Per hade använt sin mobil som ett socialt instrument sedan mitten på 90-talet. Han var högerhänt. Sensommaren 2008 upptäcktes en cancer på höger sida av hjärnan. Läkarna sa att det fanns absolut inget samband med mobiltelefonen så han kunde gott fortsätta använda den under cancerbehandlingen. I september 2009 dog Per. Han trodde blint på läkarna.
Text: Torbjörn Sassersson, 2010, 14 sep. Denna artikel refuserades av Newsmill.se
Per och jag hade lärt känna varandra på ett diskussionsforum och fann snabbt en del gemensamma tankar om livet. Vi satt ofta på Nytorget i Stockholm, drack kaffe och filosoferade. Per var en mycket intressant person och framför allt en av de vänligaste människor jag någonsin mött. Han var god vän och jämnårig med Ted Gärdestad och delade den generationens värderingar. Han trodde på människan, men var kanske samtidigt en aning besviken på den kommersiella utvecklingen, att allt tycks handla om pengar. Istället valde han att sätta sin tilltro till den goda tankens kraft, kunskap och ett hälsosamt liv.
De första symptomen på cancern kom som en chock. Under en färd på tunnelbanan drabbades Per av ett epilepsianfall och en undersökning upptäckte cancern i höger tinninglob som orsakat anfallet. Därefter följde en snabb och brutal förändring av Pers liv på Karolinska Institutet. Han testades och blev allt mer förändrad i sin syn på sitt liv. Det var inte cancern som förändrade honom utan snarare sjukvårdssystemet som allt mer tog kontrollen. Per ville testa alternativa behandlingsmetoder men läkarna bröt metodiskt ned hans motstånd mot det som plågade honom, skolläkarnas resa in i kemoterapins och strålbehandlingens giftiga värld. Per kände till riskerna.
Vi förde en dialog under hela resans gång om alternativen, men allt eftersom tiden gick gav Per upp allt mer och han lät sig bevekas och bli det som sjukvårdssystemet ville ha honom till, en passiv sjukvårdsmottagare istället för en aktiv deltagare för sin egen hälsa. Två världsåskådningar krockade och den ena vann, den sidan som tror på att moderna behandlingsteknologier ska lösa problemet. Läkarna sa samtidigt att det fanns inget som helst samband mellan cancern och mobiltelefonerandet. De sa till Per att han tryggt kunde fortsätta använda sin telefon, vilket han gjorde.
En strålning ger cancer – en annan strålning dödar cellvävnad
Min uppfattning är att det var mikrovågsstrålningen från telefonen som skapade cancern och sedan fick samma strålning fritt fram att fortsätta göda cancern under behandlingen som bestod av radioaktiv strålning och cellgifter. Enligt läkarna dödar cellgifterna alla celler långsamt, det är därför det heter cellgifter, men cancercellerna dör innan kroppscellerna. Det ska enligt teorin leda till att när cancern dött ska kroppen, om än mycket skadad, fortfarande vara vid liv. Samma princip gäller för bestrålning av cancertumörer då även kroppens celler dör, men strålningen är riktad främst mot cancern.
Enligt etablissemanget finns inga risker med mobiltelefonstrålning och att behandla cancer med radioaktiv strålning är praxis enligt skolläkarna. Hur Per kunde överleva kontinuerlig mikrovågsstrålning mot hjärnan i femton år plus radioaktiv strålbehandling och cellgifter i ett helt år är för mig en gåta.
I andra länder varnas det för strålningsriskerna och ammande kvinnor samt barn under 15 år uppmanas att aldrig använda mobiltelefon. Ingen bör ringa längre än 15 minuter per dag.
Jag satt på tunnelbanan härom dagen och ungefär varannan person i tågvagnen ringde kontinuerligt eller skickade SMS. En tjej i tonåren satt i 30 minuter framför mig. Hon höll luren intill hjärnan hela resan ivrigt pratandes med en väninnan som förmodligen också pratade mobil. När tjejen gick av tåget ringde hon en annan väninna.
Jag vet inte hur många timmar per dag dessa unga tjejer mobilpratar. Vet du? Jag betvivlar att de ens har en enda mobiltelefonifri dag per år.
Text: Torbjörn Sassersson
Relaterat
Sanna Ehdin kommenterar denna artikel
Don’t be fooled by official stories telling you there is no risk associated with mobile phones!
Please check out the most important document about the matter, written by a top developer of Motorola, he developed mobile phones, died from brain cancer, not without leaving this planet with a message you can find in his book:
http://microondes.wordpress.com/2010/04/17/robert-c-kane-cellular-telephone-russian-roulette/
Free download as PDF, this book has mysteriously vanished from the book-stores, the mobile phone knows for sure why…
Great info M. Helmimg. Thanks.
Jag citerar nedan från Mona Nilssons artikel. Det ante mig. Man trollar lite med statistiken, utelämnar väsentlig information och tittar upp i det blå och visslar.
ARTIKEL: Medial berusning över gammal statistik
”Den svenska statistiken över hjärntumörer har stora brister. Antalet tumörer per invånare i Stockholmsregionen är oförklarligt hälften så många som de i västra Götaland, men även hälften av de i Norge och Danmark.”
”Studien är producerad i Danmark. Joachim Schuz och Christoffer Johansen har deltagit. De presenterade för tre år sedan den ”största studien någonsin”, finansierad av mobilindustrin, som visade att över tio års mobiltelefonanvändning minskade risken att få hjärntumör med 34%. De uteslöt 200 000 av de tyngsta användarna, vilket förklarar den märkliga minskade risken.”
”Schuz presenterade en kurva över antal fall av gliom i Danmark vid en EU-konferens i Umeå i oktober. Kurvan slutade 2003 och visade ingen ökning. Data till 2007 fanns tillgänglig sedan fyra månader. Efter 2003 ökade gliomfallen. Dessutom visar statistik från den nordiska databasen, Nordcan, ett trendbrott i ökningen av tumörer i centrala nervsystemet i framförallt Norge och Danmark de senaste åren.”
”Lars Klaeboe från norska strålskyddsmyndigheten, som deltagit i den nya studien, medger att antalet tumörer i centrala nervsystemet ökar tydligt i Norge någon gång efter 1995 och i Danmark några år senare.”
”Statistik från Post och Telestyrelsen visar att det är i slutet av 90-talet och särskilt efter 2003 som mobiltelefonanvändningen fullkomligt exploderat. År 2009 talar svenskarna fem gånger så mycket i mobiltelefon som 1999. Den ”nya” studien säger ingenting om riskerna med dagens omfattande mobiltelefonanvändning, som ökat tre gånger enbart efter 2003 i takt med att mobilsamtalen blivit allt billigare.”
Källa: http://www.monanilsson.se/document/statistikstudie.pdf
Pingback: Tre artiklar om Mobiltelefonins hälsorisker « Torbjörn Sassersson's Blogg
satt nära dig på tunnelbanan och telefonerade?
Du vet väl att det är 1000gånger högre strålning när man ringer från ett rörligt fordon exempelvis tunnelbanan.
dessutom kommer även den strålningen på övriga medpassagerare så nästa gång nån ringer ber du den personen ringa när hon är framme alternativt gå av tåget och ringa eller så börjar du högljutt prata bredvid personen så hon inte kan koncentrera sig på mobilskiten.
eller så skaffar du en mobilstörare och använder den bara när nån ringer och stänger den igen när personen ger upp(den strålar också mycket)
Kalle Hellberg, vd för företaget Maxicom, har omfattande information om strålningsrisker från bl.a. mobiltelefoner.
http://www.maxicom.se/Sjukavstralningen.php
Han skriver också om detta på Alternativjournalen.se.
http://www.alternativjournalen.se/vagratt
Nu finns det ju ganska många orsaker till cancer men det är ju klart att det är trevligt med enkla svar… Och angående Mona Nilssons fria fantasier: Sasser, du kan väl kolla in WHO-studien och tala om exakt var den säger att det finns någon säkerställd risk?
Jag har flera bekanta som har dött p g a olika former av huvudcancer – och en av dom redan 1994. Han hade då varit flitig mobilpratare i mer än fem år.
Själv var jag tvungen att lägga av med det – för kinden, örat och huvudet allmänt sett – på den sidan jag hade mobilen hettade, bokstavligt talat. Mobilerna var ju lite mera läckande av IT-smog på den tiden.
Ett annat tragiskt av hjärntumör finns att följa på:
http://blogg.sydsvenskan.se/diagnoshjarntumor/
Trots att Annette fick sin första hjärntumör på mobilsidan av huvudet så fortsätter hon att använda mobilen. Det är uppenbart att människor som inte studerat forskningen är tryggt inlindande i lögnerna om mobilens ofarlighet.
Det är ingen tvekan att Lars Mjönes, Anders Ahlbom, mfl har blod på sina händer. Det är ingen tvekan att sanningen för eller senare hinner ikapp dem. Då skall de veta att ingen av oss med anhöriga som drabbats kommer att glömma bort deras brott. Vi kommer se till att ingen någonsin glömmer deras brott.