge, Rendlesham Forest

“The Bentwater Case” är ett av de mest omtalade UAP-fallen i modern tid. Det som gör fallet så anmärkningsvärt är tidsspannet, händelsernas natur och att ett flertal militärer (40 vittnen) bekräftat incidenten som berörde två närbelägna amerikanska kärnvapenbaser, “Bentwaters” och “Woodbridge”, med en skog “Rendlesham forest” mellan baserna.

I december 1980 bevittnade militär personal under ledning av Colonel Halt, som övervakade den ena anläggningen, ett mycket stort objekt som hängde stationärt över området i hela fem timmar. Fler mindre objekt befann sig i området. Minst ett av dessa landade på marken och gjorde djupa avtryck på marken. Det var pyramidliknande och c:a en meter brett. Personal studerade objektet under 45 minuter. Det fotades och en audioinspelning av kommunikationen mellan inblandade personer utfördes. Fotografierna som togs blev överexponerade.


Sketch of the craft, taken from Jim Penniston’s official United States Air Force witness statement. / Nick Pope

En vakthavande soldat, Jim Penniston med närvaro av John Burroughs, och Larry Warren vidrörde objektet. Det betydligt större objektet som hovrade i närheten sköt ut mindre objekt och ytterligare andra belyste vapenförråd med ljusliknande strålar.

Larry Warren skrev sedermera boken “Left At East Gate” om incidenten. Händelsen finns även beskriven i detalj i Robert Hastings bok “UAPs and Nukes” där ytterligare vittnen med namn finns redovisade.

Separat artikel om incidenten inkl ljudinspelningar

Pennistons redogörelse (5 min video), National Press Club, Washington

Charles Halts redogörelse (4 min video), National Press Club, Washington

1967: Malmstrom Air Force base

Medan ett UAP hängde framför huvudingången vid Malmstrom Air Force Base i Montana (USA) stängdes 10 stycken långdistansmissiler av. Befälet vid basen Robert Salas beskriver hur missilernas styr- och kontrollsystem slutade att fungera för varje separat missil en efter en. Vid ett TV-reportage för CNN bistod en annan fd militär (Bob Jamieson) vid hans sida och denne bekräftade uppgifterna.

Det som var anmärkningsvärt var att varje missil är separerad från kontrollsystemet från varje annan enskild missil. Säkerhetsnivån på dessa system är den högsta tänkbara eftersom det rör sig om kärnvapen och att ett system går ner är nästan otänkbart. Att hela 10 missiler görs obrukbara är obefintlig, säger Robert Salas. Elsystemen påverkades dessutom inte under incidenten. Det här antyder en mycket detaljerad och intentionell påverkan.

Läs en mer detaljerad artikel om incidenten vid Malmstrom AFB

Robert Salas skrev boken “Faded Giant” om incidenten.

1989: Kapustin Yar, Sovjetunionen

Det dåvarande Sovjetunionen hade under det kalla kriget ett stort antal kärnvapenbaser i landet. En av dessa var Kapustin Yar nära Volgograd. Vid tillfället för incidenten fanns det 12 stycken operationella kärnvapenbestyckade kortdistansmissiler på basen. På området fanns även vapenförråd med extra kärnspetsar förvarade.

Vid Sovjetunionens kollaps lyckades västerländska journalister och forskare komma åt KGB-dokument som beskriver en incident vid Kapustin Yar, en incident som bevittnades av minst sju personer i personalen. Flera skissade utseendet på ett objekt som besökte basen.

Objektet var diskusformat, c:a 5 meter i diameter och metalliskt. Det lågsniffade på ned till 60 meters höjd och kom närmare basen. Besöket pågick under 2-3 timmar. Under en längre period hängde objektet stationärt på 20 meters höjd ovanför ett av kärnvapenförråden.

(Fotot t.h. är taget av ett okänt objekt, men vid ett annat tillfälle och på en annan plats.)

Ett befäl vid namn Ensign Valery Voloshin beskriver hur objektet emanerade ett grönaktigt ljus och hade en halvsfärisk överdel. Objektet belyste ett av vapenförråden med en ljusliknande stråle. Därefter försvann det ett tag för att åter visa sig direkt över kärnvapenmissilernas silos nu på en något högre höjd. Efter en tids aktivitet försvann det.

Källa Robert Hastings bok, “UAP:s and Nukes”, sid 436

Det är naturligtvis fritt att spekulera i vad som hände vid dessa baser och flera andra, men om nedstängandet var utförd av en “intelligens” verkar “de” onekligen visa att de inte gillar våra kärnvapen.

 

Flera staters försvarsmakter har frisläppt 1000-tals UAP-rapporter

Brasilien (dokument)
“Over 1,300 pages of former secret UAP documents surface in Brazil and was given to the Brazilian Committee of UAP Researchers”

Chile
Artikel: “Military Forces in Chile reveals UAP cases (Feb 2009)”. More than 1,000 people gathered in Viña del Mar for the Tenth International Ufology Conference, organized by the Chile’s Ufology Investigation Group (Aion). The highlight of the meeting was a display of photographs taken by members of Chile’s Armed Forces.

Danmark (DN)
Den 28 januari 2009 valde Danmarks flygvapen att frisläppa en tidigare hemligstämplad rapport på 329 sidor vilken redogör för fall mellan åren 1978 och 2002.

Frankrike (CNES)
CNES vilket är den franska motsvarigheten till NASA valde i mars 2007 att frisläppa och på webben publicera 1600 dokumenterade UAP-fall.

Irland
Irländska försvarsmakten släppte i september 2008 UAP-dokument till “Irish Times” som en följd av tillämpandet av “Freedom of Information Act”.

Japan
Artikel: “Japan government spokesman says UAPs do exist”
Artikel: “Defense Minister troubled over legal issues if UFO arrives”

Kanada (Library & Archives Canada)
Den 15 februari 2009 släppte Kanadas regering 9500 st UAP-fall dokumenterade sedan 1947. De har sitt ursprung inom försvars- och transportdepartementen, polisen och “The National Research Council”. Cirka 7700 av dessa fall släpptes redan 1988 på mikrofilm till allmänheten, men nu har fler fall lagts till och allt finns idag tillgängligt på internet. Dokument visar att försvarsministeriet beslutar att följa det amerikanska flygvapnets policy, att “stoppa undan” ämnet.

Ryssland
Artikel: “Ryska flottan offentliggör UAP-rapporter”
Artikel: “KGB’s secret UFO files finally made public”

Storbritannien (National Archive och MOD Archive)
Det brittiska försvarsministeriet (MOD) har sedan 2008 valt att frisläppa upp till 8000 st UAP-rapporter vilka successivt gjorts tillgängliga på nätet. De flesta fall av dignitet har tidigare varit hemligstämplade. Den 27 februari 2010 skriver DN att MOD beslutat att hemliga UAP-rapporter ska förstöras för att slippa släppa ut dem.

Tyskland
Artikel: “Despite partial disclosure, Europe’s UFO files remain mostly under wraps”

USA
USA är det land som anses sitta på startknappen för så kallad “disclosure”. Kanske följande artikel “Unclassified documents reveal CIA feared aliens more than Soviet” ger oss en fingervisning om vad det handlar om.

“The present USAF policy is to play down the subject.” …. “It seems that a similar policy on our part would be wise…”

Canadian Ministry of Defense official

Sverige (AFU)
UFO Sverige gjorde AFU-arkivet i Norrköping tillgängligt för allmänheten med start 9 maj 2009. Arkivets omfattar 18.000 rapporter om oidentifierade flygande farkoster i svenskt luftrum. Utöver dessa finns flera 1000 rapporter från övriga nordiska länder samt minst lika många amerikanska fall på mikrofilm. Enligt Clas Svahn som är UAP Sveriges ordförande är det världens största UAP-arkiv.

Utöver dessa exempel kan nämnas länder som: Spanien, Brasilien och Peru vilka i olika former frisläppt material som tidigare varit sekretessbelagt. Allt har skett sedan år 2000.

Psykologi och policy

Robert Hastings anser, precis som många inom den moderna forskning av UAP-fenomenet, att det måste ses ur ett större perspektiv än blott det fenomenologiska. Det bör betraktas ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, annars är det svårt att förstå 60 år av mörkläggning eller vad lågsniffande oidentifierade objekt över kärnvapenanläggningar betyder.

Vid sidan av det uppenbart problematiska att militären helt saknar kontroll över fenomenets beteende har vi de psykologiska reaktionerna när människan möter det okända i paritet med det okontrollerbara. Beroende på hur du är funtad psykologiskt eller vilken position du ha yrkesmässigt måste du välja hur du ska relatera till det.

Det flesta privatpersoner verkar vara nyfikna, men människor inom det militära upplever snarare ett obekvämt underläge. De måste besluta sig för en policy och eftersom UAP-fenomenet är internationellt är sannolikt även policyn internationell och överstatligt förankrad.


Guvernör Fife Symington (t.v.) förlöjligar Phoenix-fallet vid en presskonferens 1997 efter att 1000-tals människor bevittnat ett stort triangulärt UAP. Hans kollega (t.h.) kommer in i presskonferenslokalen iklädd kostym.

På den politiska arenan finns inte UAP-problemet och att nämna ordet UFO annat än på ett skämtsamt sätt innebär slutet på karriären, enligt flera politiker. Vid den senaste valrörelsen inför valet av president i USA fick två kandidater, Bill Richardson och Dennis Kucinich, uppleva förlöjligandet på grund av UAP-frågan.

En av de ytterst få aktiva politiker som uttalat sig är Fife Symington som på CNN (2007) berättade att han själv såg objektet som kallas “The Pheonix Lights”, en incident som bevittnades av 1000-tals personer i Phoenix, Arizona (USA) år 1997. Ett triangulärt objekt flög makligt över samhället.

Objektet var enligt vittnen enormt (100-tals meter brett) och något helt annat än de lysgranater (flares) som amerikanska flygvapnet släppte i samband med att objektet passerade över staden. Discovery Channel har försökt förkasta fallet genom att hänvisa till flygvapnets lysgranater, men forskare och vittnen slår fast att observationerna handlade om något helt annat. Lysgranaterna och objektet var skilda åt i tid, karaktär och position. Vid tillfället var Symington guvernör i Phoenix och han tillsatte strax efter incidenten en presskonferens där han medvetet förlöjligade händelsen. Tio år senare avslöjar han att intentionen var att inte sprida panik i samhället och att han dessutom såg det själv.

CNN-artikel där Symington berättar om sin egen observation

Vem äger frågan?

Problemet med UAP-fenomenet är människan själv eftersom ingen tycks vilja äga frågan. Världens militära organ, akademiker vid universiteten eller våra politiker vill inte ta i ämnet. Det är för kontroversiellt. I Sverige hänvisar FOI (tidigare FOA) journalister till Sveriges ledande föerning som i sin tur har en dämpande påverkan på intresset i landet. Luftfartsverk i de flesta länder säger att de inte hanterar frågan.

“There is not some great smoking gun there is going to blow this whole secret wide open – no – the bottom line is we don’t have a clue what these things are.”

– Nick Pope, former British Defense Department UFO Analyst.

Source: Sunday Night TV News Report 2009

Flygvapen som borde vara ansvariga hänvisar till sedan 20 år nedlagda och intetsägande utredningar och vill inte kommentera att deras piloter blir frånåkta. Politikerna skojar om de får frågan och de vet inte heller något om sakfrågan på grund av tidsbrist och för att ingen gett dem en “briefing”. Svensk militär delegerar operationella insatser för att utreda UAP-överflygningar till Hemvärnet, enligt källor inom det militära. Hemvärnet har i sin tur tystnadsplikt om dessa specialuppdrag.

Skeptiker är skeptiska och ovanför våra huvuden flyger frekvent objekt av fullständigt okänd komposition och härkomst i enorma hastigheter varav vissa stundtals stannar till och hovrar över kärnvapenanläggningar vilka bestrålas med “ljusstrålar”, enligt militär personal. På marken står befäl med sura uppstötningar och kan inte göra någonting. Hemma på kammaren kliar sig medborgare i huvudet och väljer att tyst invänta besked från myndigheter och politiker som inte vet någonting.

Frågan är för stor och vi är för små. Därför är det enklare för forskare, så fort frågan om “aliens” kommer upp, att tryggt spekulera om att det möjligen kan finnas bakterier på andra planeter, men inget annat.

Text: Torbjörn Sassersson

Referenser och relaterat

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.