REPLIK. Denna artikel är ett svar till Aaryan Shayans artikel på Newsmill titulerad: ”Giertz och Sassersson är 2000-talets ormoljeförsäljare”. Först och främst tack Aaryan Shayan för din artikel. Jag är nu även titulerad bulldog och ormoljeförsäljare. Jag adderar dessa titlar till alla andra titlar ni skeptiker dedikerat mig i min fasansfulla och samhällsomstörtande samhällsgärning. Låt oss istället lämna den nivå där du vill placera den parapsykologiska forskningen, höja blicken och titta närmare på den välrenommerade internationella forskningen i utlandet.
Text: Torbjörn Sassersson 2010-02-21. Denna artikel publicerades även på Newsmill.se
Innan jag gör det vill jag kommentera Aaryan Shayans text om illusionisten James Randi. Randi kallar sig själv för illusionist och hans föredrag är av karaktären: ”stand up comedy”. Skeptikerna både i USA och Sverige har under åratal använt sig av Randi’s ”One Million Dollar Challenge” som ett slags bevis för att paranormala fenomen inte existerar. Den som kan bevisa ett paranormalt fenomen får en miljon dollar, men ingen har lyckats kamma hem pengarna.
Vid en närmare studie av Randis tävling framgår emellertid att det är nästan omöjligt att ens komma till själva testsituationen. James Randi har med hjälp av ett fullständigt hopplöst regelverk i princip omöjliggjort kvalifikation och acceptans av testpersonerna som under åren kandiderat. De få som lyckats komma till ett första test har ofta bryskts avfärdats som charlataner över ett konferensbord i vad Randi kallar ”preliminary tests” där Randi själv är försöksansvarig, jury och domare.
James Randi har bestämt att lägga ner förnedringstävlingen ”The One Million Dollar Challenge” i mars 2010.
När Christer Sturmark apade efter James Randi’s tävling i vad Humanisterna kallar ”Kristallkulan” som omfattar ett pris på 100,000 kr till den som kan bevisa något paranormalt var jag inbjuden av SVT Gomorron Sverige den 15 december 2005 att i direktsänding debattera mot Sturmark. När kameran slogs på gick det upp för mig vilken roll jag igentligen tilldelats av Sturmark. Han inledde nämligen med att annonsera tävlingen som en provokation mot kvacksalvare och den enda opponent som satt i soffan var jag. Jag drog slutsatsen att jag reprensenterade en kvacksalvare. Christer Sturmark körde sedan på med sin raljanta stil och jag kontrade så gott jag kunde medan han studsade runt i soffan.
Efter sändningen under det kommande året 2006 bad Sturmark mig att ställa upp i hans tävling. Efter en längre tid accepterade jag att ställa upp i denna förmodade förnedringstävling i ett remote viewing-test under förutsättning att vi blandade in en oberoende jurist som skulle kontrollera att varken han eller jag kunde fuska. Sturmark hörde aldrig av sig.
Låt oss gå vidare och lämna humanister och illusionister mot parapsykologi och istället lyssna till Göran Brusewitz som är ordförande i Sällskapet för parapsykologisk forskning och författare till ”En ny världsbild växer fram”, 1999, ICA Bokförlag.
”Till skillnad från VoF informerar vi i SPF, Sällskapet för Parapsykologisk forskning, på ett sakligt sätt om den forskning som har gjorts och bestämmer inte vad människor ska tro. Vi uppmärksammar både dålig och bra gjord forskning kring paranormala fenomen, VoF nonchalerar helt bra gjord forskning, och föredrar att driva med dålig forskning och fenomenen över huvud taget.” Läs artikeln på Newsmill
SPF poängterar här vikten av att titta på god forskning och inte på dålig forskning som skeptikerna vill peka på. Om det inte finns dålig forskning påpekar ändå skeptikerna att även den goda forskningen är dålig. Det gäller att genomskåda skeptikernas metoder att förvrida allt så att det passar deras världsbild och cementerade uppfattning.
Göran Brusewitz skriver i sin andra artikel på Newsmill följande angående de senaste 100 åren av forskning på parapsykologi:
”Att parapsykologi skulle studera fenomen som inte finns: Frågan är långt ifrån avgjord. Det finns en hel del stöd för att det i detta forskningsfält finns något att studera. Man har forskat i mer än 100 år, ja, men effektiv tid motsvarar det några veckor, exakt tidsuppgift varierar, men det är långt ifrån den tid som behövs för att dra några säkra slutsatser.” Läs artikeln på Newsmill
Jag vill här påpeka att de 100 år av forskning som Göran Brusewitz syftar på är den forskning som främst bedrivits vid universitet i väst. Vid sidan av denna forskning har vi vetenskaplig forskning utförd på universitet i öst samt all privat forskning i en rad länder. Den vetenskapliga forskningen på parapsykologi vid privata institut ingår alltså inte i den tvåveckorsforskning som Brusewitz syftar på (ref: Schouten, S. ”Are we making progress?”, 1998, Red. L. Coly & J. McMahon, New York).
Exempel på privat forskning var när US Congress (1972-1995) investerade över 200 miljoner kronor på att SRI International (fd Stanford Research Institute) skulle forska på remote viewing på uppdrag av US Army. Skeptikerna från VoF har fullständigt besatt den posten (fjärrsyn) på svenska Wikipedia i sina försök att skriva om historien så att ingen ska tro på projektets dignitet. Jag har försökt att rätta faktaposten, men de ändrar tillbaka till sin version inom loppet av 10 minuter, en version där skeptikerna bakar samman Remote Viewing med sömngång och animal magnetism.
I Kina aktiverades ungefär samtidigt ett 100-tal forskningsinstitut inklusive universitet med start 1982. Syftet var att ta fram applikationer inom psykokinetik och extrasensorisk perception av typen remote viewing.
Institutioner i Kina som forskar på det paranormala har varit tex: Beijing High Energy Physics Institute, The Institute of Aerospace Medico-Engineering (Beijing), The National Defense Laboratory 507 och tex Quinghua University. Det var 4 institut av totalt c:a 100 stycken enligt Paul Dong och Thomas E. Raffill som skrev boken ”Chinas Super Psychics”. En förgrundsforskare var ingen mindre än Kinas motsvarighet till Werner von Braun i USA nämligen Qian Xuesen.
Om vi tar hänsyn till denna forskning och dess resultat som Brusewitz inte ens nämner i sin artikel anser jag att saken är helt avgjord. Paranormala fenomen existerar och det är därför Ryssland, Kina, USA och andra länder varit så ivriga med att utveckla applikationer. Det går nämligen inte att utveckla tillämpningar av ”psychic functioning” om ”psychic functioning” inte existerar.
Den absoluta merparten av all parapsykologisk forskning i världen har i själva verket – i pengar och tid räknat – utförts på uppdrag av regeringar med syftet att användas militärt och inom underrättelsetjänst. Målen har varit att påverka på distans och spionera på varandra. Spöken har man varit fullständigt ointresserad av. Istället har psykiskt spionage med Remote Viewing varit en intern angelägenhet mellan underrättelsetjänstorganisationer. Allmänheten har i högsta möjliga grad lämnats utanför.
Jag har under min journalistiska studier i ämnet fått det bekräftat av flera pensionerade underrättelsetjänstagenter från USA och en chefsforskare inom parapsykologi från Moskva. När jag skojade med den ryska forskaren om hur avvikaren Pinkowski i sitt försök 1971 att hoppa av från det Sovjetunionen till USA, och då smugglade ut dokumentation som bevisade att ryssarna utvecklat remote viewing sedan 50-talet, möttes jag av en iskall blick. Han var en förrädare som fick betala dyrt för det, sa ryssen. Pinkowski avrättades och nådde aldrig amerikansk mark.
Jämför den verklighetsbeskrivningen med hur skeptikerna idogt bakar samman parapsykologisk forskning med tomtar, troll, spöken, kristallkulor, bedragare, förnedringspris, kvacksalveri och nu även ormoljeförsäljning.
Det gäller att se denna diskrepans och börja fundera på varför det är så viktigt för skeptikerrörelsen att förkasta allt i en enda bunt av tillmälen. Det är definitivt en fråga för Uppdrag Granskning, Kalla Fakta eller Kaliber på radio P1.
Text: Torbjörn Sassersson
Aaryan Shayan 2010-02-18
Giertz och Sassersson är 2000-talets ormoljeförsäljare