”Jag har aldrig sökt efter makt eller pengar”, sade presidenten till sitt folk efter 30 år vid makten och en förmögenhet som placerar honom bland världens rikaste människor. Talet möttes med burop och upphöjda skor i luften. En skymf mot den man som, all makt och rikedom han åtnjutit under sitt liv till trots, helst vill bli ihågkommen som en hjälte.

Hesham Bahari

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Mubarak är en komplex figur. Född i en liten by i deltat av enkla föräldrar har hans karriär varit enastående. Från stridspilot till chef för flygvapnet under -73 kriget till vicepresident under Sadat för att slutligen inneha den högsta posten… på livstid. För han gjorde det klart. ”Jag vill dö i Egypten.”

Men han lät bli att nämna i sitt tal de hundratals demonstranter som hans säkerhetsapparat tog livet av under veckan. Han underlät att förklara polisväsendets totala upplösning efter massakrerna. Han tackade inte ens folkkommittéerna som försvarade sina hem och sina familjer undan plundring medan polisen gick under jorden. Han hotade de ansvariga för förstörelsen av allmän och privat egendom med hårda bestraffningar, men han förklarade inte för folket att plundrarna var hans egen hemliga polis som har förtryckt egyptierna i 30 år. Hans tal var enligt en demonstrant i Kairo ”ett verk av en autistisk president”, en katastrof för landet som nu kan räkna med en hårdnad kamp.

Minuter efter talet dök det upp beväpnade grupper av Mubarakanhängare som sökte bråk med demonstranter både i Kairo och i Alexandria. Det är lätt att köpa lojaliteter i ett land där halva befolkningen lever på en dollar om dan. Mubarak har klonat sig i Egypten. Det finns otaliga små upplagor av Mubarak som hyser ett hatkärlek-förhållande till sin herre. Som en annan demonstrant uttryckte det ”De skulle ge sina liv för att få fortsätta tortera och bestjäla folket, och bete sig som tyranner i sina hem, slå sina fruar och barn och njuta av den lilla makt som presidenten delegerat dem.”

Ett samhälle är en komplex varelse. Det blir bara mer ogenomträngligt ju mer strategiskt beläget det är. Och Egypten är nog ett av de mest strategiskt belägna länder i världen, både historiskt och geopolitiskt. Lösningen kräver stort mod och ihållande kreativitet och mindre inblandning från utlandet.

Tortyren i Egypten är ett kapitel för sig

En psykolog berättade om hur denna företeelse både accepteras och uppmuntras av stora skikt i samhället. ”Om du blir bestulen på något dyrbart i ditt hem och du misstänker pigan eller chauffören”, sade han, ”då kallar du på polisen fullt medveten att de kommer att tortera både pigan, chauffören och till och med deras anhöriga, tills någon erkänner stölden.” Bland lägre klasser är aga av lärlingar och barn utbredd och accepterad. Det som demonstranterna kämpar mot på Frihetstorget är därför något mycket mer än ekonomiska eller politiska reformer.

Det är en total brytning med destruktiva krafter som inte bekämpats av regimen de sista 30 åren, och ett blottande av samhällsproblem vars existens förnekas. Många låtsas fortfarande som om tortyr på polisstationerna inte är systematisk. Rädslan att själv av misstag hamna där gör att man förtränger verkligheten och blundar för Regimens jakt på tillväxt för egen del på bekostnad av hela folket.

Regimens skandaler är många och så grova

Miljarder har stulits ur folkets allmänna egendom allt sedan privatiseringen, som gick mycket vilt till i Egypten. Stora landområden såldes till ”vänner” för ören som sedan åter såldes av dessa för miljoner. Det förorenade vattnet 90 procent av folket tvingas dricka har gjort att 30 procent av alla egyptier kommer att dö av någon njur- eller leversjukdom. Utbildningen som var lysande för 50 år sedan har nu jämförts med de värsta exemplen från Afrikas fattigaste länder.

Att opereras på ett regeringssjukhus är en mardröm för de fattiga. Egyptens miljardärer har, med några få undantag, alla kriminella bakgrunder och inte få av dem sitter fängslade för mord, mutor och korruption, eller har flytt landet med myndigheternas hjälp. Rättsväsendet är inte vad det var en gång i tiden. Många domare har helt enkelt gett upp sitt kall och går de rikas och regimens ärenden. Självständiga domare motarbetas och misshandlas av den hemliga polisen om de inte sällar sig till mängden.

Men den kanske största skandalen av alla är det avtal som slöts med Israel för många år sedan och som tvingar Egypten att sälja sin gas till Israel för tjugo år gamla priser. Man har räknat ut att Egypten förlorar över 3 miljarder dollar årligen på grund av detta avtal. Gasen, som är en strategisk råvara av första rangen säljs till dumpningspriser till Israel medan egyptierna står i oändliga köer för att få tag i gasflaskor till sina kök. Det de flesta egyptier kommer att minnas av Mubaraks tid är att det var den tid då folk dödade varandra i bröd- och gasköerna för att kunna föda sina barn.

Egyptens civila samhälle som nu reser sig mot detta ofattbara förtryck förtjänar allt vårt stöd och sympati. Dess kamp är vår kamp. Dess problem kan bli allas problem i kölvattnet av den kraschande världsekonomin och både synliga och dolda diktaturer.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Hesham Bahari

Hesham Bahari

”Jag har aldrig sökt efter makt eller pengar”, sade presidenten till sitt folk efter 30 år vid makten och en förmögenhet som placerar honom bland världens rikaste människor. Talet möttes med burop och upphöjda skor i luften. En skymf mot den man som, all makt och rikedom han åtnjutit under sitt liv till trots, helst vill bli ihågkommen som en hjälte.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Mubarak är en komplex figur. Född i en liten by i deltat av enkla föräldrar har hans karriär varit enastående. Från stridspilot till chef för flygvapnet under -73 kriget till vicepresident under Sadat för att slutligen inneha den högsta posten… på livstid. För han gjorde det klart. ”Jag vill dö i Egypten.”

Men han lät bli att nämna i sitt tal de hundratals demonstranter som hans säkerhetsapparat tog livet av under veckan. Han underlät att förklara polisväsendets totala upplösning efter massakrerna. Han tackade inte ens folkkommittéerna som försvarade sina hem och sina familjer undan plundring medan polisen gick under jorden. Han hotade de ansvariga för förstörelsen av allmän och privat egendom med hårda bestraffningar, men han förklarade inte för folket att plundrarna var hans egen hemliga polis som har förtryckt egyptierna i 30 år. Hans tal var enligt en demonstrant i Kairo ”ett verk av en autistisk president”, en katastrof för landet som nu kan räkna med en hårdnad kamp.

Minuter efter talet dök det upp beväpnade grupper av Mubarakanhängare som sökte bråk med demonstranter både i Kairo och i Alexandria. Det är lätt att köpa lojaliteter i ett land där halva befolkningen lever på en dollar om dan. Mubarak har klonat sig i Egypten. Det finns otaliga små upplagor av Mubarak som hyser ett hatkärlek-förhållande till sin herre. Som en annan demonstrant uttryckte det ”De skulle ge sina liv för att få fortsätta tortera och bestjäla folket, och bete sig som tyranner i sina hem, slå sina fruar och barn och njuta av den lilla makt som presidenten delegerat dem.”

Ett samhälle är en komplex varelse. Det blir bara mer ogenomträngligt ju mer strategiskt beläget det är. Och Egypten är nog ett av de mest strategiskt belägna länder i världen, både historiskt och geopolitiskt. Lösningen kräver stort mod och ihållande kreativitet och mindre inblandning från utlandet.

Tortyren i Egypten är ett kapitel för sig

En psykolog berättade om hur denna företeelse både accepteras och uppmuntras av stora skikt i samhället. ”Om du blir bestulen på något dyrbart i ditt hem och du misstänker pigan eller chauffören”, sade han, ”då kallar du på polisen fullt medveten att de kommer att tortera både pigan, chauffören och till och med deras anhöriga, tills någon erkänner stölden.” Bland lägre klasser är aga av lärlingar och barn utbredd och accepterad. Det som demonstranterna kämpar mot på Frihetstorget är därför något mycket mer än ekonomiska eller politiska reformer.

Det är en total brytning med destruktiva krafter som inte bekämpats av regimen de sista 30 åren, och ett blottande av samhällsproblem vars existens förnekas. Många låtsas fortfarande som om tortyr på polisstationerna inte är systematisk. Rädslan att själv av misstag hamna där gör att man förtränger verkligheten och blundar för Regimens jakt på tillväxt för egen del på bekostnad av hela folket.

Regimens skandaler är många och så grova

Miljarder har stulits ur folkets allmänna egendom allt sedan privatiseringen, som gick mycket vilt till i Egypten. Stora landområden såldes till ”vänner” för ören som sedan åter såldes av dessa för miljoner. Det förorenade vattnet 90 procent av folket tvingas dricka har gjort att 30 procent av alla egyptier kommer att dö av någon njur- eller leversjukdom. Utbildningen som var lysande för 50 år sedan har nu jämförts med de värsta exemplen från Afrikas fattigaste länder.

Att opereras på ett regeringssjukhus är en mardröm för de fattiga. Egyptens miljardärer har, med några få undantag, alla kriminella bakgrunder och inte få av dem sitter fängslade för mord, mutor och korruption, eller har flytt landet med myndigheternas hjälp. Rättsväsendet är inte vad det var en gång i tiden. Många domare har helt enkelt gett upp sitt kall och går de rikas och regimens ärenden. Självständiga domare motarbetas och misshandlas av den hemliga polisen om de inte sällar sig till mängden.

Men den kanske största skandalen av alla är det avtal som slöts med Israel för många år sedan och som tvingar Egypten att sälja sin gas till Israel för tjugo år gamla priser. Man har räknat ut att Egypten förlorar över 3 miljarder dollar årligen på grund av detta avtal. Gasen, som är en strategisk råvara av första rangen säljs till dumpningspriser till Israel medan egyptierna står i oändliga köer för att få tag i gasflaskor till sina kök. Det de flesta egyptier kommer att minnas av Mubaraks tid är att det var den tid då folk dödade varandra i bröd- och gasköerna för att kunna föda sina barn.

Egyptens civila samhälle som nu reser sig mot detta ofattbara förtryck förtjänar allt vårt stöd och sympati. Dess kamp är vår kamp. Dess problem kan bli allas problem i kölvattnet av den kraschande världsekonomin och både synliga och dolda diktaturer.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Hesham Bahari

Hesham Bahari

”Jag har aldrig sökt efter makt eller pengar”, sade presidenten till sitt folk efter 30 år vid makten och en förmögenhet som placerar honom bland världens rikaste människor. Talet möttes med burop och upphöjda skor i luften. En skymf mot den man som, all makt och rikedom han åtnjutit under sitt liv till trots, helst vill bli ihågkommen som en hjälte.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Mubarak är en komplex figur. Född i en liten by i deltat av enkla föräldrar har hans karriär varit enastående. Från stridspilot till chef för flygvapnet under -73 kriget till vicepresident under Sadat för att slutligen inneha den högsta posten… på livstid. För han gjorde det klart. ”Jag vill dö i Egypten.”

Men han lät bli att nämna i sitt tal de hundratals demonstranter som hans säkerhetsapparat tog livet av under veckan. Han underlät att förklara polisväsendets totala upplösning efter massakrerna. Han tackade inte ens folkkommittéerna som försvarade sina hem och sina familjer undan plundring medan polisen gick under jorden. Han hotade de ansvariga för förstörelsen av allmän och privat egendom med hårda bestraffningar, men han förklarade inte för folket att plundrarna var hans egen hemliga polis som har förtryckt egyptierna i 30 år. Hans tal var enligt en demonstrant i Kairo ”ett verk av en autistisk president”, en katastrof för landet som nu kan räkna med en hårdnad kamp.

Minuter efter talet dök det upp beväpnade grupper av Mubarakanhängare som sökte bråk med demonstranter både i Kairo och i Alexandria. Det är lätt att köpa lojaliteter i ett land där halva befolkningen lever på en dollar om dan. Mubarak har klonat sig i Egypten. Det finns otaliga små upplagor av Mubarak som hyser ett hatkärlek-förhållande till sin herre. Som en annan demonstrant uttryckte det ”De skulle ge sina liv för att få fortsätta tortera och bestjäla folket, och bete sig som tyranner i sina hem, slå sina fruar och barn och njuta av den lilla makt som presidenten delegerat dem.”

Ett samhälle är en komplex varelse. Det blir bara mer ogenomträngligt ju mer strategiskt beläget det är. Och Egypten är nog ett av de mest strategiskt belägna länder i världen, både historiskt och geopolitiskt. Lösningen kräver stort mod och ihållande kreativitet och mindre inblandning från utlandet.

Tortyren i Egypten är ett kapitel för sig

En psykolog berättade om hur denna företeelse både accepteras och uppmuntras av stora skikt i samhället. ”Om du blir bestulen på något dyrbart i ditt hem och du misstänker pigan eller chauffören”, sade han, ”då kallar du på polisen fullt medveten att de kommer att tortera både pigan, chauffören och till och med deras anhöriga, tills någon erkänner stölden.” Bland lägre klasser är aga av lärlingar och barn utbredd och accepterad. Det som demonstranterna kämpar mot på Frihetstorget är därför något mycket mer än ekonomiska eller politiska reformer.

Det är en total brytning med destruktiva krafter som inte bekämpats av regimen de sista 30 åren, och ett blottande av samhällsproblem vars existens förnekas. Många låtsas fortfarande som om tortyr på polisstationerna inte är systematisk. Rädslan att själv av misstag hamna där gör att man förtränger verkligheten och blundar för Regimens jakt på tillväxt för egen del på bekostnad av hela folket.

Regimens skandaler är många och så grova

Miljarder har stulits ur folkets allmänna egendom allt sedan privatiseringen, som gick mycket vilt till i Egypten. Stora landområden såldes till ”vänner” för ören som sedan åter såldes av dessa för miljoner. Det förorenade vattnet 90 procent av folket tvingas dricka har gjort att 30 procent av alla egyptier kommer att dö av någon njur- eller leversjukdom. Utbildningen som var lysande för 50 år sedan har nu jämförts med de värsta exemplen från Afrikas fattigaste länder.

Att opereras på ett regeringssjukhus är en mardröm för de fattiga. Egyptens miljardärer har, med några få undantag, alla kriminella bakgrunder och inte få av dem sitter fängslade för mord, mutor och korruption, eller har flytt landet med myndigheternas hjälp. Rättsväsendet är inte vad det var en gång i tiden. Många domare har helt enkelt gett upp sitt kall och går de rikas och regimens ärenden. Självständiga domare motarbetas och misshandlas av den hemliga polisen om de inte sällar sig till mängden.

Men den kanske största skandalen av alla är det avtal som slöts med Israel för många år sedan och som tvingar Egypten att sälja sin gas till Israel för tjugo år gamla priser. Man har räknat ut att Egypten förlorar över 3 miljarder dollar årligen på grund av detta avtal. Gasen, som är en strategisk råvara av första rangen säljs till dumpningspriser till Israel medan egyptierna står i oändliga köer för att få tag i gasflaskor till sina kök. Det de flesta egyptier kommer att minnas av Mubaraks tid är att det var den tid då folk dödade varandra i bröd- och gasköerna för att kunna föda sina barn.

Egyptens civila samhälle som nu reser sig mot detta ofattbara förtryck förtjänar allt vårt stöd och sympati. Dess kamp är vår kamp. Dess problem kan bli allas problem i kölvattnet av den kraschande världsekonomin och både synliga och dolda diktaturer.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

”Jag har aldrig sökt efter makt eller pengar”, sade presidenten till sitt folk efter 30 år vid makten och en förmögenhet som placerar honom bland världens rikaste människor. Talet möttes med burop och upphöjda skor i luften. En skymf mot den man som, all makt och rikedom han åtnjutit under sitt liv till trots, helst vill bli ihågkommen som en hjälte.

Hesham Bahari

Hesham Bahari

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Mubarak är en komplex figur. Född i en liten by i deltat av enkla föräldrar har hans karriär varit enastående. Från stridspilot till chef för flygvapnet under -73 kriget till vicepresident under Sadat för att slutligen inneha den högsta posten… på livstid. För han gjorde det klart. ”Jag vill dö i Egypten.”

Men han lät bli att nämna i sitt tal de hundratals demonstranter som hans säkerhetsapparat tog livet av under veckan. Han underlät att förklara polisväsendets totala upplösning efter massakrerna. Han tackade inte ens folkkommittéerna som försvarade sina hem och sina familjer undan plundring medan polisen gick under jorden. Han hotade de ansvariga för förstörelsen av allmän och privat egendom med hårda bestraffningar, men han förklarade inte för folket att plundrarna var hans egen hemliga polis som har förtryckt egyptierna i 30 år. Hans tal var enligt en demonstrant i Kairo ”ett verk av en autistisk president”, en katastrof för landet som nu kan räkna med en hårdnad kamp.

Minuter efter talet dök det upp beväpnade grupper av Mubarakanhängare som sökte bråk med demonstranter både i Kairo och i Alexandria. Det är lätt att köpa lojaliteter i ett land där halva befolkningen lever på en dollar om dan. Mubarak har klonat sig i Egypten. Det finns otaliga små upplagor av Mubarak som hyser ett hatkärlek-förhållande till sin herre. Som en annan demonstrant uttryckte det ”De skulle ge sina liv för att få fortsätta tortera och bestjäla folket, och bete sig som tyranner i sina hem, slå sina fruar och barn och njuta av den lilla makt som presidenten delegerat dem.”

Ett samhälle är en komplex varelse. Det blir bara mer ogenomträngligt ju mer strategiskt beläget det är. Och Egypten är nog ett av de mest strategiskt belägna länder i världen, både historiskt och geopolitiskt. Lösningen kräver stort mod och ihållande kreativitet och mindre inblandning från utlandet.

Tortyren i Egypten är ett kapitel för sig

En psykolog berättade om hur denna företeelse både accepteras och uppmuntras av stora skikt i samhället. ”Om du blir bestulen på något dyrbart i ditt hem och du misstänker pigan eller chauffören”, sade han, ”då kallar du på polisen fullt medveten att de kommer att tortera både pigan, chauffören och till och med deras anhöriga, tills någon erkänner stölden.” Bland lägre klasser är aga av lärlingar och barn utbredd och accepterad. Det som demonstranterna kämpar mot på Frihetstorget är därför något mycket mer än ekonomiska eller politiska reformer.

Det är en total brytning med destruktiva krafter som inte bekämpats av regimen de sista 30 åren, och ett blottande av samhällsproblem vars existens förnekas. Många låtsas fortfarande som om tortyr på polisstationerna inte är systematisk. Rädslan att själv av misstag hamna där gör att man förtränger verkligheten och blundar för Regimens jakt på tillväxt för egen del på bekostnad av hela folket.

Regimens skandaler är många och så grova

Miljarder har stulits ur folkets allmänna egendom allt sedan privatiseringen, som gick mycket vilt till i Egypten. Stora landområden såldes till ”vänner” för ören som sedan åter såldes av dessa för miljoner. Det förorenade vattnet 90 procent av folket tvingas dricka har gjort att 30 procent av alla egyptier kommer att dö av någon njur- eller leversjukdom. Utbildningen som var lysande för 50 år sedan har nu jämförts med de värsta exemplen från Afrikas fattigaste länder.

Att opereras på ett regeringssjukhus är en mardröm för de fattiga. Egyptens miljardärer har, med några få undantag, alla kriminella bakgrunder och inte få av dem sitter fängslade för mord, mutor och korruption, eller har flytt landet med myndigheternas hjälp. Rättsväsendet är inte vad det var en gång i tiden. Många domare har helt enkelt gett upp sitt kall och går de rikas och regimens ärenden. Självständiga domare motarbetas och misshandlas av den hemliga polisen om de inte sällar sig till mängden.

Men den kanske största skandalen av alla är det avtal som slöts med Israel för många år sedan och som tvingar Egypten att sälja sin gas till Israel för tjugo år gamla priser. Man har räknat ut att Egypten förlorar över 3 miljarder dollar årligen på grund av detta avtal. Gasen, som är en strategisk råvara av första rangen säljs till dumpningspriser till Israel medan egyptierna står i oändliga köer för att få tag i gasflaskor till sina kök. Det de flesta egyptier kommer att minnas av Mubaraks tid är att det var den tid då folk dödade varandra i bröd- och gasköerna för att kunna föda sina barn.

Egyptens civila samhälle som nu reser sig mot detta ofattbara förtryck förtjänar allt vårt stöd och sympati. Dess kamp är vår kamp. Dess problem kan bli allas problem i kölvattnet av den kraschande världsekonomin och både synliga och dolda diktaturer.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

”Jag har aldrig sökt efter makt eller pengar”, sade presidenten till sitt folk efter 30 år vid makten och en förmögenhet som placerar honom bland världens rikaste människor. Talet möttes med burop och upphöjda skor i luften. En skymf mot den man som, all makt och rikedom han åtnjutit under sitt liv till trots, helst vill bli ihågkommen som en hjälte.

Hesham Bahari

Återpublicering av text med Hesham Bahari’s tillstånd, bokförläggare www.alhambra.se

Mubarak är en komplex figur. Född i en liten by i deltat av enkla föräldrar har hans karriär varit enastående. Från stridspilot till chef för flygvapnet under -73 kriget till vicepresident under Sadat för att slutligen inneha den högsta posten… på livstid. För han gjorde det klart. ”Jag vill dö i Egypten.”

Men han lät bli att nämna i sitt tal de hundratals demonstranter som hans säkerhetsapparat tog livet av under veckan. Han underlät att förklara polisväsendets totala upplösning efter massakrerna. Han tackade inte ens folkkommittéerna som försvarade sina hem och sina familjer undan plundring medan polisen gick under jorden. Han hotade de ansvariga för förstörelsen av allmän och privat egendom med hårda bestraffningar, men han förklarade inte för folket att plundrarna var hans egen hemliga polis som har förtryckt egyptierna i 30 år. Hans tal var enligt en demonstrant i Kairo ”ett verk av en autistisk president”, en katastrof för landet som nu kan räkna med en hårdnad kamp.

Minuter efter talet dök det upp beväpnade grupper av Mubarakanhängare som sökte bråk med demonstranter både i Kairo och i Alexandria. Det är lätt att köpa lojaliteter i ett land där halva befolkningen lever på en dollar om dan. Mubarak har klonat sig i Egypten. Det finns otaliga små upplagor av Mubarak som hyser ett hatkärlek-förhållande till sin herre. Som en annan demonstrant uttryckte det ”De skulle ge sina liv för att få fortsätta tortera och bestjäla folket, och bete sig som tyranner i sina hem, slå sina fruar och barn och njuta av den lilla makt som presidenten delegerat dem.”

Ett samhälle är en komplex varelse. Det blir bara mer ogenomträngligt ju mer strategiskt beläget det är. Och Egypten är nog ett av de mest strategiskt belägna länder i världen, både historiskt och geopolitiskt. Lösningen kräver stort mod och ihållande kreativitet och mindre inblandning från utlandet.

Tortyren i Egypten är ett kapitel för sig

En psykolog berättade om hur denna företeelse både accepteras och uppmuntras av stora skikt i samhället. ”Om du blir bestulen på något dyrbart i ditt hem och du misstänker pigan eller chauffören”, sade han, ”då kallar du på polisen fullt medveten att de kommer att tortera både pigan, chauffören och till och med deras anhöriga, tills någon erkänner stölden.” Bland lägre klasser är aga av lärlingar och barn utbredd och accepterad. Det som demonstranterna kämpar mot på Frihetstorget är därför något mycket mer än ekonomiska eller politiska reformer.

Det är en total brytning med destruktiva krafter som inte bekämpats av regimen de sista 30 åren, och ett blottande av samhällsproblem vars existens förnekas. Många låtsas fortfarande som om tortyr på polisstationerna inte är systematisk. Rädslan att själv av misstag hamna där gör att man förtränger verkligheten och blundar för Regimens jakt på tillväxt för egen del på bekostnad av hela folket.

Regimens skandaler är många och grova

Miljarder har stulits ur folkets allmänna egendom allt sedan privatiseringen, som gick mycket vilt till i Egypten. Stora landområden såldes till ”vänner” för ören som sedan åter såldes av dessa för miljoner. Det förorenade vattnet 90 procent av folket tvingas dricka har gjort att 30 procent av alla egyptier kommer att dö av någon njur- eller leversjukdom. Utbildningen som var lysande för 50 år sedan har nu jämförts med de värsta exemplen från Afrikas fattigaste länder.

Att opereras på ett regeringssjukhus är en mardröm för de fattiga. Egyptens miljardärer har, med några få undantag, alla kriminella bakgrunder och inte få av dem sitter fängslade för mord, mutor och korruption, eller har flytt landet med myndigheternas hjälp. Rättsväsendet är inte vad det var en gång i tiden. Många domare har helt enkelt gett upp sitt kall och går de rikas och regimens ärenden. Självständiga domare motarbetas och misshandlas av den hemliga polisen om de inte sällar sig till mängden.

Men den kanske största skandalen av alla är det avtal som slöts med Israel för många år sedan och som tvingar Egypten att sälja sin gas till Israel för tjugo år gamla priser. Man har räknat ut att Egypten förlorar över 3 miljarder dollar årligen på grund av detta avtal. Gasen, som är en strategisk råvara av första rangen säljs till dumpningspriser till Israel medan egyptierna står i oändliga köer för att få tag i gasflaskor till sina kök. Det de flesta egyptier kommer att minnas av Mubaraks tid är att det var den tid då folk dödade varandra i bröd- och gasköerna för att kunna föda sina barn.

Egyptens civila samhälle som nu reser sig mot detta ofattbara förtryck förtjänar allt vårt stöd och sympati. Dess kamp är vår kamp. Dess problem kan bli allas problem i kölvattnet av den kraschande världsekonomin och både synliga och dolda diktaturer.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

”Jag har aldrig sökt efter makt eller pengar”, sade presidenten till sitt folk efter 30 år vid makten och en förmögenhet som placerar honom bland världens rikaste människor. Talet möttes med burop och upphöjda skor i luften. En skymf mot den man som, all makt och rikedom han åtnjutit under sitt liv till trots, helst vill bli ihågkommen som en hjälte.

Hesham Bahari

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Mubarak är en komplex figur. Född i en liten by i deltat av enkla föräldrar har hans karriär varit enastående. Från stridspilot till chef för flygvapnet under -73 kriget till vicepresident under Sadat för att slutligen inneha den högsta posten… på livstid. För han gjorde det klart. ”Jag vill dö i Egypten.”

Men han lät bli att nämna i sitt tal de hundratals demonstranter som hans säkerhetsapparat tog livet av under veckan. Han underlät att förklara polisväsendets totala upplösning efter massakrerna. Han tackade inte ens folkkommittéerna som försvarade sina hem och sina familjer undan plundring medan polisen gick under jorden. Han hotade de ansvariga för förstörelsen av allmän och privat egendom med hårda bestraffningar, men han förklarade inte för folket att plundrarna var hans egen hemliga polis som har förtryckt egyptierna i 30 år. Hans tal var enligt en demonstrant i Kairo ”ett verk av en autistisk president”, en katastrof för landet som nu kan räkna med en hårdnad kamp.

Minuter efter talet dök det upp beväpnade grupper av Mubarakanhängare som sökte bråk med demonstranter både i Kairo och i Alexandria. Det är lätt att köpa lojaliteter i ett land där halva befolkningen lever på en dollar om dan. Mubarak har klonat sig i Egypten. Det finns otaliga små upplagor av Mubarak som hyser ett hatkärlek-förhållande till sin herre. Som en annan demonstrant uttryckte det ”De skulle ge sina liv för att få fortsätta tortera och bestjäla folket, och bete sig som tyranner i sina hem, slå sina fruar och barn och njuta av den lilla makt som presidenten delegerat dem.”

Ett samhälle är en komplex varelse. Det blir bara mer ogenomträngligt ju mer strategiskt beläget det är. Och Egypten är nog ett av de mest strategiskt belägna länder i världen, både historiskt och geopolitiskt. Lösningen kräver stort mod och ihållande kreativitet och mindre inblandning från utlandet.

Tortyren i Egypten är ett kapitel för sig

En psykolog berättade om hur denna företeelse både accepteras och uppmuntras av stora skikt i samhället. ”Om du blir bestulen på något dyrbart i ditt hem och du misstänker pigan eller chauffören”, sade han, ”då kallar du på polisen fullt medveten att de kommer att tortera både pigan, chauffören och till och med deras anhöriga, tills någon erkänner stölden.” Bland lägre klasser är aga av lärlingar och barn utbredd och accepterad. Det som demonstranterna kämpar mot på Frihetstorget är därför något mycket mer än ekonomiska eller politiska reformer.

Det är en total brytning med destruktiva krafter som inte bekämpats av regimen de sista 30 åren, och ett blottande av samhällsproblem vars existens förnekas. Många låtsas fortfarande som om tortyr på polisstationerna inte är systematisk. Rädslan att själv av misstag hamna där gör att man förtränger verkligheten och blundar för Regimens jakt på tillväxt för egen del på bekostnad av hela folket.

Regimens skandaler är många och grova

Miljarder har stulits ur folkets allmänna egendom allt sedan privatiseringen, som gick mycket vilt till i Egypten. Stora landområden såldes till ”vänner” för ören som sedan åter såldes av dessa för miljoner. Det förorenade vattnet 90 procent av folket tvingas dricka har gjort att 30 procent av alla egyptier kommer att dö av någon njur- eller leversjukdom. Utbildningen som var lysande för 50 år sedan har nu jämförts med de värsta exemplen från Afrikas fattigaste länder.

Att opereras på ett regeringssjukhus är en mardröm för de fattiga. Egyptens miljardärer har, med några få undantag, alla kriminella bakgrunder och inte få av dem sitter fängslade för mord, mutor och korruption, eller har flytt landet med myndigheternas hjälp. Rättsväsendet är inte vad det var en gång i tiden. Många domare har helt enkelt gett upp sitt kall och går de rikas och regimens ärenden. Självständiga domare motarbetas och misshandlas av den hemliga polisen om de inte sällar sig till mängden.

Men den kanske största skandalen av alla är det avtal som slöts med Israel för många år sedan och som tvingar Egypten att sälja sin gas till Israel för tjugo år gamla priser. Man har räknat ut att Egypten förlorar över 3 miljarder dollar årligen på grund av detta avtal. Gasen, som är en strategisk råvara av första rangen säljs till dumpningspriser till Israel medan egyptierna står i oändliga köer för att få tag i gasflaskor till sina kök. Det de flesta egyptier kommer att minnas av Mubaraks tid är att det var den tid då folk dödade varandra i bröd- och gasköerna för att kunna föda sina barn.

Egyptens civila samhälle som nu reser sig mot detta ofattbara förtryck förtjänar allt vårt stöd och sympati. Dess kamp är vår kamp. Dess problem kan bli allas problem i kölvattnet av den kraschande världsekonomin och både synliga och dolda diktaturer.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Hesham Bahari

Hesham Bahari

”Jag har aldrig sökt efter makt eller pengar”, sade presidenten till sitt folk efter 30 år vid makten och en förmögenhet som placerar honom bland världens rikaste människor. Talet möttes med burop och upphöjda skor i luften. En skymf mot den man som, all makt och rikedom han åtnjutit under sitt liv till trots, helst vill bli ihågkommen som en hjälte.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Mubarak är en komplex figur. Född i en liten by i deltat av enkla föräldrar har hans karriär varit enastående. Från stridspilot till chef för flygvapnet under -73 kriget till vicepresident under Sadat för att slutligen inneha den högsta posten… på livstid. För han gjorde det klart. ”Jag vill dö i Egypten.”

Men han lät bli att nämna i sitt tal de hundratals demonstranter som hans säkerhetsapparat tog livet av under veckan. Han underlät att förklara polisväsendets totala upplösning efter massakrerna. Han tackade inte ens folkkommittéerna som försvarade sina hem och sina familjer undan plundring medan polisen gick under jorden. Han hotade de ansvariga för förstörelsen av allmän och privat egendom med hårda bestraffningar, men han förklarade inte för folket att plundrarna var hans egen hemliga polis som har förtryckt egyptierna i 30 år. Hans tal var enligt en demonstrant i Kairo ”ett verk av en autistisk president”, en katastrof för landet som nu kan räkna med en hårdnad kamp.

Minuter efter talet dök det upp beväpnade grupper av Mubarakanhängare som sökte bråk med demonstranter både i Kairo och i Alexandria. Det är lätt att köpa lojaliteter i ett land där halva befolkningen lever på en dollar om dan. Mubarak har klonat sig i Egypten. Det finns otaliga små upplagor av Mubarak som hyser ett hatkärlek-förhållande till sin herre. Som en annan demonstrant uttryckte det ”De skulle ge sina liv för att få fortsätta tortera och bestjäla folket, och bete sig som tyranner i sina hem, slå sina fruar och barn och njuta av den lilla makt som presidenten delegerat dem.”

Ett samhälle är en komplex varelse. Det blir bara mer ogenomträngligt ju mer strategiskt beläget det är. Och Egypten är nog ett av de mest strategiskt belägna länder i världen, både historiskt och geopolitiskt. Lösningen kräver stort mod och ihållande kreativitet och mindre inblandning från utlandet.

Tortyren i Egypten är ett kapitel för sig

En psykolog berättade om hur denna företeelse både accepteras och uppmuntras av stora skikt i samhället. ”Om du blir bestulen på något dyrbart i ditt hem och du misstänker pigan eller chauffören”, sade han, ”då kallar du på polisen fullt medveten att de kommer att tortera både pigan, chauffören och till och med deras anhöriga, tills någon erkänner stölden.” Bland lägre klasser är aga av lärlingar och barn utbredd och accepterad. Det som demonstranterna kämpar mot på Frihetstorget är därför något mycket mer än ekonomiska eller politiska reformer.

Det är en total brytning med destruktiva krafter som inte bekämpats av regimen de sista 30 åren, och ett blottande av samhällsproblem vars existens förnekas. Många låtsas fortfarande som om tortyr på polisstationerna inte är systematisk. Rädslan att själv av misstag hamna där gör att man förtränger verkligheten och blundar för Regimens jakt på tillväxt för egen del på bekostnad av hela folket.

Regimens skandaler är många och så grova

Miljarder har stulits ur folkets allmänna egendom allt sedan privatiseringen, som gick mycket vilt till i Egypten. Stora landområden såldes till ”vänner” för ören som sedan åter såldes av dessa för miljoner. Det förorenade vattnet 90 procent av folket tvingas dricka har gjort att 30 procent av alla egyptier kommer att dö av någon njur- eller leversjukdom. Utbildningen som var lysande för 50 år sedan har nu jämförts med de värsta exemplen från Afrikas fattigaste länder.

Att opereras på ett regeringssjukhus är en mardröm för de fattiga. Egyptens miljardärer har, med några få undantag, alla kriminella bakgrunder och inte få av dem sitter fängslade för mord, mutor och korruption, eller har flytt landet med myndigheternas hjälp. Rättsväsendet är inte vad det var en gång i tiden. Många domare har helt enkelt gett upp sitt kall och går de rikas och regimens ärenden. Självständiga domare motarbetas och misshandlas av den hemliga polisen om de inte sällar sig till mängden.

Men den kanske största skandalen av alla är det avtal som slöts med Israel för många år sedan och som tvingar Egypten att sälja sin gas till Israel för tjugo år gamla priser. Man har räknat ut att Egypten förlorar över 3 miljarder dollar årligen på grund av detta avtal. Gasen, som är en strategisk råvara av första rangen säljs till dumpningspriser till Israel medan egyptierna står i oändliga köer för att få tag i gasflaskor till sina kök. Det de flesta egyptier kommer att minnas av Mubaraks tid är att det var den tid då folk dödade varandra i bröd- och gasköerna för att kunna föda sina barn.

Egyptens civila samhälle som nu reser sig mot detta ofattbara förtryck förtjänar allt vårt stöd och sympati. Dess kamp är vår kamp. Dess problem kan bli allas problem i kölvattnet av den kraschande världsekonomin och både synliga och dolda diktaturer.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

”Jag har aldrig sökt efter makt eller pengar”, sade presidenten till sitt folk efter 30 år vid makten och en förmögenhet som placerar honom bland världens rikaste människor. Talet möttes med burop och upphöjda skor i luften. En skymf mot den man som, all makt och rikedom han åtnjutit under sitt liv till trots, helst vill bli ihågkommen som en hjälte.

Hesham Bahari

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Mubarak är en komplex figur. Född i en liten by i deltat av enkla föräldrar har hans karriär varit enastående. Från stridspilot till chef för flygvapnet under -73 kriget till vicepresident under Sadat för att slutligen inneha den högsta posten… på livstid. För han gjorde det klart. ”Jag vill dö i Egypten.”

Men han lät bli att nämna i sitt tal de hundratals demonstranter som hans säkerhetsapparat tog livet av under veckan. Han underlät att förklara polisväsendets totala upplösning efter massakrerna. Han tackade inte ens folkkommittéerna som försvarade sina hem och sina familjer undan plundring medan polisen gick under jorden. Han hotade de ansvariga för förstörelsen av allmän och privat egendom med hårda bestraffningar, men han förklarade inte för folket att plundrarna var hans egen hemliga polis som har förtryckt egyptierna i 30 år. Hans tal var enligt en demonstrant i Kairo ”ett verk av en autistisk president”, en katastrof för landet som nu kan räkna med en hårdnad kamp.

Minuter efter talet dök det upp beväpnade grupper av Mubarakanhängare som sökte bråk med demonstranter både i Kairo och i Alexandria. Det är lätt att köpa lojaliteter i ett land där halva befolkningen lever på en dollar om dan. Mubarak har klonat sig i Egypten. Det finns otaliga små upplagor av Mubarak som hyser ett hatkärlek-förhållande till sin herre. Som en annan demonstrant uttryckte det ”De skulle ge sina liv för att få fortsätta tortera och bestjäla folket, och bete sig som tyranner i sina hem, slå sina fruar och barn och njuta av den lilla makt som presidenten delegerat dem.”

Ett samhälle är en komplex varelse. Det blir bara mer ogenomträngligt ju mer strategiskt beläget det är. Och Egypten är nog ett av de mest strategiskt belägna länder i världen, både historiskt och geopolitiskt. Lösningen kräver stort mod och ihållande kreativitet och mindre inblandning från utlandet.

Tortyren i Egypten är ett kapitel för sig

En psykolog berättade om hur denna företeelse både accepteras och uppmuntras av stora skikt i samhället. ”Om du blir bestulen på något dyrbart i ditt hem och du misstänker pigan eller chauffören”, sade han, ”då kallar du på polisen fullt medveten att de kommer att tortera både pigan, chauffören och till och med deras anhöriga, tills någon erkänner stölden.” Bland lägre klasser är aga av lärlingar och barn utbredd och accepterad. Det som demonstranterna kämpar mot på Frihetstorget är därför något mycket mer än ekonomiska eller politiska reformer.

Det är en total brytning med destruktiva krafter som inte bekämpats av regimen de sista 30 åren, och ett blottande av samhällsproblem vars existens förnekas. Många låtsas fortfarande som om tortyr på polisstationerna inte är systematisk. Rädslan att själv av misstag hamna där gör att man förtränger verkligheten och blundar för Regimens jakt på tillväxt för egen del på bekostnad av hela folket.

Regimens skandaler är många och grova

Miljarder har stulits ur folkets allmänna egendom allt sedan privatiseringen, som gick mycket vilt till i Egypten. Stora landområden såldes till ”vänner” för ören som sedan åter såldes av dessa för miljoner. Det förorenade vattnet 90 procent av folket tvingas dricka har gjort att 30 procent av alla egyptier kommer att dö av någon njur- eller leversjukdom. Utbildningen som var lysande för 50 år sedan har nu jämförts med de värsta exemplen från Afrikas fattigaste länder.

Att opereras på ett regeringssjukhus är en mardröm för de fattiga. Egyptens miljardärer har, med några få undantag, alla kriminella bakgrunder och inte få av dem sitter fängslade för mord, mutor och korruption, eller har flytt landet med myndigheternas hjälp. Rättsväsendet är inte vad det var en gång i tiden. Många domare har helt enkelt gett upp sitt kall och går de rikas och regimens ärenden. Självständiga domare motarbetas och misshandlas av den hemliga polisen om de inte sällar sig till mängden.

Men den kanske största skandalen av alla är det avtal som slöts med Israel för många år sedan och som tvingar Egypten att sälja sin gas till Israel för tjugo år gamla priser. Man har räknat ut att Egypten förlorar över 3 miljarder dollar årligen på grund av detta avtal. Gasen, som är en strategisk råvara av första rangen säljs till dumpningspriser till Israel medan egyptierna står i oändliga köer för att få tag i gasflaskor till sina kök. Det de flesta egyptier kommer att minnas av Mubaraks tid är att det var den tid då folk dödade varandra i bröd- och gasköerna för att kunna föda sina barn.

Egyptens civila samhälle som nu reser sig mot detta ofattbara förtryck förtjänar allt vårt stöd och sympati. Dess kamp är vår kamp. Dess problem kan bli allas problem i kölvattnet av den kraschande världsekonomin och både synliga och dolda diktaturer.

Text: Hesham Bahari, bokförläggare www.alhambra.se

Vaccinationshetsandet ser inga gränser

DN varje år fullkomligen sprutar ut artiklar med syftet att skrämma svenskar till vaccination. Antalet fall av svininfluensa ökar kraftigt, skriver Pea Nilsson den 15 januari 2011 i DN, som citerar Annika Linde, statsepidemiolog vid Smittskyddsinstitutet:

”Vi har tre influensastammar som cirkulerar samtidigt. Vi har inte haft någon liknande situation sedan 1957 och vi vet inte var det tar vägen”.

Samtidigt förekommer ingen kritisk granskning av miljardindustrin som ligger bakom och kör kontinuerlig lobbying mot det skolmedicinska samhället och regeringar. Sverige köpte skadliga vaccin för 1,2 miljarder kronor hösten 2009. Flera svenskar dog strax efter sprutan. Ett otal personer har drabbats av narkolepsi. Man har erkänt att skvalen är skadligt genom att utesluta ämnet i kommande leveranser.

Bästa vaccination mot influensa är i själva verket extra dos av AD-vitamin enligt forskning. Sedan jag började äta oljekapslar med AD-vitamin varje dag har i princip alla förkylningar försvunnit. Ett annat sätt att undvika influensor är att aldrig vaccinera sig mot influensor eftersom man då tränar kroppens immunförsvar att bli starkare och starkare.

Jag har inte vaccinerat mig på 15 år och är sällan sjuk tack vare AD-vitamin och ett naturligt utvecklat immunförsvar. Låt förnuftet vinna över miljardindustrins intressen.

Läs mer

Japansk studie visar att Vitamin-D minskade influensarisken med 58%

D-vitamin reducerade förkylningar med 75%

Vaccin mot svininfluensa skapar en enorm marknad för vissa läkemedelsbolag

Svininfluensa besegrades med vitamin C

Så här lurade vaccinationsindustrin skolmedicinen och världen

Läkemedelsindustrin mörkar – Domstol fastslog vaccinskador

Vitamin D better than vaccines at preventing influenza

Health: Seasonal flu vaccines increase risk of flu, stunned scientists discover

Vaccinationshetsandet ser inga gränser

DN varje år fullkomligen sprutar ut artiklar med syftet att skrämma svenskar till vaccination. Antalet fall av svininfluensa ökar kraftigt, skriver Pea Nilsson den 15 januari 2011 i DN, som citerar Annika Linde, statsepidemiolog vid Smittskyddsinstitutet:

”Vi har tre influensastammar som cirkulerar samtidigt. Vi har inte haft någon liknande situation sedan 1957 och vi vet inte var det tar vägen”.

Samtidigt förekommer ingen kritisk granskning av miljardindustrin som ligger bakom och kör kontinuerlig lobbying mot det skolmedicinska samhället och regeringar. Sverige köpte skadliga vaccin för 1,2 miljarder kronor hösten 2009. Flera svenskar dog strax efter sprutan. Ett otal personer har drabbats av narkolepsi. Man har erkänt att skvalen är skadligt genom att utesluta ämnet i kommande leveranser.

Bästa vaccination mot influensa är i själva verket extra dos av AD-vitamin enligt forskning. Sedan jag började äta oljekapslar med AD-vitamin varje dag har i princip alla förkylningar försvunnit. Ett annat sätt att undvika influensor är att aldrig vaccinera sig mot influensor eftersom man då tränar kroppens immunförsvar att bli starkare och starkare.

Jag har inte vaccinerat mig på 15 år och är sällan sjuk tack vare AD-vitamin och ett naturligt utvecklat immunförsvar. Låt förnuftet vinna över miljardindustrins intressen.

Läs mer

Japansk studie visar att Vitamin-D minskade influensarisken med 58%

D-vitamin reducerade förkylningar med 75%

Vaccin mot svininfluensa skapar en enorm marknad för vissa läkemedelsbolag

Svininfluensa besegrades med vitamin C

Så här lurade vaccinationsindustrin skolmedicinen och världen

Läkemedelsindustrin mörkar – Domstol fastslog vaccinskador

Vitamin D better than vaccines at preventing influenza

Health: Seasonal flu vaccines increase risk of flu, stunned scientists discover

A hang is a musical instrument in the idiophone class created by PANArt in Switzerland. The hang is sometimes referred to as a hang drum. The hang is made from two deep drawn nitrided steel sheets that are attached together creating the recognizable double saucer shape. The hang uses some of the same physical principles as a steelpan but with a nitrided surface and structural change of having two clamped shells with a small opening so that the instrument is a Helmholtz resonator. The creation of the hang was the result of many years of research on the steelpan as well as the study of a diverse collection of instruments from around the world such as gongs, gamelan, ghatam/udu, drums, and bells. Metallurgical and acoustic research by the makers has led to significant changes and refinement in structure, design, and process over the years since the first hang was offered. / Wikipedia

http://www.myspace.com/keonamusic