SVT:s serie ”Existens” redovisade måndagen den 26 maj 2008 i avsnitt åtta att inre positiva upplevelser kan härledas ur kemiska och psykologiska processer i hjärnan. Istället för att SVT reflekterar kring den mänskliga existensens gåta utmynnade hela TV-serien i en ”folkbildande” krasch med en eftersmak av själsdöd.
Text: Torbjörn Sassersson 2008-05-26
Siktet var denna gång inställt på konstnärinnan Agneta Sofiadotter, som haft en omfattande inre upplevelse under en nattlig skogspromenad. Ett stort och djupt helande ljus uppstod inom henne i en glänta och det förändrade hennes liv. Först tycktes programledaren Anna Lindman Barsk ha en öppen attityd till den inre upplevelsen, men klippningen och valet av svarande parter avslöjar istället något helt annat. Det hela utmynnar i ett förkastande av dessa upplevelser och de personer som har dem. Det framgår att Agneta Sofiadotter (foto th) mot slutet av intervjun inser SVT:s upplägg i programmet. Hennes upplevelse ska förringas, men det är för sent för intervjun är redan inspelad där i skogsgläntan dit hon leddes som ett lamm.
Känner vi igen journalistiken som utger sig för att vara neutral och förnuftsorienterad? Jag vet inte vilken gång i ordningen SVT lyckas producera TV-program som berättar för oss svenskar hur det ”egentligen är” och det är det materialistiska synsättet som får sista ordet. Hela TV-serien på 8 avsnitt utmynnade i ett rävsaxavsnitt där det andliga avrättades med ett vetenskapsspråk.
Både religionsfilosofen Anne Runehov och Agneta Sofiadotter porträtterades som ”underdogs”. Det sker genom en förutfattad mening att människor med kraftfulla religiösa eller andra former av inre högre upplevelser av meningsfullhet bara är människor med en särskild psykosomatisk konstitution. De antas i löst förankrade kvasivetenskapliga spekulationer vara funtade på ett särskilt sätt i huv’et.
Vad kan en neurobiolog egentligen veta om existensen?
Neurologen och professor Martin Ingvar framställs som att han menar att fysikaliska och generella psykologiska mekanismer kan förklara [bort] allt det översinnliga och överjordiska. Mellan uttalanden av Martin Ingvar och en annan neurolog Dan Larhammar, ni vet skeptikern från skeptikerföreningen VoF som våren 2007 berättade på P1 att Gud finns i hjärnan, klipptes scener in med en obducent med en hjärna i handen som förklarar att det säkert finns en organisk del som är involverad i religiösa upplevelser. Efter den färdigklippta TV-sändningen meddelade dock Martin Ingvar att hans intervju handlade om kategorifelet att försöka använda neurobiologin som instrument för att förstå guds existens. Det klipptes bort av SVT.
TV-tittarna förleds av SVT att tro att existentiella frågor kan lösas av neurobiologer som studerar den fysiska hjärnan. I själva verket utgörs grunden för de existentiella frågorna av existensen själv, av livet i form av människa. Att förstå den mänskliga existensformen, dess härkomst, mål och varande samt dess relation till resten av skapelsen är naturligtvis i själva verket en pågående och förmodligen evig undersökning. Liv undersöker liv i kosmos. Det är knappast en fråga som kan lösas definitivt genom att vi förstår hur en avancerad körtel av fett isolerad i huvudet fungerar.
Ska den existentiella frågan hanteras på ett intelligent sätt måste de som gör TV-program åtminstone förstå skillnaden på hjärna, sinne (the Mind) och medvetande i vilket upplevelser sker vilka i sin tur tolkas genom en kulturell psykologisk prägling. Var de som gjorde TV-programmet medvetna om att de präglades av neurobiologernas ytliga materiella världsåskådning? TV-producenter som tar i existentiella frågor måste inse naturvetenskapens begränsningar och se skillnaden mellan vetenskap och världsåskådning.
I avsnittet gör SVT gällande att neurobiologer har tolkningsföreträde framför världsåskådningar och religioner gällande inre djupt meningsfulla upplevelser.
Mot sig hade alltså religionsfilosofen Anne Runehov och Agneta Sofiadotter en mindre insatsstyrka av neurobiologer vars föreställningsvärld framställdes som den mest förnuftsorienterade och sakliga. Religionsfilosofen fick egentligen inte ens chansen att öppna upp för en diskussion om en andlig nivå. Den andliga nivån skall nämligen inte få finnas i Sverige. Vi är ju så ”vetenskapligt utvecklade” sägs mellan raderna. Det faktum att Agneta Sofiadotter hade upplevelsen tillsammans med en annan kvinna som upplevde samma sak kommenterades inte.
Anne L.C. Runehov ThD Philosophy of Religion, MA Philosophy, Associate Research Professor and Director of the Copenhagen Network for Science and Religion meddelar att SVT lovat att ta med hela hennes intervju, men gjorde inte det. Hon anser att hon fick för lite utrymme.
Martin Ingvar (neurobiolog och professor) meddelar att hans intervju handlade om kategorifelet att försöka använda neurobiologin som instrument för att förstå guds existens. Detta klipptes bort. Martin Ingvar var tydlig med att det rör sig om ortogonala fenomen, men att neurobiologin kan bidra med att förstå hur upplevelsen inom individen ter sig och han tilläger i sitt mail att: ”om man är dualist saknas naturligtvis gemensamt samtalsrum”.
I slutklippen ”matade” Anna Lindman Barsk intensivt Agneta Sofiadotter med färdiga uppfattningar och ledande frågor om vad som egentligen hände henne där i gläntan. Sverige tycks förbli ett själsligt u-land i TV-rutan.
Text: Torbjörn Sassersson