DEBATT. Den 11 februari 2010 följde SVT Debatt upp Uppdrags Gransknings reportage med en vinklad debatt med det uppenbara syftet att slutligen avgöra striden om rätten till sanningen om livet efter döden.
Belinda Olsson hade laddat studion med fanbärare Christer Sturmark den evige krigaren mot påstådd vidskepelse, offret Britt-Marie Andersson och ett utvalt klipp med mediet Jörgen Gustafsson som tycks bete sig oförklarligt känslomässig i en scen från “Det okända”.
I studion fanns Caroline Giertz och forskaren i psykologi och parapsykologi Adrian Parker som kunde bidra med lite lugn. Debatten fick fart och Belinda Olsson försökte på olika sätt genom sin programledning föra i bevis att Caroline Giertz är generellt oetisk. Christer Sturmark gjorde en intressant omformulering i sin annars välkända repertoar av argumentationstekniker när han plötsligt hävdade att han inte hänvisar till “vetenskapen” utan till blott “belägg” i sitt försök att förkasta ett liv efter döden. Är det inte denna realitet som “Det okända” faktiskt belägger genom sina empiriska “brottsplatsundersökningar”?
Den här typen av debatt har vi sett i svensk TV i åratal, en debatt som aldrig får landa i en konstruktiv diskussion. Istället plockar de ”granskande” programmen (SVT Debatt och Uppdrag Granskning) fram ett offer (Britt-Marie Andersson) och håller upp denne och säger: ”Titta vid ni gjort med denna stackars människa! Fy!” och precis som vanligt när den uppslitande debatten börjar lugna ned sig är programmet slut. Det som lyser igenom är ett ständigt undvikande av kärnfrågan som handlar om vår relation till döden och ett möjligt liv efter den fysiska kroppens död.
Svenskarna är rädda för döden och det märks i vår kulturyttring kallad folkbildnings-TV. Varför tog inte SVT Debatt (Belinda Olsson) eller Uppdrag Granskning (Karin Mattisson) upp de lyckade och verifierade fallen från 7 års TV-produktion inom ramen för “Det okända”? Jo, för att Uppdrag Granskning och SVT Debatt bedriver “politiskt korrekt folkbildning”. I Sverige ska det minsann inte finnas spöken även om det gör det i andra länder.
Jag skulle istället vilja se en mogen debatt mellan förslagsvis Caroline Giertz med erfarenhet som undersökande journalist som bakom varje avsnitt av “Det okända” gjort en slags ”brottsplatsundersökning” och Adrian Parker den kliniska forskaren i både psykologi och parapsykologi. Debatten kan ha med ett medium (ingen charlatan) och en anhörig som förslagsvis inte är förorättad. Debatten kan även inkludera en kritiker, men inte en politisk kritiker som tex Christer Sturmark.
Ett förmodat liv efter döden handlar väl inte om politik eller upprördhet som följd av att ett undersökande filmteam utövar sin rätt att kontakta en svensk medborgare? Vem som helst har rätt att fråga vem som helst (tex Britt-Marie Andersson) vad som helst utan att frågeställaren ska behöva bli anklagad för bristande moral och uthängd i svensk TV som en kriminell. Den typen av journalistik som Uppdrag Granskning och SVT Debatt ger prov på är politisk snarare än journalistisk eftersom den enbart stödjer den smått aggressiva och ofta ovetenskapliga skeptikersidan.
Det är värt att notera att trots att det är ett debattprogram där båda parter egentligen ska ha samma förutsättningar så kan ändå reportern respektive debattarrangören från start leda den part man vill sänka till en besvärlig försvarsposition och den part man vill ska vinna till ett överläge.
Ingen granskning sker i svenska media av folkbildnings-TV och public service-företaget SVT som ska vara neutralt och eftersom den inte sker bör ingen betala licensavgift.
Text: Torbjörn Sassersson