Bra att Veckans Affärer skriver om det här. Jag har nyligen haft Mona Nilsson som webbkund för att få upp hennes blogg så det blev tillfälle att sätta in sig i hur mobiltelefonibranschen och SSM unisont delar samma uppfattning att ingenting med mobiler kan vara skadligt.
Text: Torbjörn Sassersson
Mona Nilsson har i två böcker och på sin blogg skrivit om att det endast är en svensk uppfattning. I andra länder har deras strålskyddsmyndigheter helt andra uppfattningar och man går ut med nationella förhållningsregler eller uppmaningar till allmänheten att vidta försiktighetsåtgärder.
Det är inte ovanligt med uppmaningen från myndigheterna i andra länder att maximera längden på telefonsamtalen och det finns tom förbud mot användandet av mobiltelefoner för barn och gravida.
Mona berättar om hur man i Sverige slarvar med hjärncancerdokumentationen i ffa Stockholm medan man slarvar mindre i andra stora städer. Eftersom populationen är högst i Stockholm blir det nationella genomsnittet för ökad hjärncancer noll eller ringa, men det beror på att statistiken från Sthlm, som enligt Mona Nilsson missköts, drar ned medelvärdet. Med andra ord ser det ut som om hjärncancer inte ökar för att statstiken från Stockholm är undermålig.
Det är KI i Stockholm som bär det största ansvaret för att denna statistik sköts. Det är samma sjukhus som till Per Haag (se separat artikel) påstod att hans hjärncancer inte hade något med hans flitiga mobiltelefonerande att göra. De tyckte inte ens att han behövde sluta ringa under behandlingen, så han fortsatte använda samma mobil som förmodligen skapade hjärncancern, tänker jag.
TILL SLUT VANN ICNIRP-FORSKARNA och fick ut sitt budskap:
”Inget stöd för cancerrisk vid mobilprat” – vilket de flesta medier också rapporterade. Men för att kunna dra den slutsatsen fokuserade ICNIRP-falangen på dem som använt mobilen högst sparsamt, 6 minuter om dagen. Men läkarna vet att det tar minst tio år för en tumör att utvecklas.” – Gunnar Lindstedt, Veckans Affärer
Att läkaren Lennart Hardell och Mona Nilsson under Strålsäkerhetsmyndighetens seminarium i Stockholm (okt 2010) inte fick möjlighet att ställa frågor stämmer helt överens med Monas uppfattning att deras kritiska frågor inte får ”air time” när pressen ska informeras. Istället ”impregneras” svenska pressen ensidigt.
Jag har bett Mona Nilsson gå igenom ett 100-tal forskningsrapporter om mobiltelefonistrålning på PubMed (världens största forskningsdatabas inom medicin). Hon kunde utan större bekymmer berätta om hur den och den forskaren fick pengar från mobiltelefonibranschen. Alla dessa rapporter visade enhälligt att absolut ingenting var farligt.
Forskning som visar att mobiltelefoni är skadlig kommer istället att redovisas på webbplatsen Vetenskap och Forskning som snart lanseras. Vetenskap och Forskning är ett ideellt projekt som dels redogör för att hela forskningsområden existerar, men som allmänheten och journalister inte tycks känna till, och dels listar upp forskningsreferenser som visar att mainstream kan ha fel, tex att mobilstrålning är ofarlig.
Svenska Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) ger en kluven bild av verkligheten på sin hemsida. Myndigheten varnar milt för strålningen, men påpekar samtidigt att det inte existerar några vetenskapliga belägg för att den är skadlig. En ren lögn enligt Mona Nilsson och flera svenska forskare som under flera år varnat för riskerna. Se separat artikel.
Sammanfattningsvis kan man säga att medan andra länders myndigheter varnar i lägre eller högre grad för mobiltelefonanvändandet så är bilden som industrin och vår myndighet SSM ger ut att inget är farligt alls. I Sverige tror folk och journalister starkt på myndigheternas auktoritet så ”motståndet” är mycket svagt.
I förrgår fick jag höra att ytterligare en vän till mig ligger på neurologen på KI. Jag vet inte ännu om det handlar om hjärncancer, men personen i fråga använder sin mobil flitigt.