Tagg: christer sturmark

Nyateisterna trampar ner medmänskligheten

Börje Peratt: Nyateisterna trampar ner medmänskligheten [21 mars 2012]

 

 

 

Martin Ingvar, Christer Sturmark och Birgitta Rydberg nomineras till Årets förvillare 2011

Martin Ingvar (föreståndare Osher Centrum, story KI) nomineras till Årets förvillare 2011för att han inte har använt donationen på 43 miljoner kronor till Osher Centrum på KI för dess ursprungliga syfte nämligen att utvärdera de bästa alternativmedicinska metoderna. Centret har inte byggt broar och inte undersökt hur alternativmedicin kan integreras i vården. Läs mer

Christer Sturmark (ordf i Humanisterna) nomineras för att han försökt kidnappa humanismen, more about förvrängt dess innehåll, prackat på omgivningen budskap och beteenden som i grunden kränker de mänskliga rättigheterna. Läs mer

Birgitta Rydberg  (Fp) nomineras till Årets förvillare 2011 för att Birgitta Rydberg från sin maktposition som landstingsråd försöker påverka Regeringen att stoppa eller hämma utövandet av alternativmedicin i Sverige. Läs mer

 

 

 

Film: ”Vision” – Om Hildegard von Bingens liv

stuff 0, recipe 40,0″>

Synopsis

Margarethe von Trotta reunites with frequent star Barbara Sukowa to bring the story of famed 12th-century Benedictine nun and feminist polymath Hildegard von Bingen to extraordinary life. Vision – From the Life of Hildegard von Bingen is a profoundly inspirational portrait of a woman who has emerged from the shadows of history as a forward-thinking and iconoclastic pioneer of faith, change and enlightenment.

Filmens hemsida

Bilden nedan är förändrad från originalet.

Robert Hahn: Humanisternas ihåliga löfte

Robert Hahn

Föreningen Humanisterna har gjort sig känd som en aktivistgrupp mot andlighet och religion. Men vill man ha ett likriktat samhälle när det gäller trosuppfattningar? Nej, more about skriver ordföranden Christer Sturmark på DN debatt i Dagens Nyheter den 14 september som svar på just ett sådant påstående från forskaren Elisabeth Gerle. Humanisternas löfte om att man vill ha ett mångkulturellt samhälle är dock ett löfte som snabbt visar sig vara ihåligt.

Christer Sturmark skriver att Humanisterna eftersträvar ett ”öppet, clinic sekulärt samhälle där friheten att tro och tänka vad som helst är garanterad”. Den bilden av föreningens ideologi vill man sprida – frihet att tro utan rädsla och utan risk för repressalier. Man behöver dock inte gå särskilt långt för att se att tankens frihet kan få katastrofala konsekvenser för den som enskilde om Humanisterna finge råda.

Hans Iwan Bratt är en tongivande person inom föreningen. Han har haft många uppdrag som Humanist och bland annat varit vice ordförande. Hans Iwan Bratt skriver på sin blogg att jag borde fråntas mitt jobb som chef för forskningen på Södersjukhuset. Skälet är enbart min andliga trosuppfattning, vilken Bratt själv inte sympatiserar med. Den är blivit känd genom att jag medverkat till att ge ut fyra andliga böcker. I Humanisternas värld är det uppenbarligen så att man kan få ha vilken trosuppfattning man vill bara man håller tyst om den.

Läs hela artikeln på Robert Hahns blogg

Torbjörn Sassersson i TV-debatt mot Christer Sturmark ordförande i Humanisterna

Jag beslöt mig för snart 10 år sedan att journalistiskt undersöka begreppet parapsykologi. Jag studerade därför ämnesområdet utifrån både ett vetenskapligt och ett praktiskt perspektiv. Jag ville helt enkelt veta vad som var sant. Denna djupgående undersökning ledde till att jag blev ett försöksobjekt vid tre TV-tester på ”extrasensorisk perception”.

Läs den ursprungliga artikeln om mötet mellan Torbjörn Sassersson och Christer Sturmark i TV

Två av dessa tester genererade mycket positiva resultat vilka stod i resonans till den internationella forskning som vid tillfället var okänd i landet. Jag blev den första person som lyckades generera vetenskapliga bevis på svensk TV för människans ”mobila” medvetande. Jag har under årens lopp även undersökt andra marginaliserade ämnesområden.

Test  1 | Test 2 | Test 3

Att denna från början harmlösa  journalistiska undersökning skulle leda till TV-soffor, find medverkan i radio, pills en dokumentärfilm och i en TV-serie om det okända samt att jag på webben skulle bli jagad av en svensk skeptikerrörelse (VoF.se) hade jag inte förväntat mig. Det blev cirkus både på gott och ont. Jag trodde aldrig att denna artikel om mitt möte med Sturmark skulle toppa sökträfflistan vid googling på mitt namn.

Jag trodde inte att mitt liv som det framställs av sökmotorn Google skulle ge sken av att hela mitt liv tycks handla om parapsykologi, page vilket inte är sant. Jag trodde inte att de andra ämnena jag skrivit om och alla andra projekt som jag deltagit i om helt andra saker skulle hamna i skymdundan. Google redovisar egentligen främst vad folk tycker är kul att läsa.

Rekryteringskonsulter och uppdragschefer googlar sina kandidater och därmed tar dessa subjektivt intryck av sökresultaten även om de säger att de inte låter sig påverkas. Det kan innebära ett problem för alla som blivit kända eller halvkända på TV.

Under årens lopp har jag varit djupt involverad i projekt, undersökningar och i företag med verksamhet inom intelligenta hus, bioenergi, akvatisk miljöforskning, utbildning, miljöanpassning av företag, bank och finans, PR, webbproduktion, marknadsföring på webben och till exempel rykteshantering på webben. För att få en korrekt och balanserad bild av mig som arbets- eller uppdragssökande kandidat krävs att vi ses och att vi går igenom mitt CV.

Christer Sturmark mot Anders Björnsson i debatt om livsåskådning och religionsfrihet

ampoule Christer Sturmark” src=”http://media3.torbjornsassersson.com/2011/11/Anders-Bjornsson-Christer-Sturmark.jpg” alt=”Anders Björnsson, Christer Sturmark” width=”440″ height=”283″ />

Text: Torbjörn Sassersson 2007-10-12 | Debattlokal i ABF-Huset, Sveavägen Stockholm torsdag 2007-10-11

Bakgrunden till debatten var att Anders Björnsson gått till angrepp mot Humanisterna i Svenska Dagbladet Brännpunkt den 7 oktober i en artikel titulerad: ”Sturmark intoleransens apostel”. Humanisternas ordförande Christer Sturmark svarade honom i Svenska Dagbladet den 9 oktober i en artikel titulerad ”Osmakligt och intellektuellt ohederligt”.

Anders Björnsson är ordförande i Svenska humanistiska förbundet och Christer Sturmark är ordförande i Förbundet Humanisterna.

Helhetsintrycket jag som åhörare fick av debatten var att den var konstruktiv och meningsfull. Huvudpersonen var med en mindre slagsida Christer Sturmark och hans gärningar även om debatten i sig var helt jämlik. Om jag mätte med min subjektiva applådmätare vann Sturmark, men Anders Björnsson låg honom strax i hälarna. Båda är mycket duktiga talare och det var sällan som debatten var tråkig.

Debatten inleddes med att de två debattörerna fick 15 minuter vardera att ge sin syn på humanismen och sin meningsmotståndare. Anders Björnssons inledningstal var helt suveränt. Efter dessa anföranden avlivade Sturmark snabbt några tidningsankor.

Sturmark tog kål på ankan som påstår att Humanisterna försökt få hotellkedjan Scandic att ta bort alla biblar från hotellrummen. Han rättade denna historia genom att berätta att Humanisterna föreslagit hotellkedja att inrätta receptionsbibliotek som representerar alla religiösa inriktningar som ersättning till att det bara fanns kristna biblar på hotellrummen. Scandic köpte denna idé, men fick sedermera betala dyrt genom att svenska kyrkan avbokade 100-tals rumsbokningar i ren protest.

Bägge herrarna var sedan eniga om att pressen skrivit sina egna rubriker bla på den debattartikel i SvD som ledde till att denna debatt blev av. Det var SvD som hittat på rubriken: ”Sturmark intoleransens apostel”.

Det följer alltid något gott av något ont för nu blev ju denna debatt av. En sak som slår mig när jag lyssnar på Sturmark som ändå är den med färre års erfarenhet av humanistiskt arbete är att han verkar ha vuxit som människa. Något har hänt med Christer Sturmark. Han gav ett sansat intryck och han hade argument som jag tror de flesta skulle skriva under på. Det är förmodligen följden av att han åkt land och rike runt och diskuterat med många människor som representerar en rad olika trosföreställningar. Han har mött allt från Plymouth-bröderna i Småland till pingstpastorer och företrädare för alla religioner. Det är klart att han inte kan ha tunnelseende (längre).

I princip allt som Sturmark sa kändes balanserat och genomtänkt och en ny bild av honom som aktör i vårt samhälle tycks ta form. Kan vi till och med tacka Sturmark för hans ibland tonårsrebelliska argumentationsstil mot insomnade svenska normer och hans engagemang i trosfrågor i samhället, frågor som de flesta politiker undviker i brist på mod?

Mitt svar är ja. Sturmarks åtminstone skenbart mycket polära åsikter väcker den sovande svensken och tvingar denne att ta ställning. Ingen lämnas därmed oberörd av frågan som drivs, den om humanismen. Christer Sturmarks styrka är att han vågar ifrågasätta redan etablerade normer kring religion och tro. På det viset är Sturmark lite av en reformist och han kanske stimulerar Anders Björnsson i samma riktning.

Utan en Christer Sturmark skulle inte humanismen vara lika aktuell i den allmänna samhällsdebatten inser jag. Hur många har hört talas om det Svenska humanistiska förbundet med Anders Björnsson i spetsen utan Sturmarks provokativa utspel i media? Anders Björnsson bredvilligt erkänner att väldigt många ringer till honom och tror att han är Sturmark, medan motsatsen var mer ovanlig vilket han skämtsamt ironiserade om.

Efter att debattörerna presenterat sin ömsesidiga kritik, gjort sig av med sitt pansar och efter att de rätt ut några massmediala interventioner kunde herrarna finna en lång rad av gemensamma beröringspunkter. De höll helt enkelt med varandra och debatten blev bitvis till en diskussion om detaljer. Vinnaren blev humanismen genom en saklig debatt om tro, yttrandefrihet, religion och lagstiftning. Om en sådan här diskussion kan fortsätta finns inga hot mot vad vi kallar demokrati, men i samma ögonblick som debatten insomnar kan ogräset börja växa igen. Det är som vanligt att vid ickekommunikationen växer missuppfattningar och misstänksamhet.

De olikheter de båda kunde identifiera var synen på kränkningar av yttrandefrihet och religionsfrihet. Christer Sturmark intar där en något hårdare ton och vill, om jag inte missförstod honom, vara lite snabbare på att förbjuda vissa yttringar. Hans favorithatobjekt är Plymouth-sekten i södra Sverige som han vill förbjuda omedelbart. Anders Björnsson menade att vi inte behöver öka antalet förbud eftersom det redan finns en rådande lagstiftning som hanterar t ex ärekränkning, förtal och andra övergrepp.

Det kanske inte alltid behöver finnas ett rättsorgan som skipar rättvisa. Vid vissa övergrepp straffar förövaren sig själv. Anders Björnsson menar att det är viktigt att identiteten på den som kränker blir känd. I samma ögonblick som identiteten blir känd står angriparen där med skägget i brevlådan och lagen behöver inte nödvändigtvis leda till att någon låses in. Han slår fast att det inte bör kriminaliseras att till exempel påstå att förintelsen aldrig skett eftersom det är en slags personlig åsikt. Christer Sturmark gav ingen replik på just det uttalandet, men han samtyckte troligen inte.

Både Christer Sturmark och Anders Björnsson gör en sak som är viktig. De går tillbaka till ordens etymologiska bakgrund för att reda ut begreppsförvirringen i den allmänna debatten. Mycket mer av den varan behövs annars använder vi inte språkets möjligheter utan vi tar för givet att vi förstår varandra när vi egentligen inte alls gör det. Om utebliven ordförståelse för enskilda ord kan skapa konflikt vad kan då inte svåra språkförbistringar mellan två kulturer skapa?

Avslutningsvis kan tilläggas att vad denna debatt gav prov på är att det kan existera en vettig dialog om tro, religion, yttrandefrihet, vetenskap och olika kulturyttringar där ingen yttring står över någon annan. Vetenskap är t ex bara en av flera kulturyttringar. Det var andemeningen i Anders Björnssons anförande och denna inställning var båda debattörerna eniga om. Det finns utrymme för kulturell utveckling i Sverige och dessa båda temperamentsfulla herrar bör fortsätta sin debatt inför åhörare. Debatterandet är i själva verket ett kännetecken för en civilisation, anser Anders Björnsson. Det var länge sedan någon påpekade det.

Christer Sturmarks personliga världsåskådning förmörkar dock en aning hans omdöme för han avslutar med att poängtera att Humanisterna ska ha en normativ funktion i samhället och därmed har de en politisk agenda. Sturmark sa att han inte vill ha en tro i samhället baserad på ”det övernaturliga” och ”gudaväsen”. Istället vill han föra fram en förnuftsmässig och vetenskapligt grundad åskådning som om ”det övernaturliga” står i opposition till vetenskap.

Det är tydligt att ”det övernaturliga”, vad Sturmark än lägger i det begreppet, för honom utgör en hotfull skymningszon. De flesta andra människor tror jag inte ens gör den kopplingen mellan politik, det okända, humanism, vetenskap och reella samhällsfaror.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén