Den här filmen är rent programmeringsskräp, men väldigt intressant att analysera. Det verkar nämligen som manuset är skrivet av skeptikerrörelsen. Det kräver sin förklaring.
”X-Files – I want to Belive” heter denna långfilm med rötter i den kända långköraren och TV-serien X-Files som har haft en enorm popularitet. ”Jag vill tro” är filmens slogan. På vad, undrar man? På att paranormala fenomen existerar förstås. Fox Moulder ger sig inte i sitt sökande trots att Scully lämnat FBI för att ägna sig åt läkaryrket och Moulder själv numera sitter hemma och beter sig lite stört. Han kastar pennor i taket och har vildvuxet skägg. På grund av särskilda omständigheter dras de emellertid åter in i ett bisarrt X-fall och det är mer bisarrt än någonsin.
Manusförfattarna gör allt de bara någonsin kan för att sammanfoga det övernaturliga, det okända och det paranormala med allt avskyvärt de kan hitta på. En fjärrsynande sprethårig man är en nyckelperson och representant för det paranormala. Han är både en religiös människa och straffad pedofil som ansatt 27 altarpojkar. Filmen kopplar indirekt ihop denne man och det paranormala med avskyvärda somatiska experiment där människor stympas och likdelar fästs på omopererade kroppar. Frankenstein-läkare flyttar avsågade huvuden mellan kroppar på kidnappade oskyldiga offer.
Ljuset i filmen är den ständigt skeptiske läkaren och FBI agenten Scully och hon porträtteras omvänt på ett helt realistiskt sätt igenom hela filmen. Hon står för det rationella, det sanna, kampen för naturvetenskapen. Mot sig har hon en samling av präster som vill ta över hennes patient, en liten oskyldig pojke, som anses ha minimala överlevnadschanser.
Mot filmens slut sker en förnuftorienterad dialog mellan agenterna. Moulder får representera frestelsen att söka i det paranormala mörkret och och Scully står naturligtvis för vetenskapen och ljuset. Moulder beslutar sig för att överge det hemska pedofildroppande övernaturliga för att ge livet och kärleken en ny chans i Scullys känslosamma armar.
I filmens slutscen efter att Moulder åter har misslyckats att bevisa det paranormala står den stoiske Scully alltjämt fast vid sin mission att med läkarvetenskap och avancerad neurobiologi rädda en sjuk pojkes liv. I bakgrunden skymtar subliminalt en skara av nunnor vilka ska representera det religiösa människornas och troendets klåfingrighet efter den lilla oskyldige pojkens liv. Scully tvekar ett ögonblick, men fattar åter modet och tar förnuftet till fånga. Hon beslutar att pojken ska räddas med modern teknologi och vetenskap istället för religiöst hokus pokus.
Det är helt uppenbart vad manusförfattarna som naturligtvis är styrda eller köpta av producenter och finansiärer vill säga. Genom X-Files kan dessa nå en ansenlig mängd av unga människor i världen intresserade av det paranormala och genom filmens alla medel kan de slå ett slag för naturvetenskapen och neurobiologi. Samtidigt kan de passa på att dräpa människans behov av att tro, religion och det övernaturliga genom att koppla de behoven till pedofili och likdelar.
Snyggt jobbat. Många biotittare kommer verkligen inte att känna sig uppmuntrade att söka efter svar i sitt inre.
Filmens hemsida: www.xfiles.com